I fredags möttes gullungarnas föräldrar av meddelande på dagis att det var stängt på måndagen på grund av studiedag! Turligt nog kom vi hem igen efter semesterresan dagen innan, hade också fortsatt semester och kunde rycka in. Endast T dök upp på morgonen, hans lillasyster hade blivit så sjuk att pappa måste ta henne till vårdcentralen. Väskan hade T packat kvällen innan, den innehöll det nödvändigaste: en bil med husvagn bland annat.

"Det spökregnar", förkunnade han, medan hans mor tog av honom gummistövlar och regnjacka. Men senare på dagen talade han om spöregnet flera gånger, kanske noga med att visa på felsägningen tidigare på dagen.

Han och jag tog oss ner till mitt jobb per buss, jag hade ett ärende dit. På vägen ner såg han till sin stora lycka en "dubbel motorcykel". Vi passerade också ett stort hus där man arbetar med fasaden. T undrade om jag visste vem som bodde där. Själv trodde han att min farmor gjorde det. Det blev inledningen till ett långt och intressant samtal om döden och vad som händer efter den.

Vi tog oss också till Friskis dit H kom för att hämta kläder. T blev väldigt törstig när han såg Mer-paketen i automaten. Som tur var hade vi en femma att handla för.

Efter lunchen (som var publikfriande: pasta och köttfärssås som gossen åt med god aptit) gick vi ner till Ramnaparken. För första gången på länge tog jag mig tid att gå hela labyrinten, den slutar i en fälla! På lekplatsen fick H och jag regi, än skulle vi sitta i en stuga, än i en annan. Och vi fick vänta på T som bara skulle hämta nycklar.

Vi gick hem igen till fika och mera lek. Så småningom tog vi oss till barnets hem, där pappa och V väntade. Hon hade fått antibiotika av doktorn och var nu ganska pigg, eftersom hon också fått Alvedon för att orka äta kvällsmat.

Ursäkta att jag säger att jag ska sluta skriva! Det verkar som om jag inte kan låta bli ibland.

Gick till Vävkompaniet i dag efter jobbet för att hitta presenter till folk vi hälsar på under semestern. Där hittar jag precis alltid det jag inte innan visste att jag ville köpa. Vad sägs om en tovad tulpan? Eller stickade diskdukar i lin? Eller en linnesjal? I deras utställning hittade jag en present till mig själv: en tovad tavla som hette Gullungar! Konsthantverkaren (Gunilla tror jag hon hette) hade broderat åtta barnhuvuden i en blomsterkrans. Sex barnhuvuden hade hår av olika färg, två hade inget hår. Jag har sex barnbarn, har jag två ofödda? Kanske de är barn till Emma och därmed Håkans barnbarn en vacker dag? När utställningen är slut hämtar jag konstverket, som ska få en fin plats i vårt hem.

I attentaten i Norge har, enligt flera höjdare som uttalat sig: de finaste norska ungdomarna har fått sätta livet till. Det kan inte hjälpas, nog är det onödigt att gradera värdet av dem. Det finns massor av "finaste ungdomar" kvar, utan att man ska tolka det som en tröst. Det är hemskt nog som det är.

Lyssnade på Maria Wetterstrands sommarprogram i Ipod på väg till jobbet. Vad synd att hon var så mästrande mot oss andra.

I morgon börjar semestern, fyra veckor av vilka två går åt till resa till Norrbotten. Så roligt att fira semester med Håkan igen!

Lovar runt och håller tunt :))

Men jag kan ju inte låta bli att berätta om gårdagen på Liseberg. Den började där strax efter att parken öppnat, när H och jag mötte smålänningarna, alla sex, med förväntansfulla barn. Vädret var osäkert, och när vi kom in upptäcktes att lilla M:s regnoverall blivit kvar i bilen. Jag tog det långa benet före för att hämta den. På vägen till garaget mötte jag många barnfamiljer med många andra förväntansfulla barn och mindes när mina var små och Lisebergs-besöket var en av höjdpunkterna på året.

M:s regnoverall behövde hon, skulle det visa sig. Då och då kom en präktig skur som förpassade oss under skydd.

Tack och lov för bärsjalar! Barnens moder knöt den omsorgsfullt om mig, ner stoppades lilla F, och där låg hon och sussade så gott medan vi rörde oss i parken. Ett tag körde H vagnen med den likaledes sovande lilla M och jag bar babyn, medan föräldrar och storasyskon roade sig med de mer avancerade karusellerna. Vi fick många fundersamma blickar, för ett sådant litet barn som F måste ju vara med sin mamma (och maten) hela tiden. Var vi kanske föräldrarna? Hur hade det i så fall gått till?

H och jag gav upp vid halv 8-tiden och åkte hem för att förbereda alla bäddar åt familjen. Det visade sig att de inte vara hemma förrän vid 23-tiden, då hade vi redan somnat. Men de var så tysta så när de smög in. När så F gav sig till känna vid 4.30 tyckte jag att det var föräldrarnas tur att sova. Jag bar på henne i köket, och hon somnade snart i mina armar. Men ett par timmar senare var hon hungrig igen, och det var förresten dags för mig att duscha, äta frukost och gå till jobbet.

Det nya livet är den lilla F som föddes den 22 juni, mitt sjätte barnbarn. Hon har tre större syskon, måtte inte det göra att hon kommer i skymundan.

Hon hälsade på när hon var tio dagar gammal, eftersom föräldrarna och vi och  hela tjocka släkten skulle på bröllop. Hennes syskon var hemma hos sina farföräldrar. Så liten hon var! Hon vägde blott 2880 g när hon föddes, men på BB tröstade man hennes mor med att säga att "di där små brukar ha föaförståndet, så det går nog bra, värre är det med de stora, di är lite lata". Och en vecka senare hade hon gått upp i vikt och vägde mer än 3 kg, duktig tjej. Vi åkte ner för att gratulera M som fyllt 6 år i mitten av juni, men vars födelsedag nästan kom bort för att ett nytt syskon var på väg. Han fick ett tält av oss, och hans mor kunde sedan meddela att han i princip flyttat hemifrån och bodde i tältet. Han hade t o m legat där ensam en natt, när storasyster ville ha bekvämligheten i sin egen säng.

I går träffade vi de andra gullungarna, T och V, som var hos sina farföräldrar i sommarstugan utanför Varberg. Det var härligt väder och barnen sprang omkring halvnakna. H hittade ett körsbärsträd, och vi plockade och åt. V också, men hon åt inga, hon är principiell motståndare till frukt, bär och grönsaker, såvida det inte gäller bananer och gröna ärter. Och så sa hon till när hon behövde kissa vid ett tillfälle, och gjorde det på pottan. "Like" från många!

Annars har jag lite träningsångest, S och jag ska cykla Viaredssjön runt i slutet av augusti. 10 mil! Mina ben är starka nog, men rumpans sittben behöver en duvning. Jag har köpt en ny cykel, en treväxlad Monark (med korg) och tänker ta mig runt med den. Om jag klarade 4 mil fram och lika mycket tillbaka på en oväxlad cykel och på grusväg när jag var 12 år, ska jag väl klara detta. Är dock lite nervös.

Kära läsare, jag har ju några, det ser jag på statistiken, det här kanske är det sista blogginlägget. Jag är lite less på att göra samma sak hemma, som jag gör på jobbet. Men jag blir väl pensionär en dag, jag med, och då återkommer jag eventuellt.

Det är en tradition som T:s och V:s föräldrar införde, innan gullungarna ens fanns. Den här dagen var varm och solig, inte tillstymmelse till åska som man förutspått. Men T var förberedd, under kalaset fick han plötsligt för sig att han måste plocka undan på altanen, han sprang runt, runt och ropade "åska och regn, åska och regn" och hans lillasyster och kompisen Mira var inte sena att haka på.

Nu blev det inget sådant. Vi kunde sitta på altanen hela tiden, de flesta av oss klädda i blått och gult. Vi fick den ursvenska grillkorven med bröd och andra tillbehör och till kaffet grädd- och flaggpyntad rulltårtskiva. Då hade H och jag grundat med Rammefors konditoris äkta nationaldagsbakelse på vår balkong, den som förre bagaren designade på 1980-talet.

Annars är det inte mycket man kan inhandla som har med Sverige att göra. Vill man ha blågult, har det med fotboll eller ishockey att göra. Här gnäller vi och klagar över att vi är så dåliga på att fira Sverige och affärsmännen gör inget för att ändra på detta. Här kommer min affärsidé, alldeles gratis: designa T-shirts, blågula med svenska motiv på, ta fram servetter, kepsar, ljus och allt möjligt annat som har med Sverige att göra, utan att det har med idrott att göra. Vi kan istället lova att bli lite patriotiska och stolta över vårt land. Vi kan sluta använda adjektivet svensk i negativ betydelse och osvensk i positiv. Med andra ord: om vi försöker vara glada och stolta över vårt land de andra 364 dagarna kanske vi kan börja fira som norrmän och amerikaner den 365:e.

Gullungarna och deras föräldrar var inbjudna på rabarberpaj, för att vi i all enkelhet skulle fira att mamman fått papper som pedagog. Det var en härlig lördag vad beträffar vädret, så först skulle vi alla på varsitt sätt njuta av det utomhus. H och jag började med ett spinning intervall-pass på Friskis & Svettis   . Efter det gick vi in till stan, där det var vårmarknad. Men det som blev mest intressant var 10-dels triathlon som gick från stadsparken. 380 m simning (i Viskan), 1,8 mil cykling och 4,2 km löpning för 200 deltagare, från de allra spänstigaste med Jonas Colting i spetsen till de äkta blåbären. Jättekul att vara publik, blev nästan sugen på att delta en annan gång. Nu satt vi emellertid på Café Viskan och drack en otroligt god frappe till smörgåsen. Därifrån hade vi en strålande utsikter över tävlingen.

Sedan skulle soffa tittas på. Vi hade sett en annons och styrde kosan mot Mio. Till slut blev det en svängd härlighet i rött och en matta i grått. Leverans om sex veckor. På vägen hem mötte vi gullungarna och föräldrarna som var på cykeltur. V gjorde premiär i röd cykelhjälm bakom sin moder.

De dök upp lite senare hos oss. Tradionellt plockades leksakerna fram, vi fikade och barnen var fascinerade av balkongen. Men lite farlig är den om de klättrar upp på stolarna. "Har ni nya täcken?" frågade T när han gick in i sovrummet för att sitta i sängen och leka med de grekiska husen. Vi hade bäddat med lakan som H haft med sig i flytten hit och som vi aldrig hittills använt. Han lägger märke till detaljer, den gossen, han tyckte till exempel att H:s taklampa i vardagsrummet var jättesnygg, när den kom på plats i höstas. 

Barnen lekte, V med massageälgen i trä och T förstås med de små keramikhusen. Ett av dem gick sönder, men så kan det gå. Inget varar för evigt.

Och sedan åkte de hem, vi plockade upp leksaker, kokade den första färskpotatisen för året som avnjöts med sill. Utan nubbe tyvärr, den är slut, ny måste införskaffas, ju förr dess bättre.

Det här handlar om helgen som var.

Gullungarnas i Småland pappa skulle resa bort. Mamman, som ska föda om ett par veckor ville ha ner sin mamma, för att slippa vara ensam med tre barn. Efter jobbet på fredagen åkte H och jag. Vi hade med oss lite småsaker till barnen, bland annat en pruttkudde. Varför är det så hejdlöst roligt med en sådan? Precis alla åldrar uppskattar den, åtminstone gjorde vi alla det.

Pappan drog på sitt äventyr tidigt på lördag morgon. När vi masat oss ur sängarna och fått frukost lämnade mamman och de stora barnen. T hade fotbollscup inne i stan och M och mamman tänkte lyssna på James Hollingworth som skulle framträda i en park. Mamman ville återuppleva gamla minnen från barndomen när hon lyssnade på Halvfemhuset, en skiva som gick på tallriken gång på gång (ja, det var på vinyltiden). Men marknadsföringen kring hans framträdande var inte särskilt bra, de lyckades inte hitta rätt park förrän showen var slut.

För T gick det bra, hennes lag vann sina matcher, T stod i målet vid den sista och hade så lite att göra att hon kunde lägga sig ner och ta igen sig.

Medan de var borta gjorde jag köttbullar och pannbiff på 2 kg köttfärs, bra att ha i frysen när nya babyn har kommit. Lilla M sov middag i ett par timmar medan jag höll på, och H tog sig en joggingtur. Så jag fick vara i fred i köket.

På eftermiddagen tog T fram sitt nya Monopol som hon sparat ihop till. Det är verkligen modernt, det har inga papperspengar, utan man får ett kreditkort som stoppas i en apparat, som räknar ut transaktionerna. 15 miljoner fick man att börja med. Jag lyckades inte hamna på särskilt många gator som var till salu, så jag hade mest pengar kvar när vi slutade. H hade flest gator.

På söndagen fortsatte matlagningen, nu stod en stor lasagne på programmet. H och stora M gick ut i skogen för att hitta kojan och grisfällan från förra gången, men de gick lite fel. Kanske lika bra eftersom hunden Malva var med, och vi inte ville att hon skulle fastna i grisfällan igen.

T bara läser och läser och läser. Hon har fått hem en hög böcker som ska läsas under sommarlovet och redan innan det har börjat har hon läst en tredjedel av dem. Hon är precis som sin mamma (och som jag var), hon försjunker i sin bok och omvärlden försvinner för henne.

Jag gjorde en äppelkaka på eftermiddagen som vi tog till kaffet. Precis lagom till den kom pappan hem. Stora M var då på födelsedagskalas. Hunden M låg bredvid oss, kanske vi skulle tappa någon smula. Hon morrade lite svagt åt lilla M när hon nästan klev på vovven. Nästa gång när lilla M gick förbi hunden, morrade hon själv, liksom för att markera.

Och sedan var det dags för H och mig att åka hem igen, så att vi skulle hinna i tid till finalen i Mästarnas mästare. Ingemar Stenmark var verkligen outstanding, som han varit i hela tiden. En mästartitel gick verkligen till rätt person!

Vi hade inte sett på en vecka, men nu skulle T och V hälsa på. Mamman var fortfarande i England på skolresa med sin klass, och pappan ville gärna se blåvitt spela match. Tack för det, då kunde barnen vara med mig och H!

Vi gick för att hämta upp dem, jag samlar steg och H behövde röra sin lite stela kropp efter gårdagens Göteborgsvarv. Till promenaden hem tog vi med oss dubbelvagnen. Vid trappan en bit bort fick barnen kliva ur, och sedan ville V gå själv. Så duktig hon var! T satt i vagnen som H körde som vilken rallyförare som helst. Ut i vägkanten, in på ängen, snurrade runt och T var överförtjust. Men inte V, hon ville inte sätta sig i vagnen igen, usch nej, hon ville bli buren av mig. Det gick bra en bit, men sedan var mina armar trötta. V gick med på vagnen, men bara om jag körde. Då och då vände hon sig om för att försäkra sig om att H höll fingrarna borta från vagnen.

Hemma hos oss var H tvungen att lägga sig en stund, jättetrött. Jag lagade mat, barnen hittade genast leksakerna och hade kul med dem. V ville förstås sitta högt uppe på en barstol i köket och titta på almanackan med alla bilderna på henne och de andra gullungarna. T pratar utan uppehåll, mycket handlar om bajskorvar.

Efter maten gick barnen och jag till lekplatsen, utan vagn. De plockade maskrosor, V:s saknade stjälk, men T plockade "jättestora", som han sa själv. De gungade, åkte rutchbana och lekte på tåget. T slog sin hand på en gren, blev jätteledsen och ville ha mamma. Men han tröstade sig när jag berättade att mamma skulle åka hem med ett flygplan just denna dag. Snart märktes att V skött sin mage, men T ville inte gå hem. Sån tur att vi har en äppelskalare som det länge varit meningen att H skulle demonstrera för T! Med den som lockbete gick vi hem igen. Barnen fick sitt äpple som H gjort till en spiral. Efter en liten stund kom deras farmor, hon och jag skulle åkta till Friskis Indoor walking. Pappa kom också, men barnen ville inte gå hem. T var ganska trött och tack vare att hans pappa upprätthöll ett samtal i bilen om kiss och bajs, lyckades T hålla sig vaken.

T kallade mig mormor flera gånger i dag! Men när han inte tänkte på det blev det Mammamu som vanligt.

Nu har deras mamma kommit hem!