Tänk om man skulle mötas av sådant jubel när man kommer till jobbet som jag möts av när jag har min mormorlediga dag. T kastade sig om halsen på mig och ropade "baka kakor, baka kakor", och V log sitt allra vackraste leende.

De var lite snuviga båda två, men det gjorde inget, själv hade jag lite ont i halsen.

När V hade fått sin förmiddagsslummer gick vi ut, jag hade lockat med grävskopan som jag sett var igång på min väg till barnen. Men T talade bara om lekplatsen "på andra sidan". Det är ett uttryck han använder ofta när han menar "någon annanstans". Dockvagnen skulle med och sedan styrde han bestämda steg bort mot fårhagen. Där ville han ta den lilla skogsstigen, jag uttryckte farhågor om jag skulle kunna köra vagnen med V i, men "det funkar bra" sa 2,5-åringen. Och det gjorde det. Vi gick nästan runt hela hagen, men så tog han till vänster och till vänster igen, och se! Där uppenbarade sig en jättefin lekplats, helt tom på barn förstås men med rejäla gungor och rutschkanor med mjukt underlag överallt.

Vi satte V i en babygunga, hon älskar det. "Ta emot" ropade hennes storebror och menade att vi skulle ge henne mera fart.

Efter en stund luktade det väldigt illa omkring V, så vi fick lov att gå hem. T protesterade men lät sig övertalas.

När jag trodde att V skulle ta sin eftermiddagsslummer startade vi kakbaket. Det vill säga, muffinsbaket. T rörde i smeten och smakade då och då, medan jag hjälpte till med V på höften, för sova, det tänkte hon då inte, när vi hade så kul i köket. Han var jätteduktig med att sleva över smeten i formarna. Sedan diskade T och i dag var jag klok nog att ta av honom strumpor och jeans. Tröjan blev ändå våt, trots förkläde. Men då fick han byta till brandkårströjan till sin stora glädje.

Strax innan föräldrarna kom hem, drog T ut en kökslåda och plockade ut alla redskap, ett efter ett och lade på köksbordet. "Ta bit tårta" förklarade han tårtspaden. Potatismos visste han redskapet för och alla de andra för den delen också.

V går många steg nu. Men när det ska gå fort är krypningen oslagbar. Och hon har riktigt bråttom ibland, när storebror hittar på något kul. Men oj vad hon lär sig av honom!

Ja, alltså den jag hade från mina barnbarn.

Det blev en underbar torsdag med varmt och vackert väder. Lilla V ville inte sova som hon borde, varken på för- eller eftermiddagen. Hennes storebror däremot ville inget hellre än ta en middagsslummer. För att få honom att piggna till föreslog jag att han skulle diska, och det föll i god jord. Han letade upp ett plastförkläde och stod där på en pinnstol och öste vatten fram och tillbaka, blev förstås sjöblöt så stor han var, trots förklädet. När nästa schackningsperiod kom ringde det lyckligtvis på dörren, hans kompis Mira stod där och ville in.

Men highlighten höll jag på att glömma: en grävskopa i aktion! Vi hörde den vid sandlådan på förmiddagen, gick ner och kollade under säkert en halvtimme och på eftermiddagen fick vi ta en förnyad tur dit. Gossen var hellycklig.

Nästa dag, på fredagen åkte barnens mor, morfar, jag och de små ner till kusinerna i Småland. Födelsedagar skulle firas, vi är fyra som fyller i samma vecka. Den viktigaste detta år var lilla M som fyllde ett år. Jag sov över hos hennes farmor och farfar och mellan-T följde med, det var ju hans tur att sova med mormor. På lördagen blev det kalas för nio barn och 13 vuxna med som vanligt fantastiska tårtor. Stor-T var ett av födelsedagsbarnen och hon hade beställt en snigeltårta. Det fanns också en hjärtformad tårta för de riktigt små, men jag såg flera vuxna glufsa i sig av den. Marängtårtan var inte dum den heller.

Stor-T följde med mig hem till farmor och farfar för att sova över. På morgonen öppnade jag ena ögat, såg att hon var vaken, stängde mitt öga i hopp om att hon skulle somna om. Men jag var avslöjad och stor-T viskade "Ja må hon leva" i mitt öra och slutade med ett fyrfaldigt leve för mormor på födelsedagen. För det VAR ju min födelsedag! Jag fick kaffe på sängen av hennes farmor plus en presentbok. Och sedan var det dags att åka med henne till tennisträningen. Stor-T fick använda gympaskorna som hon fått i present av mig och de godkändes.

Sedan försvann min telefon, jag fick fler presenter, lilla V ramlade och fick bula i pannan, jag hittade telefonen och vi styrde kosan hem till Västergötland igen.

Och i morgon är det en ny Thorsdag.

Så dök de upp hos mig, V, T och deras mamma, i går som var den första dagen under den sista semesterveckan. T var utlovad en överraskning av sin mamma, och efter lunch gick vi upp på vinden och fick fram den blå dockvagnen som hans mamma körde så stolt när hon var liten. Gossen blev överlycklig! Ändå rörde det sig inte om något motordrivet fordon. Men den hade ju hjul och gick att köra. Medan hans mor letade efter fler användbara ting däruppe, påhejad av mig som vill bli av med saker, körde han vagnen fram och tillbaka i den mörka vindsgången medan han upprepade att man inte behövde vara rädd där.

Vi gick ner igen, T fick en filt att bädda i dockvagnen med och hans mosters docka, Josefine, fick lägga sig där för att sövas. Runt, runt i lägenheten gick dockvagnspromenaden, för nu hade det börjat regna så förfärligt, så en promenad hem till honom var inte att tänka på.

Han leker med sin lillasyster på hennes villkor, han kryper omkring och ropar "kom Vera!" och hon kryper efter. Nu har hon två tänder i underkäken, och nu ställer hon sig upp utan att behöva stöd. Hon kan också lockas att gå några steg.

Den här dagen fyller stor-T 7 år! Hon var mycket meddelsam när jag ringde henne för att gratulera. Det märks att hon ser sig själv som en stor flicka nu. Hon går i "riktiga skolan" som jag valde att kalla den, och hon tycker det är jättekul och jobbigare än förskoleklassen. Hon hade en gåta: vad är ditt men används oftast av andra?

Svara på det om ni kan!