I dag var det V:s första födelsedag. Hon var jättegullig på bilden i tidningen förstås, men hon var ännu gulligare när hon tog emot födelsedagsgästerna iklädd luciaklänning och med ett tärnaljus. "Morfaster" B hade med sig en luciakrona i tyg, ännu sötare blev hon förstås. Hennes storebror var iklädd tomtejacka och grå tomtebyxor, så fin han också. V hade fått ett tält i form av en borg, få se om vi ska bygga fler kojor med hjälp av kuddarna nu. Alla gäster hade förstås med sig presenter, men V var mest intresserad av snörena. T, emellertid, var mycket ivrig med att öppna paketen. Han brydde sig inte särskilt mycket om innehållet, väldigt mycket var kläder, söta klänningar och mössor, haremsbyxor, pyjamas, skinntofflor med mera. Så fort han hade öppnat ett paket kastade han sig över nästa. Tårtan var en glassbomb, jättegod tyckte V också som upptäckte förtjänsterna med glass på kalkonmiddagen för ett par veckor sedan.

På torsdag ska vi pröva pulkan som V fick av farmor och farfar. Den har inbyggd komfort i form av ryggstöd samt en rem som hon kan spännas fast med. Det blir spännande att se vad hon tycker.

Att ta sig fram till barnen denna torsdagsmorgon var att likställa med ett jympapass. Snön låg djup och oplogad, och när jag skulle lämna skogsstigen hade man tidigare plogat upp en snöhög ett par meter hög. Upp kröp jag, ner åkte jag, hej och hå!

Bara V var vaken, glad och mätt av frukosten. Storebror sov till kl 8!

Efter förmiddagens mellis gick vi ut, och V somnade omgående i vagnen. T och jag skottade, det var mycket att göra för traktorn hade inte varit där ännu. Sedan gick vi till en sandlåda. T envisades med att ta med dockvagnen, men att dockan var kvar inne gjorde inget. Grannens Jakob anslöt sig. Det var en underbart vacker dag, sol, 5 grader kallt och gnistrande snö. Vi gick också till lekplatsen, där barnen gungade och åkte rutchkana som gick i lagom fart för små barn på grund av snön. V hade vaknat och ville också gunga. Men hon kan inte ta sig fram i snön, så hon måste bäras.

Vi gick in igen för lunch. Där satt vi vid köksbordet och beundrade den vackra dagen därute. Det är så vackert, sa jag och det var något som T upprepade flera gånger sedan.

På eftermiddagen hade jag planerat bad. Men det ville inte T, och eftersom förhandlingarna är många i övrigt, iddes jag inte inleda sådana om detta. Istället försökte vi hålla utkik efter traktorn som skulle komma och ploga. Vilken lycka när den var utanför huset. Den körde förbi tre gånger med plogen och en gång med grus. Dagens high light!

Vid 17-tiden ringde det på dörren. "Vem kommer?" frågade jag. "Håkan!" ropade T och ilade mot dörren. Och det var Håkan! "Klä av dig", sa T, orolig att han inte skulle stanna denna gång. Sedan kom mamma hem och vi åkte till Friskis. På lördag fyller V ett år!

Svinkallt också i dag så jag dök upp tidigt eftersom jag åkte med H. Föräldrarna i pyjamas, båda barnen sov fortfarande. När de vaknat och ätit frukost tittade vi på julkalendern, den var bra tycker jag, men kanske svår för riktigt små barn.

Förmiddagen svischade iväg medan jag dammtorkade och barnen lekte. T bad om hjälp med olika saker ett par gånger, och varje gång var han artig och sa "Tack för hjälpen". Det har jag inte hört förut. Strax efter 11 gick vi ut i kylan, fast otroligt vackert var det med solen och snön. V somnade omgående i vagnen. T ville göra snögubbe, men snön var för lös i kylan så vi byggde två små av befintliga snö/isbollar. V sov. Efter en timme var mina tår isbitar, och T hade inget emot att gå in. V sov kvar i vagnen. När hon vaknat åt vi lunch och sedan fick barnen bada, inte för att tinas upp, för frusit hade de inte trots allt.

Plötsligt trampade T i en bajskorv på hallgolvet. Mysterium! Varifrån kom den? När jag hittade en bajsig blöja i T:s rum förstod jag: V hade hämtat blöjan i hinken och på vägen till T:s rum tappat själva korven på hallgolvet. Nåja, bajs är ju inte giftigt.

Vi byggde koja med kuddarna i gästsängen. T dök bland kuddarna, siktade fel och hamnade med en duns på golvet. Slog i pannan rejält, bula. Grät och grät, "mamma, mamma". V å sin sida reste sig för tidigt under matbordet och slog i huvudet där. Tur att barn inte är så mjuka i alla fall.

Vid melliset på eftermiddagen tog jag fram tidningen och bläddrade lite i den. "Har du tråkigt", frågade T då. Jag råkade gäspa lite senare. "Är du trött" var frågan då. Han blir alltmer social.

En sån härlig högtid som jag tog med mig från USA för fyra år sedan! Kalkonen var jättestor, den gratinerade sötpotatisen lika god som vanligt, trots att färgen inte var lika vacker som tidigare. Pecanpajen, som avslutade måltiden, smakade som den skulle. M, 5 år, hade längtat efter kalkonen i flera dagar och backade innan alla hunnit ta första gången.

Det var liv men inget kiv runt matbordet, där människor mellan 11 månader och 62 år bänkat sig. Vilken tur att H flyttat hit med sitt stora matbord! Efter maten vidtog fotografering i soffan, olika konstellationer ställde upp, en del mycket samarbetsvilliga, andra inte alls.

V och lilla M som är ungefär ett år båda två och kusiner är intresserade av varandra, men det handlar inte om lek med utan bredvid. T följer sin stora idol, M, vart han går och gör vad han gör. Stor-T håller sig för sig själv, hon är ju sju år, går i riktiga skolan och tycker nog att de andra är småbarn.

Mycket tidigt dök jag upp denna dag, åkte med H som jobbar i närheten och som börjar väldigt tidigt. Det var riktigt kallt, det blåste och snöade. Barnen åt frukost när jag kom och blev glada, V sken som en sol. Men hon är alltid glad, ingen unge är lättare att få till skratt tror jag.

T ville att vi skulle leta efter en jeep som ska kopplas till husvagnen, men mamma sa att hon måste prata med mig, så det fick vi göra när hon gått. Och så satte hon igång filmen Pengu. Hon hade inte hunnit stänga dörren riktigt innan T reste sig ur soffan. "Nu ska vi leta jeepen". Pengu är förresten en annorlunda film om en pingvinfamilj, där mamma och pappa har motsatta roller. De sitter vid köksbordet, mamma läser tidningen och pappa vispar en sockerkaka. Och så vidare. De talar inget riktigt språk, men det hörs på tonfallet och syns på gester vad de menar.

Nå, vi hittade inte jeepen, men vi byggde ett legogarage istället. Det blev ett mellanmål och sedan skulle vi gå ut. Det ville inte T. Jag klädde på V, som somnade medan jag gjorde det ... Lade henne i vagnen därute i kylan. Lyckades med förhandlingar få på T kläderna, ut och skotta snö, jag drog honom sedan på boben och sköt vagnen, där V snart vaknade. Sedan skulle vi gå in. Det ville inte T. Förhandlingar. När vi kom in ville han diska, vilket han gjorde medan jag fixade lunchen och gav V. Sedan skulle T och jag äta. Det ville inte T. Förhandlingar varefter han åt nästan ingenting.

Inne resten av dagen. H kom för att hämta mig, ganska sent, så han tänkte inte ta av sig och komma in. Han satt på huk i hallen och då började T klä av honom. Strax därpå var vi tvungna att ge oss iväg, men vi ses på lördag igen!

Nu har M fått min gamla sköna säng, eftersom H och jag ville kosta på oss en ny. Åkte vi alltså ner till Småland med skåpbilen full av säng, gavel, madrasser, passande lakan med mera. Pepparkaksdeg också, som barnen hade beställt.

M har ett stort rum så den 120 cm breda sängen blev jättebra där. På kvällen bakades det pepparkakor i mycket fantasifulla former. Sedan hade vi lördagsmys med paj, åtföljd av exotiska frukter. Inget godis, hurra! Men de har ätit mycket sdant på senare tid, det blev flera kg tror jag efter halloweenfirandet.

T målar med tuschpennor i en bok, där hon också kan rita sina egna figurer. Hon ville ha hjälp av mig, det var riktigt roligt.

Lillasyster M var inte ett dugg blyg för oss, trots att det var länge sedan vi sågs. Hon t o m sträckte sig mot H, fast hon inte sett honom på ett halvår. Vad är det hos honom som tilltalar barn? Jag vet bara vad som tilltalar mig ... Dvs det mesta.

Det var M:s tur att sova bredvid mormor, de har ju stenkoll på det. Så T föreslog att H skulle sova bredvid henne istället. Hennes säng är dock inte särskilt stor, så det slutade med att både T och jag delade sovplats med M, och det gick så bra så.

Vi åkte hem igen efter frukost nästa morgon, hade mycket att göra hemma. Nästa helg kommer de allihopa på Thanksgiving-kalkon, så roligt.

V har börjat sova bara en gång på dagen! Så på förmiddagen hade jag tänkt mig någon timme utomhus. Det hade inte T, han gick inte att övertala. Han och syrran lekte jättefint tillsammans, men när klockan var 11.15 grät V för att hon var så trött. Medan hon sov en liten stund bakade T och jag en ostkaka. Sedan ville han också lägga sig, men då tyckte jag att han borde diska. Han är fantastiskt bra på att hälla vatten. Margareteskålen, medelstor, som vi gjorde ostkaka i, fyllde han med vatten. Sedan hällde han över i en nappflaska med en öppning på max 3 cm. Utan att spilla en droppe!

V vaknade innan vi hade hunnit äta lunch, vrålhungrig förstås.

Efter lunchen lyckades jag övertala T att gå med på en utevistelse. Men hu, vad kallt det var. Sanden var fastfrusen och snön var borta, så vi gick till gungorna. Som tur var kom en man med liten lastbil och borr till ett hus intill, han skulle visst lägga om plattorna. Det var jättespännande. Båda barnen intresserade. Men efter en timme frös vi alla tre och gick in. T orkade inte gå plötsligt, jag fick skjuta vagnen och dra trehjulingen en bit bort, sedan springa tillbaka och hämta honom och så vidare.

Vi gick in för mellanmål, det vill säga ostkakan, fast V fick turkisk yoghurt istället. Plötsligt kom hon ut till mig i köket med något i munnen. Hon såg ut precis som hon tänkte "det här är inte ok, eller hur", och det var det inte. Den runda lilla grejen hade hon inte kunnat svälja, men i alla fall.

T har börjat använda ordet du. "Du kan sitta där" sa han till mig, istället för "mamma mu sitta där".

V vet vat katten säger. När man frågar, ler hon stort och säger "aaai".

Så kloka barn.

Den här torsdagen knackade jag på medan alla utom mamma fortfarande var i pyjamas. Föräldrarna behövde åka till jobbet lite tidigare, och jag passade på att åka med H, som skulle till ett jobb i närheten. T blev lite konfunderad över att jag dök upp i denna tidiga timma, och V sov fortfarande.

Efter frukost blev det bad och barnen plaskade på en bra stund. Jag passade på att öva att fotografera dem med min mobil, som jag inte lärt mig hantera ännu. Det blev en fin bild som jag lyckades skicka till både mamma och farmor, vars mobilnummer jag lyckades hitta. Råkade också ringa upp farmor, förlåt, jag kom åt fel knapp. Man kan inte tro att jag ser mig själv som en modern människa ...

Hela famljen hade varit på Kamratgården, där T fått göra en flagga. Han visade hur han målat dit ett lejon och en elefant, det var tur att han gjorde det, för det var lite svårt att se annars. Sedan gick han runt med flaggan och ropade Heja IFK!

Jag föreslog Heja Elfsborg, men då sa ungen blä. Varifrån har han fått detta, jag bara frågar!

V tog en rejäl fm-slummer och när hon vaknat gick vi ut. Snön var kram och härlig, T gjorde fina kakor med hjälp av sandformar. Sedan gjorde vi en snögubbe, som T med förtjusning välte efter en stund. En snölykta blev det också, och den fick stå kvar. Snön var perfekt för sånt här, verkligen.

Ja, sedan ville inte V sova middag, men det hade T gärna gjort om han fått.

Vi byggde ett tåg i matrummet av stolarna. T körde, V och jag var passagerare som han först tog till kusinerna i Småland, där Tuse-pappan mötte oss. När vi lekt med dem en stund åkte vi till farmor och farfar för fika.

V går runt och väser mamma och pappa, medan hon hela tiden gör precis det hennes storebror gör. Han ville leka med play-doh, det ville också hon, men det hade bara lett till att hon ätit leran, så hon fick roa sig med annat.

Mamma kom hem när H också anslutit sig. Hon gjorde blixtvixit, skulle vidare till en träff med arbetskamrater. Men sedan kom pappa hem, som tur var. T satt som fastklistrad i H:s famn, men vi fick ändå lämna och åka till Friskis.