Gjorde en sådan med Majken i dag. Har inte pratat med henne på länge, sökte egentligen hennes mor, men det var hon som svarade. Lite väsande fick hon fram ett hej, men sedan lossnade det, och hon hade mycket att berätta. Den här dagen skulle hon leka, sova och städa. Hon berättade också vad alla i familjen hette och att deras hund har jättestort gap. Hon ville mycket gärna komma och hälsa på. Snart fyller hon tre och när jag berättade att jag fyller 64 dagen efter hennes födelsedag ropade hon: mamma, mormor säger att hon ska fylla fyra! Hon gick runt med telefonen i huset för hon ville visa mig, bland annat sin lillasysters säng.

Annars har denna dag gått i trädgårdsarbetets tecken. Vi körde till Lusharpan med trädgårdsris för femtielfte gången denna helg. H röjer i trädgården så det står härliga till, kanske vi en dag är nöjda med den. Jag har kört gräsklipparen för första gången. Den ska vara självgående, jag vet inte om jag tycker det riktigt, nog fick jag anstränga mig.

Nu är semestern snart slut, på måndag börjar vardagen igen! Men det har varit två härliga veckor, som inte gått för fort, vi har försökt att leva för stunden. Kanske man tänker längre fram i tiden när man har fler veckor framför sig? Kanske därför semestern tar slut så fort? I alla fall fick jag bada varje dag under veckan i Roslagen, och först när vi var på väg tillbaka till Stockholm kom den allra första regnskuren.

Den första på länge utan besök!

Fredagskvällen slog vi ihjäl med att se Torpa slottsteaters föreställning, Kameliadamen. Jättebra, gå och se den medan du kan!

På lördagen blev det besök på brädgården, ett ställe jag inte gillar, känner mig så bortkommen där. Måste vara med ibland för att hjälpa till att bära, men det behövdes inte nu. Innan hade vi varit på Lusharpan och gjort oss av med skräp i garaget, skönt.

På eftermiddagen gick vi på Evas 60-årskalas. Så mysigt och trevligt, det började med mingel i hennes kusins butik/studio i Villastan. Jättegod var champagnen, glaset fylldes på den ena gången efter den andra och jag tackade förtjust ja. Vilket jag fick ångra nästa dag. Tillsammans med allt annat vi fick på restaurang Villastan, där vi åt en förträfflig middag, blev det helt enkelt för mycket för att jag skulle vara mitt vanliga jag på söndagen. Och då skulle gullungarna och deras föräldrar komma till lunch! Ja, ja, det finns ju huvdvärkstabletter.

Efter lunchen åkte föräldrarna, mor skulle lära sig fickparkera. Barnen och jag hade planerat besök till närmaste lekplats, men då började det åska och regna. Dockhusmöblerna åkte fram, de sitter och leker så fint och försiktigt (nåja) med dem vid matbordet, och det är alltid lika spännande. Men plötsligt lyste solen från en molnfri himmel, och vi anträdde promenaden hem till föräldrarna. När vi gick där stack plötsligt T en fyraårshand i min. ”Jag tycker om din klocka” sa han. ”Jag tycker om dig också. Och Håkan. Och Vera, fortsatte han. Så varmt mitt hjärta blev!