Hela fredagen gick åt till att vänta, tror jag. Redan på eftermiddagen började barnen fråga när H skulle komma. Om fyra timmar, trodde jag. Det blev fyra och en halv, men sedan stod han där i hallen. De stora jätteglada: "kom, H, ska du få se!". Lilla M blev så förtjust så hon ställde sig på alla fyra och gjorde en båge av kroppen. Kan hon verkligen minnas H, de har ju inte setts sedan i julas? Det var våffeldag och följaktligen blev det våffelfest på kvällen. Store M sa att det också var "tranedag", då barn skulle lägga ut en strumpa på golvet i sitt rum och nästa morgon skulle tranan ha varit där med godis. Hm, har aldrig hört talas om detta, men snäll mormor såg ändå till att tranan fyllde strumporna till nästa morgon.

Jättetrevlig promenad blev det på lördagen, jag gick så småningom hem med T och lilla M. Stora M, H och vovven gav sig iväg till en stenmur som H måste få se. Till slut fick jag ringa efter dem, eftersom maten var klar. Store M var salig när de kom tillbaka, de hade hittat en koja och vovven hade blivit instängd i en bur, tur att människor var med. Lejon hade de också sett, och natten skulle de tillbringa i kojan. Tänkte H alltså, det tänkte inte M.

Stora T är verkligen en stor flicka, fundersam och klok, men rätt vad det är retas hon med sin lillebror. Plötsligt sitter hon försjunken i en bok, hon läser jättemycket. Lillebror, store M, har varit till sådan glädje för mig de här dagarna, han har visat mig allt som jag inte hittat i köket, och han har hjälpt mig med lillasyster. Och rätt vad det är bråkar han med sin storasyster. Lilla M, 1,5 år, vet vad hon vill. Hela fredagen sa hon ett principiellt nej till allting. Envis som synden, men samtidigt var det mycket lätt att avleda henne.

Oj vad det var roligt att spendera dessa dagar med dessa barn. Det känns att vi lärt känna varandra betydligt bättre. Till helgen kommer de till oss!

Jag har blivit frisk! Jag hostar inte längre, så jag får sova på nätterna (och alla runt omkring också).

Så därför kunde jag göra det som planerades: åka till mina gullungar i Småland och passa dem när föräldrarna åkte till Paris.

Dagen började kl 6 när lilla M, 1,5 år, tyckte att det sovits tillräckligt. Snart vaknade hennes syskon M snart 6 år och T 7 år. Efter frukost blev det Bompa för de två yngsta medan jag följe storasyster till skolbussen (var borta cirka fem minuter). Det blev en underbar dag med sol men väldigt stark vind. Vi var ute en stund på förmiddagen och en stund på eftermiddagen, men det gällde att hålla i hatten.

Lilla M pratar och pratar, fast man kan inte alltid förstå vad hon säger. Först kallade hon mig Moa men sedan blev det mera som Moma. Hon har också blivit väldigt förtjust i mat, till allas belåtenhet, eftersom hon var onödigt ointresserad tidigare. Hon sover ett par timmar på dagen, och då kunde stora M och jag ägna oss åt varandra. Det handlar mycket om spel, en del konstiga, som jag avböjer, de är för invecklade (kanske jag inte är så intresserad heller). Det är inte alls jobbigt med dessa tre, de stora klarar mycket själva och hjälper mig med den lilla, meddelar mig om jag inte ser att hon gör något olämpligt.

I eftermiddag skulle store M på gympa och T på fotbollsträning så de var borta en stund, snälla grannar hämtade och skjutsade. Barnens farmor tittade in på kvällskvisten en stund innan barnen skulle somna, lilla M blev jättelycklig över någon hon kände väl.

Och nu sover alla tre, och snart gör jag det också.

Vi tittade på hus till salu i dag. Området är perfekt, huset skulle snart vara nyckelfärdigt. Ett par trevliga Peter från Fristad Bygg och från Svensk fastighetsförmedling tog sig mycket tid med oss för att visa. Vi fick ett innehållsrikt prospekt med alla möjliga uppgifter om byggnadssätt, utrustning, planskisser, kartskisser och lägesbeskrivning. Också livsstilsuppgifter fanns att ta del av: i området är 42% ogifta, folks intressen var styrketräning och spela TV-spel. 35% har yrkesinriktad gymnasieutbildning och de vanligaste namnen är Christin och Mathias.

Huset var verkligen jättefint och kändes rejält och gediget i byggnationen.

Vad kostade härligheten?

Det fanns det ingen uppgift om.

Det är inte så dumt i alla fall. Det innebar i dag ett besök av gullungarna och deras mor, när de blivit hämtade på dagis. Modern hade med sig kaffebröd, och T var överlycklig. "Fika, fika, fika", sprang han runt i köket och gastade tills hans mamma var tvungen att be honom sluta. Lillasyster kunde inte fort nog få sin bulle, när vi hade satt oss. Hon pratar mer och mer, fast det kanske inte alltid är så lätt att förstå vad hon säger. Hennes bror är mycket kramig och gosig, han vill sitta i knä och han förklarar mig då och då sin kärlek. Treåringar är underbara, det visste ni väl? Det och 11-årsåldern lär vara den mest harmoniska i en människas liv.

Nu ser han fram emot sin födelsedag och alla paket som han ska få. Hans mamma försökte förklara att man kan fylla år utan att få presenter, men det verkade han inte alls tro på. Gör hon det själv, månne?

Det blev en snabb intitt, snart kom pappa och hämtade på sin väg från jobbet. Men en jättetrevlig överraskning, verkligen, har inte sett barnen på en dryg vecka. Synd bara för H att han inte hann hem från jobbet. V frågade faktiskt efter honom, hon börjar bli stor.

En dag att minnas är den 17 mars för åtta år sedan. Då fick jag nyckeln till min lägenhet och mitt nya liv startade. Aldrig kommer jag att glömma känslan när jag satt bland flyttkartongerna och åt hämtmat.

I många år firade jag dagen på två sätt: jag bytte toaborste, och jag åt middag i trevligt sällskap. En sådan middag minns jag särskilt: min yngsta dotter och jag åkte med tidningen Vi på litterär båtsalong. Hon ville lära mig barhäng och bjöd på en Manhattan (eller var det Metropolitan? God i alla fall), men när en man flyttade sig närmare och närmare oss, ville jag fly.

En annan middag åt jag tillsammans med damerna på jobbet, vi samlades hemma hos mig med knytismat, vi pratade, skrattade, åt och drack.

När jag träffade H och han flyttade in hos mig tappade dagen sin betydelse. I dag blir det inget firande, jag jobbar halva dagen och står i Friskis & Svettis reception efter det. På kvällen blir det säkert te, mackor och husjakt på nätet.

Det här handlar om min ohälsa, jag förstår den som inte tycker det verkar så intressant, utan slutar läsa här.

Nu behöver jag alla goda råd och tips som finns, för nu vill jag bli frisk. Det senaste är att jag ätit cortison i några dagar, det skulle svälla av luftrören och göra mig mycket pigg och uppåt. Jag märkte ingenting av detta. Min chefs hund har fått de tabletterna, och vovven gick upp från 25 till 31 kg, hade en fruktansvärd aptit, men inte heller detta gällde mig. Lyckligtvis. Jag tar den där urstarka hostmedicinen varje kväll och då får jag i bästa fall sova. Nästa förmiddag är jag bakis av den, torr i munnen, skakig och trött. Min snälla svärmor har tipsat mig om en gammaldags kur, som jag prövat i några dagar. Jag löser några Vick-tabletter i hett vatten i ett handfat, sitter sedan och andas in ångorna under en handduk. Det där gjorde man jämt när jag var barn, fast på den tiden fanns det Eucalyptus i tablettform, det hade nog varit effektivare.

Som tur är fick jag bli halvtidssjukskriven. Och som tur är är min arbetskamrat som bara jobbar inne sjuk, och jag får ta hennes uppgifter eftersom ingen annan vet hur man gör med dem. Nej, så hemskt det låter, jag tycker förstås synd om Ingela som är jätteförkyld. Fast det räddade mig lite. Hade varit jättejobbigt att träffa folk i intervjuer, när jag hostar som jag gör.

Det handlar mycket om mat när jag bloggar. Det inser jag när jag höll på att döpa detta inlägg till tjockpannkaka ...

Inte mår jag så bra som jag trodde, ett läkarbesök på förmiddagen ledde till att jag blev halvt sjukskriven. Hem på eftermiddagen alltså, somnade på soffan trots att TV:n stod på. Strax innan min käre sambo kom hem fick jag besök av dotter med söta barnbarnen. Vi bestämde att laga tjockpannkaka till kvällsmat för oss alla. T hjälpte till att bereda den som tur var, nu när jag är så skröplig. H kom hem, bytte om och stack iväg på sin miljogg. S strök de nya gardinerna till vardagsrummet och hängde upp dem, barnen lekte och jag tittade på. Pannkakan blev färdig, vi bänkade oss. V fick makaroner och gröna ärter istället, oj vad hon åt. När hennes moder inte tillräckligt snabbt var där med den fyllda skeden, böjde hon sig fram över tallriken och gapade större än jag trodde var möjligt med hennes söta lilla mun. Hon säger fler och fler ord, men många kan förstås bara tydas av hennes mamma.

H kom tillbaka från sin runda innan vi ätit upp all pannkaka. Barnens far kom också, tackade nej till pannkaka med hänvisning till kvällens mumsande framför sporten på TV, COYS, vad är det? Men han packade in sin familj i bilen för hemfärd, V var jättetrött vid det laget, Mamma Mu lite trött också måste tillstås.

Föräldrarna till T och V skulle åka på spaweekend, och barnen lämnades in hos oss. Lilla V sov vid ankomsten, lades i min säng med ytterkläderna på och sov vidare en bra stund. Hon vaknade lagom till lunch, köttbullar, makaroner och gröna ärter, som gick hem hos barnen som åt och åt, liksom vi vuxna.

Efter lunchen satte jag barnen i tvillingkärran och inledde promenaden till deras hem. En ung tjej i bil svängde upp på vår gård."Det var Emma", sa T med hänvisning till H:s dotter. Jag protesterade och försökte säga att Emma var i Stockholm, men det gick han inte på. Han hade redan på vägen till oss berättat för sina föräldrar att han skulle få träffa Emma hos oss.

H tog bilen för att åka och handla, parkerade den vid "T:s hus", och sedan mötte han oss halvvägs, tack och lov, för det var jobbigt att skjuta vagnen uppför kullar beströdda med rullgrus. Vi fortsatte promenaden hem till Lennart, där vi var inställda på fika. Där fick vi också träffa båda hans döttrar samt blivande svärsonen, tur hade vi.

Till kvällsmat blev det hämtpizza, men nu hade barnen ingen vidare aptit. V åt bara pizzadeg, T åt bara ananas. Båda somnade redan vid 19-tiden, T ganska varm. "Jag är sjuk och behöver medicin, det finns i skåpet i badrummet", sa han. Sedan: "jag är dålig". Men han somnade utan medicin, vaknade när vi skulle lägga oss och var brännhet. Då fick han sin medicin, "tack" sa han artigt liksom han sade när han också fick vatten. Han somnade igen, V vaknade och var sedan vaken i två timmar! Jag bar henne runt, trodde att hon skulle somna i mina armar och för att lura henne blundade jag. Då satte ungen sitt lilla pekfinger framför sin söta mun och sa sssss.

Nästa morgon var Vasaloppsmorgon, mitt bästa TV-program, så TV:n fick stå på i många timmar. T var bättre men lite trött och stillsam. Det blev en stillsam inomhusdag, lunchen med potatisgratäng, kyckling och majs gick inte alls hem hos något av barnen. På eftermiddagen kom föräldrarna hem igen efter en trevlig utflykt.