Nu har vi firat flera på raken.

Det började med Stor-T som fyllde fem år två dagar innan vi alla drog till Grekland. Hon anlände till mormor med sin familj dagen efter födelsedagen, och det blev en ny femårsfest för henne här. Då hade hon dagen innan firats av släkten där hon bor och veckan innan haft maskeradkalas för sina vänner. Mellan-T tog det som en man. Nåja, han fick nog ett par presenter, han också.

Dagen efter var det alltså dags för mormor, hennes båda döttrar, de båda svärsönerna och Stor-T, Mellan-T och Lill-T att flyga iväg till Parga, Grekland. Efter förseningar var vi äntligen framme i mormors paradis mitt i natten. För de två äldsta T:na var det första flygturen och Mellan-T frågade sömnigt när vi landat om vi inte skulle flyga snart ... När han förstod att det redan var gjort, bestämde han sig för att på hemvägen skulle det bli i ett öppet plan, ett sånt han sett på bild.

Vi fick en underbar vecka. Vädret var inte tryckande varmt utan lagom svensk sommarvärme. Efter två dagar var det dags för att fira Lill-T:s mammas födelsedag med sång och presenter på morgonen. Ytterligare två dagar senare inföll den riktigt stora dagen och den som var själva anledningen till resan: mormors 60-årsdag! Hu, vilka siffror!

Dagen inleddes med att mormor uppvaktades på sängen med två fina armband från barnbarnen, ett fint halsband från Lill-T:s farmor och farfar samt en bok: "Mamma Mu får ett sår" från döttrar och "söner". Däri låg också ett kort som utlovade en spa-dag med döttrarna snart, wow!

Då och då satte mormor på mobilen och yes, där trillade det ena gratulations-SMS:et in efter det andra.

Det blev en utfärd med båt till stranden Lichnos, där vi solade och badade hela dagen. På kvällen hade döttrarna bokat bord på Ostria, mormors favvorestaurang i Parga. Efter för- och huvudrätt blev det en överraskning. Ljuset släcktes i restaurangen och in kom Stor-T och Mellan-T, tillsammans med personalen, bärande på en jättefin stor tårta med inte 60 ljus men väl ett! Det sjöngs på engelska, förstås, och ett norskt sällskap vid bordet intill stämde in. Sedan sjöng familjen på svenska, oj, vilken uppmärksamhet. Vi orkade inte äta mer än halva tårtan så döttrarna frågade norrmännen om de ville ha, och som tack för det sjöng de på norska. (Bara en gång förut har jag blivit så internationellt firad. Det var för två år sedan när jag var i USA som nanny. Då sjöng den amerikanska familjen på engelska, på morgonen, sedan sjöng personalen på den italienska restaurangen på sitt språk och på kvällen ringde min familj och sjöng på svenska. Vilket var den vackraste av alla sångerna.)

Vi har haft en underbar vecka, det har vi verkligen. Jag har varit i Parga sex gånger förut, och aldrig har jag fått så mycket kontakt med alla möjliga människor som nu, tack vare de små barnen. Särskilt Mellan-T är mycket intresserad av att umgås med främlingar. Grekerna har blivit så imponerade och glada när Stor- och Mellan-T kunnat säga hej och tack på deras språk. Lill-T har burits omkring av massor av människor. Alla har varit så förstående när barnen velat dansa på restaurangen. Om de har klättrat på något farligt ställe har genast någon dykt upp och "räddat" dem.

Men det absolut finaste i denna kråksång har varit att jag fått vara med mina närmaste så intensivt så länge. Tänk att de ville följa med mig till mitt paradis och tänk att de tyckte det var så roligt att vara där. De vill till och med åka tillbaka! Kanske inte nästa år som jag ska göra, dock.

Söndagen bjöd på så vackert väder. Svampskogen lockade, alla säger att det finns så mycket.

Tog jag alltså på mina vandrarskor (eller walking shoes som de hette på Intersport när jag köpte dem förra året), mina vandrarstavar och gick iväg. En liten plastpåse fick plats i bakfickan på jeansen, ifall jag skulle hitta något trevligt på turen.

När jag gick där i skogen slog det mig plötsligt: vad gör jag om jag möter en skum person? Tänk om någon galning kommer där emot mig med en kniv?! Så har jag aldrig tänkt förut under någon enda av de ensamma vandringar jag gjort i skog och på fjäll. Min nästa tanke var att det skulle ju vara synd om det hände något nu när jag snart ska åka till Parga med barn och barnbarn! Men jag fortsatte så kavat, kom ut ur skogen, ut på ett motionsspår och kände mig av någon anledning tryggare där. Efter ett par timmar var jag hemma igen, slocknade på sängen och ville aldrig mera stiga upp.

Men det var jag tvungen att göra för på sen eftermiddag skulle min kompis M och jag åka till Stommens loge på dans. Den började kl 6 och slutade kl 10 och jag dansade hela tiden. Snacka om motion! Men roligt var det, massor av dansanta, trevliga män, alla lika nyktra och ingen raggning. Det där är verkligen en nästan lika rolig form av träning som spinning. Som jag kört i dag, ett intensivpass. Är jag riktigt klok? Ska jag kanske skaffa mig ett liv istället?

Nja, det är väl inte dags för det riktigt än för lill-T. Men han övar! När jag tittade in i går stod där en "lära-gå-stol", som hans farmor och farfar gett honom. Han sitter i den, framför sig på en bricka har han knappar att trycka på, alla med olika ljud. När han sparkar i golvet förflyttar sig det hjulförsedda ekipaget. Oj, så lycklig han såg ut när han nästan kunde jaga katten alldeles själv! Vilken grej!

Farfar hade köpt något mer till honom: ett par solglasögon. Om detta inte vore nätet skulle jag lägga ut en bild på gossen. Han sitter i soffan med solglasögonen på sig och ser väldigt världsvan ut, hans min är egentligen obeskrivlig och obetalbar. Så fin han blir i solglasögonen i Grekland om en dryg vecka.

Lill-T:s mor var jätteglad för att jag dök upp, nu kunde hon röja lite inför att hennes kompis sitter barnvakt hela dagen i morgon. Och nu har vi bestämt att jag tittar in varje tisdag efter jobbet, bra för alla parter!

Har jag skrivit att jag drabbas av det ibland? Så blev det i dag när jag skulle gå hem från jobbet. Så det var bara att titta in till den T som finns här i stan, nämligen lill-T. Hans mamma blev jätteglad, hon behövde jobba lite och T:s pappa var på sitt jobb.

Vi bestämde oss hastigt för att gå ut på stan, lill-T och jag. Jag berättade för honom att jag skämdes för att jag bara tänkt på honom i går när han hade sin femmånadersdag och inte hört av mig till honom, han, som messade till mig för en dryg vecka sedan, kan ju sånt där. I alla fall gick vi ut, T låg i vagnen och det började regna lite. Så vi gick in på Åhléns och där föreslog gossen att jag skulle köpa något käckt åt honom som kompensation för min underlåtenhet dagen innan. Det blev en spännande bok som går att hänga på vagnen och en body med korta ärmar och korta ben. Båda sakerna passar bra på Greklandssemestern som han, jag, hans föräldrar, moster, morbror och kusiner har om tre veckor. Nöjda och glada gick vi hem igen. Håll med om att gossen är tidig för sin ålder!