Min rehab-promenad i dag gick till det nya dagis, där V och T är inskrivna. Det öppnade i dag, barnen är på avdelning Månstrålen. Gissa om de blev förvånade när jag dök upp där. Rätt tant på fel plats såg de ut att tänka. Men sedan visade T glatt leksakerna och presenterade sina kompisar. Han förklarade också för personalen var jag bor, och de fick av mig veta varför jag kallas Mamma Mu. När jag sedan skulle gå därifrån ville V inte släppa mig. Usch, det är hemskt att höra barngråt när man går från dagis. Ändå vet jag ju att det går över jättesnabbt. Jag trodde att deras mamma skulle komma ungefär då och hämta dem, men så var det inte. Förlåt, barnen, jag ska aldrig mer dyka upp där om jag inte tänker hämta er! 

Den här lördagskvällen var T och V inbjudna till våffelbuffé tillsammans med sina föräldrar. H:s dotter var på besök hos oss över helgen, så det passade bra med en liten familjesammankomst.

"Våfflor, våfflor!" ropade T när han klev in genom dörren. V var lite mera återhållsam, kanske på grund av den conjunctivit (ögoninfektion) som hon drabbats av.

Lördagen var en bra dag för mig, annars är det lite upp och ner med lunginflammationen. Och det var ju bra, när vi var några våffelhungriga. V tål inte ägg så bra så jag hade gjort en sats efter ett recept utan ägg. Som tur var gjorde jag en sats av de vanliga också, för de utan ägg var jättejobbiga att grädda, de fastnade i järnet. Lite var det också att kasta pärlor för svin, för V åt en bråkdel av en våffla, sedan var hon mätt. Jag gjorde desserten, T satt på en stol i köket och konverserade mig, något han utvecklat mycket på senare tid.

"Är du sjuk?" frågade han bland annat. Och så kallade han mig mormor två gånger! Är det slut med Mamma Mu?

Jag vet, det är en publikfriare att bjuda T på tortellini. Men jag är sjuk, det är lättlagat, han tycker om det och bla, bla, bla. Han dök upp här med lillasyster och farmor lagom till lunch. Oj, vad han åt! Han syster, emellertid, höll sig strikt till det vegetariska och åt bara gröna ärter. Men glassen (med strössel), ytterligare fjäsk från Mamma Mus sida, gick ner hos båda barnen. Och när farmor dukat av, var gossen hungrig igen. Nu ville han ha fil och puffar. Men det fick han faktiskt inte, jag sa att han måste leka lite först.

Han hade tagit med sig sin ryggsäck, full-lastad med små bilar. Men han lekte mest med mitt trätåg. Stor succé blev det när han knöt fast ett hopprep i tåget och drog det efter sig.

V tittade på foton, jag hade gjort i ordning ett bildspel i datorn som jag lät gå varv på varv. Och så bar hon på dockorna, av med mössan, på med mössan och så vidare.

Det blev dags för gästerna att återvända hem, mamman ringde och meddelade att hon var på väg från jobbet. Farmor är lika tuff som modern som kör tvillingvagnen i knagglet upp för backarna här. Hon är vältränad som väl är. Det är härligt att vara den äldsta generationen och orka så mycket, som jag också gör i vanliga fall. Jag kommer igen! Hoppas jag.

Min lunginflammation mår sämre och jag mår bättre. Den här sjukskrivningen ger mig tillfälle att allmänbilda mig på olika sätt. Häromdagen kom Riksbyggens tidning Öppet hus, som jag hade tid att läsa från pärm till pärm. Serien Folk & Fä var riktigt igenkännande och rolig denna gång. Den handlar om en tjej som hostar och hostar och hostar. Vänner ringer med tips: te med citron, mjölk, honung och whisky ELLER pepparkorn som ska sväljas med Jägermeister. Hon googlar för fler tips: riven ingefära i konjak, 4 msk Absolut blandat med vitlök och soja, honung nedrörd i varmt rödvin osv, osv. Till slut hamnar hon berusad på akuten. Läkaren: Hon påstår att hon har influensa men jag tror mer på något slags förgifningssymptom. I bakgrunden viskar annan personal: Dessutom luktar hon sprit!

Jag känner igen detta, nästan alla tips man får handlar om alkohol. Tidigare har jag provat, utan att det har hjälpt, kanske det blev lite roligare att hosta, vad vet jag. Men det är intressant, är detta typiskt för Sverige med vår ibland lite märkliga inställning till alkohol. Eller ger man sådana här råd i andra länder också?

Här sitter jag med min lunginflammation, mina inflammerade bihålor och min hosta och tänker att vad länge sedan det var jag såg ens mina barnbarn som finns här i stan. Och då ringer det på dörren!

Utanför stod två gullungar med sin mamma, och tulpaner hade de med sig! De skulle inte stanna, nejdå, för de utgick ifrån (ifall gjorde deras mamma det) att jag var för trött för att orka ha besök. Men det var jag då inte. Lilla V sträckte armarna mot mig så fort hon fick syn på mig och hennes storebror överräckte blommorna, kors, så glad jag blev.

De hämtade genast leksaker, och strax var vardagsrumsgolvet fullt av tåg, bilar, bussar, dockor med mera, med mera. Barnen var sugna på mellanmål, tunnbrödsrulle och yoghurt smakade jättebra. Mamman och jag drack kaffe, hon ville inte ha något till eftersom hon ätit trerätters (!) på John Bauer-gymnasiet till lunch.

V har vuxit på de 12 dagar som jag inte träffat henne. Hon är mycket mera social, och fortfarande är hon så fascinerad av bilder. Almanackan med bilder på henne, storebror och kusinerna kan hon bläddra i hur länge som helst, tillsammans med någon som berättar vilka som finns på bilderna.

H kom hem från jobbet, och V var intresserad av honom men skeptisk, som tidigare. Det tar en liten stund, sedan tinar hon upp så att han åtminstone får leka tittut och nypa henne i fötterna.

Men sedan var det dags för mor och barn att dra hemåt. H tog med sig matkassarna och blöjorna som modern tänkt ta på vagnen, han skulle ändå iväg till massören. Den här mamman är annars urstark när det gäller att köra vagnen med sittande ettåring, stående treåring och matkassar, när pappan har möte på jobbet och inte kommer förrän sent på kvällen.

Det är länge sedan, men nu är jag sjuk. Och har fått nya erfarenheter.

Den där förkylningen som började för tio dagar sedan, ville inte ge med sig, så i går kväll (söndag) bestämde jag att stanna hemma från jobbet ytterligare några dagar. Men då måste jag ju till doktorn och få ett läkarintyg, så säger reglerna, det vet till och med jag.

I morse när klockan ringde och väckte Håkan, kände jag efter. Så sjuk var jag väl inte? Nog skulle jag väl klara jobbet? Men tanken på att hostande försöka genomföra den där planerade intervjun av en 80-årig jubilar fick mig att ända mig.

Så när vårdcentralen öppnade, ringde jag, de ringde tillbaka efter en stund och jag fick en tid kl 10.40 Tog bussen ner till stan, promenerade bort till Herkules, oj vilken jobbig vandring! Min bussige läkare Per Svensson tog emot, lyssnade på mina lungor och tittade mig i halsen. Skickade in mig till labbet för en snabbsänka, och sedan var jag strax tillbaka hos honom. Det var som han trodde, lunginflammation, sänkan var på 90. Jag fick en ny tid om två dagar och ett läkarintyg. Ett recept trodde jag också, för jag skulle äta antibiotika. Men något sådant hittade jag inte bland papprena. Den vänliga tjejen i receptionen upplyste mig om att sådant går elektroniskt direkt till vilket apotek som helst. Jag gick till Medstop, fick nr 74 och de expedierade nr 43! Det var något med datorbyten, men hade jag satt mig där hade jag somnat. Gick alltså över gatan till Kronans droghandel, där var tre före mig! En vänlig apoteksanställd förklarade allt för mig på bästa sätt, jag fick min medicin och 1,5 timme efter att jag lämnat mitt trevliga bo, var jag där igen och kunde lägga mig på soffan. Puh, vilket dagsverke, men så bra allting gick!

Vilket snöoväder det blev denna dag! Mitt jobb ute i skogen ställdes in, intervjuoffret var inte säker på att vägen till henne var farbar. Mamman till T och V hade SMS:at mig på morgonen med fråga om jag hade en lucka och kunde ta barnen medan hon klarade av ett utvecklingssamtal. Det gick ju bra, nu när mitt jobb blev inställt. Vi möttes vid bussen, mamman skyndade till sitt jobb och vi gick ner till stan. Gjorde ett ärende på Team Sportia, sedan till Sandwalls plats för att titta på änderna. Barnen lite hängiga, särskilt T, som förklarade efter en stund att han tittat färdigt. Vi promenerade runt lite, farfar ringde och frågade om jag ville avlösas, han var färdig med sitt möte tidigare än beräknat, men jag tyckte vi kunde fortsätta mot fiket, där snöade det kanske inte lika mycket. Det blev päronmer för V, hon är jätteduktig med sugrör. Vaniljhjärtat, som var osötat enligt kafédamen, ratade hon dock. T fick en skumrulle, rena godiset, förlåt föräldrar, och en röd Mer. Själv tog jag kaffe till vaniljhjärtat som plötsligt var mitt. Efter fikat gick vi in på Åhlens för att titta på leksaker. T pekade ut sådant han önskar sig: ambulans, polisbil, monsterjam-bil, grävskopa i lego bland andra fordon. Jag lovade meddela H vad han vill ha. V fastnade för dockorna, kunde knappt slita sig från en babydocka. Könsrollerna är klara. Men snart hade T tittat färdigt och klättrade upp i vagnen, han är nog inte riktigt frisk. Mamman dök upp och jag kunde gå tillbaka till jobbet.

Vi renoverar vår hall. H är förstås den som gör det mesta jobbet, men jag hjälper till så gott jag kan, är lite hans assistent. Och så sköter jag den viktiga matlagningen. I går slet vi båda hela dagen, H mest i hallen, jag mest i köket (men så blev det både stekt strömming med potatismos, lax med sås och en ny omgång musli, var är det tyska y:et på en pc?). För att få avkoppling från röran kollade vi om vi kunde hälsa på T, V och deras föräldrar på sen eftermiddag. Det gick bra, pappan var iväg på något med kompisar och mamman var glad för vuxet sällskap. Vi åkte till stan och köpte kinamat och godis, som vi hade med oss. T öppnade jätteglad, när vi ringde på, V såg också glad ut men plötsligt började hon gråta och sprang till sin mamma. Vi har inte setts på 10 dagar, det kanske är för lång tid? Hon var lite sjuk, hade haft feber tidigare på dagen. Vi åt, barnen mest ris faktiskt och det blev en mysig stund vid köksbordet. V äter själv med sked, det går ganska bra! T fick inget godis, mamman gömde undan det, för de hade redan haft sitt lördagsmys.

Jag fick V i min famn, och hon var mycket intresserad av H men han fick bara nypa henne i fötterna, sitta hos honom ville hon inte.

Det blev läggdags, vi hjälpte till med blöjbyte, tandborstning och saga. V vet precis vilken saga som är bäst fast hon är så liten, Vera hela dagen heter den. Och T ville förstås ha sagan som har massor, massor med bilder på olika fordon.

Barnen somnade, mamman och jag försökte reda ut finesserna med min android, H såg Avatar på TV och vi käkade semla och godis. Trevlig kväll på det hela och jätteskönt att komma ifrån röran hemma.

Och i dag fick jag äntligen kontakt med lilla M på telefonen. Hon har ringt och jag har ringt men i dag nådde hon mig. Hon var ganska tyst, jag fick stå för snacket, men hon sa hej i alla fall. Hon har också börjat på dagis, det går bra, sa hon. Eller hennes mamma var det kanske som sa det. I dag hade hon inte fått följa med sina stora syskon på tennisträningen, men hon verkade nöjd med att få prata med mormor. Vad jag längtar efter de där tre i mörkaste Småland!