Jag har gjort det! Jag har kört ett spinning marathon-pass! I två timmar trampade jag på tillsammans med 43 andra i spinningsalen. Två tomteklädda ledare, Niklas och Helena, låg i täten. Niklas var ordentligt skrudad med tomterock och tomtemössa, något han emellertid fick skala av sig efter ett tag.

Så underligt det är: det handlar mest om inställning. När vi trampat i en timme och fick 7 minuters paus för att äta en banan och fylla på våra vattenflaskor, då kändes det inte alls jobbigt att vi hade nästan lika mycket tid kvar på cykeln. Jag var så taggad! Och det gick så bra! Högröd i ansiktet och genomblöt av svett klev jag av när vi var "framme", fick glögg och tomteskum (fast jag slutat med godis), och jag var så glad. Både en och två dagar före hade jag känt av min hals. Skitnervös för att jag inte skulle kunna ställa upp, åt jag Echinacea och det hjälper precis alltid!

Nu vill jag bara att jag ska få köra ett sånt här pass igen. Kanske jag skulle föreslå ett ännu längre? Kanske det inte finns någon gräns? Jepp!

I lördags var det dags för min numera årliga tradition: glöggminglet. Som jag hade slitit för att blir klar med vardagsrummet och jag blev det!

De första gästerna som dök upp var lill-T:s farföräldrar. Strax efter kom lill-T själv och hans mor samt stor-T och mellan-T med sin mamma. Den senare skulle på den årliga julträffen med sina fem kompisar från gymnasiet. (Så roligt det är att de fortfarande, efter 13 år umgås regelbundet, trots att de spritt ut sig i landet.) De båda större T:na gjorde sitt bästa för att hjälpa mig att underhålla de gäster som droppade in de närmaste timmarna. Lill-T gjorde bebis-succé förstås. Men han tyckte inte om att vi skrattade så högt, nej, då skrynklade sig hans söta ansikte ihop och han gav upp ett illvrål.

Mormor fick lov att kånka in TV:n i gästrummet, stor-T och mellan-T tyckte vid bolibompadags att vi var alldeles för högljudda. Då hade de fått sitt lördagsgodis och tomtegröten som var kvällsmat.

Så småningom lämnade de sista gästerna och det blev dags för kvällssaga. Vi knödde ner oss alla tre i min säng, mellan-T ville höra Mamma Mu bygger en koja och stor-T, naturligtvis, Bertas experimentbok, det är hennes favvo hos mig.

På söndagmorgonen lussade gullungarna för mig! Mellan-T som käck tomte och stor-T som allvarlig lucia. "Ute är mörkt och kallt" sjöng de, jättevackert. Men sedan hade de svårt för att upprätthålla högtidligheten och blev två pajaser igen. 

På förmiddagen ville vi gå ner till julmarknaden i Ramnaparken. Barnen tyckte att det mest spännande var labyrinten som finns där alltid. Rida ponny (eller nordsvensk rättare sagt) var också kul. På vägen hem gick barnens mor och jag och talade om jobbet (vi är i samma bransch). Mamman hittade inte ett ord för något hon ville beskriva, men hon fick hjälp av sin verbala dotter, stor-T, 5 år. "Menar du komplicerad?" frågade ungen. Hon är med i samtalen mycket mer än man tror.

Nu är det onsdag, jag har varit barnvakt, lill-T:s föräldrar var lyckligtvis upptagna med annat. Vi gick ut på stan, jag skulle reka julklappar. Gick till Bergmans, de har så mycket fint, ekologiskt och kvalitativt. Min skolkamrat äger butiken och arbetar där också. Lill-T skötte sig exemplariskt, log sitt charmigaste leende och fick en boll av den snälla A-M. Några julklappar hittade jag också, så bra! Vi gick hem igen, lekte med den nya bollen och hade kul. Men det största leendet i dag sprack upp i lill-T:s ansikte när pappa plötsligt öppnade ytterdörren och som ett mirakel stod där framför honom.