Var tredje lördag står jag i kassan i Erikshjälpens second handbutik i Borås, och en sådan dag var det i dag. Väldigt lugn blev den, ändå gjorde jag så mycket reklam jag kunde på Facebook. Men ett par vänner lyckades jag locka att göra sitt premiärbesök. På slutet dök också min dotter upp med två av sina barn. Vi fick en trevlig fika med nybakade bullar, och gullungarna charmade alla förstås.
Det blev inte jättestor försäljning, men så hade vi ju konkurrens av långhelg, då boråsarna åker till kusten, vårmarknad samt vackert väder. Men roligt hade vi, och vi gör vårt bästa för att locka fler att bli volontärer. Och vilka fynd våra kunder gör, vad sägs om en elektrisk potatisskalare för runt 50-lappen?

I dag var vi många som tog farväl av Birgit. Cancern tog hennes liv alltför tidigt, det tyckte vi alla som samlats till ett sista avsked - Birgits man, barn och barnbarn, hennes mamma, syskon med familjer, många vänner och arbetskamrater. Själv hör jag till den senaste gruppen, men det är 26 år sedan vi arbetade tillsammans. Genom åren har vi haft kontakt då och då, senast träffade jag henne på Friskis och Svettis, när jag skulle intervjua jympaledaren i den grupp hon deltog i. Det är bara något år sedan, och hon var sig så lik: pigg, glad och positiv. 

Själva begravningen var som Birgit själv - ljus och vacker. Musiken var så välvald, till exempel Himlen är oskyldigt blå av Ted Gärdestad. Till avskedet som tog en bra stund, eftersom vi var så många, spelades ledmotivet i Mio min Mio. Jag var glad åt min handbukett, liljekonvaljer som jag plockat på förmiddagen. Dessa blommor uppmanades vi lägga under kistan med stjälken inåt. Det blev så fint när blommorna bildade en ram runt kistan.

Middagen blev en rörande, sorgsen och glad tillställning, med tillbakablickar på Birgits liv.

Att vara med på en begravning är ett en unik möjlighet att verkligen för en stund vistas i nuet. Det lugn som man får ta del av där med plats för många tankar, ger oss som måste gå vidare styrka till det. Men det påverkar en person, det finns inte så mycket plats för andra funderingar under hela den dagen.

Hejdå Birgit, jag är så glad att jag fick lära känna dig.

Kommer ni ihåg Sven Ingvars låt, som gick som rubriken? Nu har vi det, hurra! Jag har alltid sagt att jag gillar vintern, men det var nog bara för att göra mig märkvärdig, tänker jag när jag sitter i solen på altanen, proppmätt efter lunch på gräddstekt salt sill. Kaffet efter blev lite tunt tyvärr, det tog slut. Men jag får låtsas att det är söndag efter gudstjänsten i Lombard, Illinois, och vi ska dricka svagt kaffe med kakor till i församlingshemmet.
Hoppas i alla fall att jag piggnar till om en stund och kan fortsätta med trädgårdsarbetet och tvätten. Lakanen är så fina där de hänger på linor mellan björkarna. Det är gott att leva, och jag önskar att min vän Birgit hade fått bli äldre. På onsdag ska jag gå på hennes begravning.

På lördag ska Erikshjälpen dela ut det första stipendiet genom Borås-fonden. I dag hade vi ett möte för att gå igenom de ansökningar vi fått och komma fram till hur pengarna skulle fördelas. Det var mycket intressant att delta i diskussionerna som vi fyra i kommittén förde. Så bra det är att man är några som för fram åsikter från olika synvinklar, var och en kan inte tänka på allt!

Efter mötet var Björn som butikschef kallad till lokalradion för att berätta om stipendiet. Han bad mig följa med, och snart var vi i direktsändning i P4 Sjuhärad. Vi berättade om stipendiepengarna som kommer att delas ut två gånger årligen, och som ideella organisationer som arbetar med verksamhet för barn och ungdomar kan söka. Och nu fick vi tillfälle att uppmana till ansökan, vi har inte fått så många ännu, men det hela är ju alldeles nytt för Borås. Den som vill kan förresten lyssna på inslaget, tror jag i alla fall. Gå in på P4 Sjuhärads hemsida och kolla under arkiv och dagens datum.

Annars arbetar vi mycket nu med att byta ut varor i butiken. Det är jättespännande att öppna nya flyttlådor med grejer vi fått in. I förra veckan hittade jag till exempel gula porslinsburkar med lock i två olika storlekar, där det var angivet på utsidan vad de skulle innehålla: frukt, ingefära, socker med mera. Av dem gick ett par åt redan i lördags. Själv handlade jag också i lördags, åkte ner som "vanlig kund" eftersom jag visste att vi fått in en potatispress i metall. Jag har en sådan, men den har blivit så rostig, och jag har letat efter en likadan överallt. Så det var ett fynd! I dag packade vi upp ännu en och lade ut i butiken. Kom och köp!

Nog trodde jag att Erikshjälpens second handbutiker skulle vara befriade från stölder. Den villfarelsen har jag nu tagits ur, när vi hittat tomma kartonger i hyllorna. I dem låg tidigare till exempel strumpbyxor. Eller små kameror. I provhytterna hittar vi avrivna prislappar på golvet. Skäms, du som gjort det här! Hur känns det i samvetet när du går ut ur butiken och ser bilderna på alla barn som får ta del av överskottet vi får in? Det här leder till att vi som jobbar där får vara ännu mer uppmärksamma.
Då är det roligare att berätta om kvinnan som köpte en ny väska och gav sin gamla (och snygga) till oss. Eller om alla dem som lämnar en extra slant i våra bössor. Eller om alla dem som ger oss komplimanger för vår fräscha butik och vårt mysiga kafé. Att stå där och grädda wienerbröd, vars doft lockar gäster - det är en sann fröjd!