Det var inget vidare väder denna torsdag, den första sedan Håkan blev boråsare och flyttade in hos mig. Så han var snäll och skjutsade mig till gullungarna. De var snuviga, särskilt V. T ville inte äta upp frukosten, men ett par timmar senare var han jättehungrig och satte i sig tre (!) smörgåsar medan hans syster sov sin fm-slummer. När hon var klar med det och fått sitt mellis, gick vi ut. T ville ha trehjulingen denna dag. När vi passerade Miras hus visade det sig att hon var hemma med sin mamma och ville komma ut och leka med Thor. Han blev jätteglad. Vi gick till gunglekplatsen, och V älskar verkligen att gunga. Liksom de större barnen. Plötsligt kom H åkande i sin bil! Barnen blev så glada. Så småningom gick vi in för lunch. Efter den ville T bara leka med H, som är mycket tålmodig i det avseendet, kanske han rentav gillar att leka?

Tyvärr regnade det hela eftermiddagen, inte ens katterna ville gå ut. Men vi gjorde vårt bästa med att roa varandra. När lillasyster sov passade vi andra på att fika, varsin chokladmuffins (som vi bakade förra veckan) från frysen blev det.

Thor fick gunga på H:s ben, "jätteloligt". Han var också duktig att hjälpa till med att tömma diskmaskinen. Han lärde sig också säga "blåvitt blä", lätt som en plätt!

V blir inte gladare av sin eftermiddagsslummer, tvärtom. Men i dag var hon ju förkyld också.

Två bulor? De hamnade på V, en i pannan och en i bakhuvudet. Hon lever farligt, trillar många gånger varje dag, men blir stadigare och stadigare. Och bulorna var pyttesmå.

Nu har jag blivit så "vanlig", så nu möts jag inte av riktigt samma jubel när jag dyker upp på torsdagsmorgonen, i alla fall inte från T. Det innebär också att han inte längre blir generad när jag påpekar dumheter som han gör, utan blir istället arg på mig. Hans pappa tycker att jag ska det som att vår relation fördjupats, det är nog sant.

Det var åter en solig dag och efter att lillasyster sovit på förmiddagen gick vi ut. T för dagen i ny overall, som han kallar brandkårskläderna. Den påminner faktiskt om de kläder sådana personer har. Det var jättekallt och efter någon timme när det också snöade (samtidigt som solen lyste) var åtminstone jag frusen och ville in i stugvärmen. Inte gossen dock, han satt i sandlådan och försökte gräva i den frysta sanden. Isen som bildats i hinkar var jättespännande. Inte ville han ha vantar, och inte var han kall om händerna.

Tog jag alltså till mutor. Om vi gick in skulle vi baka. Och det blev chokladmuffins. Efter lunchen, då V åt lika matfriskt som alltid och T tog två tuggor ville han provsmaka bakverket. Men nu var jag ståndaktig: ingen lunch, inga kakor. Gick upp för att byta på V och lägga henne. T gick runt och stängde alla dörrar på andra våning. När jag var klar med mina bestyr hittade jag honom i arbetsrummet, vid mammas skrivbord, mumsande på godis som hon hade i en burk. Tog ifrån honom läckerheterna, han mumsade på, medan han försökte förmå mig att inte berätta för modern. Det glömde jag faktiskt bort att göra när hon väl kom hem.

Han leker så bra med sin syster, och hon är mycket road. Men hon vet vad hon vill, den lilla, så han kan inte göra som han vill. Han försökte ta ifrån henne en bok, oj, vilket illtjut hon gav upp.

Vad V knallar omkring! Hon vill helst inte krypa alls, men ibland går det fortare, för lite vingligt är det på två ben.

På köksbänken låg en påse chips, Blåvitt-puffar kallar T dem. Man äter dem när man ser IFK Göteborg spela match på tv. Jag försökte lära honom säga heja Elfsborg, men det gick inte så bra, han tittade på mig och sa Elsboj blä. Blåvitt blä gick inte att förmå honom att säga. Och AIK ville han över huvud taget inte ta i sin mun. Jag skyller på hans farbror John, som nog är den som lärt honom dumheterna.

T visste var diskmedlet fanns när vi skulle köra diskmaskinen, men vattenfärgerna hittade vi aldrig. Var är de, föräldrar?

är det visst varje gång det är torsdag nu för tiden. Efter att lillasyster fått sin förmiddagsslummer och vi alla ätit mellanmål gick vi ut. Jodå, dockvagnen skulle med på promenaden, och vid det här laget vet jag vilka risker jag tar, när gossen inte längre vill dra den och helst inte ens gå själv. Men vi gick iväg i det vackra solskenet mot lammen. Som inte var där! Men skogslekplatsen, den fina, låg kvar och V jublade när hon såg gungorna. Hon sattes i babygungan och hennes storebror skulle "ta emot", dvs ge henne fart. Så småningom drog vi iväg på nya stigar och gångvägar. Oj, vad mycket nedfallna löv det finns. T blir överlycklig när jag sparkar ihop till en hög som han kan springa igenom. Efter 1,5 timme ute började åtminstone jag bli hungrig på lunch, men T ville inte gå hem. Sådan tur att jag kunde locka med att de största lövhögarna fanns därhemma. Barnvagnens hjul fick ett utlåtande av honom: det där är larvfötter, sa han när han pekade på de breda rejäla däcken.

T har börjat leka låtsaslekar, det gör han hela tiden. Han bjuder mig på kaffe eller "hambullar". Han ville också gå till affären och "söpa dodis". Det visste jag inte att han åt. Men det var ju inte lördag i dag, så det blev inget med det.

V går flera steg i taget, snart kan man verkligen säga att hon går.

På eftermiddagen ville hon inte somna, med det ville storebror. Fast det får han ju inte så vi tog fram kritorna istället. Kompisen M kom och ringde på, de lekte och sedan fikade vi. T trillade ner från sin matstol, slog i huvudet i katternas keramikskålar och skrek i högan sky en stund. När M gick hem gick vi ut än en gång. T såg ett flygplan, tittade och sade längtansfullt: vill fölla me. Hoppas hans föräldrar tar med honom på en flygning snart, att han flög till Amsterdam när han var 3 månader och till Grekland när han var 6, har han visst glömt.

Och sedan kom föräldrarna hem, och V lyste upp i sitt soligaste leende från barnvagnen. Undrar hur tidigt hon somnade denna kväll, när hon bara sov middag en gång?

Den här veckan blev det en tisdag med T och V. Som faktiskt började redan på måndag kväll, då jag knackade på för att sova över. T var fortfarande vaken, fast klockan var 8, men så hade ju hans mamma varit med på TV, och de båda måste kolla programmet tillsammans. Med snacks. Pappa var iväg på en konferens några dagar och kunde inte vara med ätteläggarna på tisdag fm som är brukligt. Det skulle jag  istället och för att slippa ge mig iväg i ottan, hade jag bett att få sova över.

Kröp alltså ner i gästsängen som står i V:s rum, där hon sov så gott. Kände något hårt vid vaden, ojdå, en liten svart sportbil. Somnade, vaknade till av katten Aslan som hoppade upp och lade sig tillrätta. V vaknade ett par gånger den natten, låg och samtalade med sig själv, och när hon fick fatt på nappen somnade hon om.

Modern rusade iväg på morgonen medan vi andra ännu åt frukost. Sedan vidtog pyssel med påklädning, tandborstning, tömning av diskmaskin och vikning av tvätt. T diskade. Och diskade och diskade. V tog sin fm-slummer, T och jag dammsög, han är verkligen intresserad av hushållsarbete. När syrran vaknat gick vi ut, T ville varken till grävskopan eller lekplatsen, nej nu skulle vi gå till servicebutiken. Det fattade jag inte förrän vi var där, och gossen försökte förmå mig att gå med honom in. Så synd att jag inte tagit med plånboken, för familjen behövde toapapper. Massor av barn var ute och lekte runt dammen och T betraktade dem mycket intresserat. Sedan måste vi gå hem, men oj så trött han blev plötsligt. Måste stå på ståbrädan på vagnen, orkade inte köra dockvagnen själv, utan den fick jag dra.

Han har plötsligt börjat protestera mycket mera mot allt möjligt. Det blir förhandlingar i de mest oväntade situationer. För min del har jag mycket mera fantasi och tålamod än jag minns att jag hade med mina egna barn. Skulle inte drömma om att bli arg, som jag blev på dem.

Det är svaret på gåtan med att vara mor- eller farförälder.