Dagen efter cirkelträningen på Friskis i måndags vaknade jag med ont i ryggen! Och ändå gick träningen så bra, jag kände mig urstark hela passet igenom. Gick ändå på spinningen på onsdagen, hade bokat lunchpass och det är ju bara på 45 minuter. Men det gick inte att växla mellan sitta och stå, jag stod helst. På torsdagen gick jag till massören Tommy, han har gjort underverk förut. Han förklarade problemet, något med någon muskel i ländryggen som är överansträngd och trycker på kotor eller något sånt. Han misshandlade mig i 45 minuter, jag var tapper och gnällde bara ibland.

På fredagen efter jobbet hade jag bokat spinning 75 minuter men det fick jag avboka på Tommys inrådan. Så det blev gymmet istället: crosstraining i en kvart, lite styrka för syns skull och sedan bandet med omväxlande gå och springa. Och det gick jättebra! Men gym är inte kul! Jag vill träna i grupp!

Nu är det lördag och jag har ont igen! Vad är det med mig? Ska det vara så här?

Talade med mellan-T i telefon i går. Han berättade om den stora dramatiken när han tappade bort sin mamma och sin syster på gympan tidigare på kvällen. "Jag gråtade, jag trodde att mamma hade åkt i väg", sa han. Hans mamma berättade sedan att gossen hade gått ut med någon han trodde var mamma, sedan var han utanför byggnaden bland bilarna alldeles ensam! Undra på att han blev rädd. Men då berättade hans mamma om när hon var lika gammal och var i en affär med mig. Så här var det: plötsligt kunde jag inte hitta henne, jag sprang ut och tittade panikslagen åt alla håll på trottoaren utmed den trafikerade gatan. Så fick jag se att hon kom gående, hållande en äldre man i handen. Han hörde nog till stadens A-lag, han hade hittat henne lite längre ner och han såg till att hon kom tillbaka till sin mamma. "Tappa inte bort henne mera, gå och köp en glass åt henne" uppmanade han mig. Mellan-T:s mamma hade alltså gjort precis som hennes son gjorde i dag, följt efter någon hon trodde var mamma.

I dag tittade jag in hos lill-T. Han var jätteglad och pigg, men ville bara bli buren. Jag har lite ont i ryggen just nu, så jag satte ner honom i "gåbilen". Där satt han bara om han fick jaga mig på parketten. Och det fick han.

Han säger nästan pappa nu. Och han går jättebra med hjälp av den lilla trävagnen. Han klappar katten så fint, om han inte drar henne i svansen. Idel framsteg, med andra ord!

Något helt annat: kolla detta!

http://www.zatzy.com/media/339488-gammal-traktor-agerar-musikkomp.html

Duktig känner jag mig just nu när jag sitter i soffan efter 13500 steg under dagen + 6500 för corepasset jag gjorde på Friskis i dag. Jag har alltså en stegräknare och under tappa.se kan jag omvandla det jag gör på Friskis till steg. Suveränt! Det går bra för mitt lag hittills. Vi började för en vecka sedan och före den 24 april ska vi ha gått från Stockholm till Varberg. Som det ser ut nu är vårt lag framme den 10 april. Så kan vi sitta där och läppja på varsin svalkande drink i 14 dagar i väntan på våra kamrater i Soroptimisterna. Jag ska i alla fall göra vad jag kan för att vi ska vara framme bland de första.

Värddagen på Friskis&Svettis i dag var mycket trevlig. Först ett corepass, sedan en jättegod lunch, därefter föreläsning om vår förening. När den var slut vidtog ett tävlingsmoment som det lag jag ingick i visserligen vann, det var vi säkra på, ändå var det ett annat lag som påstods vara bäst och fick varsin tjusig rödlackerad väska :(((

Nåväl, alla fick vi god mat och dryck samt livlig samvaro. Jag gillar verkligen denna förening.

Lill-T har tappat en av sina fyra tänder! Han hade bara haft den i en vecka när han fastnade i en rislampa, tro det eller ej. Nu får han ha denna glugg i sådär en sju år. Men hans mamma har redan vant sig, säger hon. Han också, han verkar vara den minst bekymrade.

Stor-T har fått hjärnskakning! Den stol hon placerat på kojtaket föll ner baklänges med henne på och hon slog huvudet i det riktiga golvet.

Mellan-T har inte drabbats av något såvitt jag vet. Inte mer än att det alltid är torsdag, och hans syster får gå på jympa och aldrig tisdag när han får gå dit.

I går fick jag den sista födelsedagspresenten, lite mer än fyra månader efter själva den stora dagen. Det var dags för spa-besök för döttrarna och mig. Jag hämtade dem hemma hos lill-T och möttes av stor-T och henns mamma. När jag stod där i hallen dök plötsligt lill-T upp i dörröppningen, nu går han omkring om han bara har något att hålla i.

Stor-T undrade om vi hade tänkt på gurkskivorna, det hade hon hört att man lägger på ögonlocken på spa.

Vi skjutsade henne till hennes kompis och sedan åkte vi vidare till Prana spa i Målsryd. Det ligger inhyst i det som tidigare var skinnfabrik. Utsidan såg ut som tidigare, men insidan, oj! Så vackert inrett i japansk stil! Vi började med att tvaga oss, bara det att hälla vatten över sig istället för att duscha, vilken njutning! Sedan kröp A och jag ner i bubbelbadet, där skummet växte och växte. S fick helkroppsmassage. A och jag avancerade till relaxrummet där vi fick en god smoothie där vi satt och tittade ut på snön genom de stora fönstrena. Sedan fick vi helkroppsmassage, jag fick ligga kvar för ansiktsbehandling och mina döttrar bytte plats så att S fick vara med mig. Därefter var vi hungriga! Vi fick en jättegod provencalsk gryta, gott grovt bröd till det. Äppelpaj och glass till dessert. Efter lunchen följde fotbad i relaxrummet och sedan bastade vi i den vedeldade bastun på gården. Jag blev så varm så jag var tvungen att svalka av mig med snön utanför.

Efter många timmar var det hemfärd. Jösses vad döttrarna har kostat på sin gamla mor. Det här var helt underbart och så lyxig jag kände mig!

I dag har stor-T och hennes mamma varit på middag. Stor-T och jag gjorde ett experiment ur Bertas experimentbok. Vi blandade tvättpulver, bikarbonat och vinäger i ett högt glas, oj vad bubblor det blev och vad det växte!