Tja, fråga mig, jag har fem. Och ett sjätte på väg! Lill-M ska bli storasyster nästa år, när det fjärde barnet föds till den familjen i juni. Stor-M hoppas på en pojke, så blir det balans mellan könen. Barnet kommer också ungefär när han fyller sex, och hans systrar fyller ju väldigt nära varann. Det blir praktiskt med kalasen som man kan slå samman, i alla fall för släkten.

Julafton firade H och jag hos hans syster, och det blev natt innan Smålands-barnen och deras föräldrar dök upp hos oss. Barnen sov, och bäddades raskt ner.

På juldagen försvann de alla till pulkabacken för att pröva den nya boben som var en julklapp. Jag lagade mat, för på eftermiddagen skulle också Lill-T, hans syster V och deras föräldrar ansluta. Efter maten hade vi julklappsutdelning igen, men nu med betydligt färre paket än dagen innan, gissar jag. Föräldrarna blev glada över varsin eldkorg, Lill-T och V över bord och stolar, Stor-T över äventyrs-kit och Lill-M över pottan med bifogat litet bibliotek, när hon sitter och låter magen sköta sitt. Stor-M var först lite tveksam till sänglampan, men snart insåg han finessen med den. H och jag uppvaktades med förstoring på Lill-M, en almanacka för 2011 med alla hittills födda barn och varsitt förkläde, hans blått, mitt rött. Eller tvärtom om vi ville det.

Vi lekte och spelade spel, det var stoj och stim, ett riktigt La famiglia-kalas. Jag stupade i säng tidigt, då hade redan Stor-T och hennes mamma somnat, liksom de andra barnen.

På annandagen försvann Smålandsfamiljen ut på ärende och kom hem, bland annat med en begonia som Stor-M ville köpa åt mig, när han såg den i affären.

"Mormor ska ha den här rosen" hade han sagt. Kanske som ett litet plåster på såren för olyckor som inträffat tidigare. Han har ganska bråttom ofta, och då händer det att han tappar saker. Men han är min gullunge, en av fem, snart sex, tänk ändå!

H:s föräldrar, syster och svåger kom på middag och fick träffa smålänningarna. De åkte hem på kvällen, barnen var trötta och sov nog hela vägen.

"Sicken jul det blev" – i år igen för att citera Stor-T från förra året.

Den här dagen skulle änglarna komma till mig och det var väl en himla tur, för mig alltså. Det hade snöat hela natten, så det hade väl blivit ännu jobbigare än förra torsdagen att ta sig till dem.

De dök upp, pigga och glada långt innan det blivit ljust. Det tog inte särskilt länge innan leksakerna kommit fram, t o m V kom ihåg var de fanns. Jag tänkte att vi skulle se julkalendern i lugn och ro, men den hade redan gått, när idén dök upp. Gullungarna hade fått med sig paket nr 16, och det innehöll ätbart.

Vi lekte, åt mellis och väntade på att det skulle sluta snöa, för fortfarande trodde jag att vi skulle kunna gå ut. E-B ringde, skulle kanske komma och hälsa på på eftermiddagen om det var möjligt att ta sig ut. Då och då hördes traktorn därute som plogade, och varje gång fick vi störta fram till fönstret, för att båda barnen skulle få titta.

V böjde sig fram lite för hastigt och slog pannan ganska hårt i det vassa hörnet på ett lågt bord. Usch, det gjorde ont och vilken bula! När de lite senare stod i köksfönstret och beundrade traktorns framfart, böjde hon sig fram lite för snabbt igen och slog i en annan del av pannan, stackars lilla hon.

V somnade så småningom mellan kuddarna i vår säng, och sov en dryg timme. När hon vaknade åt vi lunch, den föll båda i smaken (köttbullar och potatismos). Och sedan dröjde det inte länge innan E-B dök upp. När jag öppnade för henne ropade T "FIKA!", för det hade jag sagt att det skulle bli när hon kom. V ville till hennes famn innan hon fått av sig kläderna. Vi hade så trevligt med lussekatter och te, (barnen fick vatten) och sedan lekte de och E-B och jag fick prata. Och någon utevistelse blev det inte, E-B som inte ens kunde köra in på vår p-plats avrådde, att köra vagn ute skulle bli alltför jobbigt liksom det var för en 2,5-åring att gå i snömassorna.

E-B lämnade oss och sedan kom H hem. Vilken lycka hos T när H klev in genom dörren och ropade ho ho, som han brukar. Sedan följde han H vart han gick. "Var är du H?, vad gör du?" så fort han inte såg honom. Mamma kom för att hämta, pappa fick vänta i bilen som stod i vägen för traktorn var den än stod.

Så roligt det var att vara hemma hos mig för en gångs skull. Lite vemodigt att det var sista torsdagen. Men jag anar att jag får fortsatt förtroende som barnvakt.

I dag var det V:s första födelsedag. Hon var jättegullig på bilden i tidningen förstås, men hon var ännu gulligare när hon tog emot födelsedagsgästerna iklädd luciaklänning och med ett tärnaljus. "Morfaster" B hade med sig en luciakrona i tyg, ännu sötare blev hon förstås. Hennes storebror var iklädd tomtejacka och grå tomtebyxor, så fin han också. V hade fått ett tält i form av en borg, få se om vi ska bygga fler kojor med hjälp av kuddarna nu. Alla gäster hade förstås med sig presenter, men V var mest intresserad av snörena. T, emellertid, var mycket ivrig med att öppna paketen. Han brydde sig inte särskilt mycket om innehållet, väldigt mycket var kläder, söta klänningar och mössor, haremsbyxor, pyjamas, skinntofflor med mera. Så fort han hade öppnat ett paket kastade han sig över nästa. Tårtan var en glassbomb, jättegod tyckte V också som upptäckte förtjänsterna med glass på kalkonmiddagen för ett par veckor sedan.

På torsdag ska vi pröva pulkan som V fick av farmor och farfar. Den har inbyggd komfort i form av ryggstöd samt en rem som hon kan spännas fast med. Det blir spännande att se vad hon tycker.

Att ta sig fram till barnen denna torsdagsmorgon var att likställa med ett jympapass. Snön låg djup och oplogad, och när jag skulle lämna skogsstigen hade man tidigare plogat upp en snöhög ett par meter hög. Upp kröp jag, ner åkte jag, hej och hå!

Bara V var vaken, glad och mätt av frukosten. Storebror sov till kl 8!

Efter förmiddagens mellis gick vi ut, och V somnade omgående i vagnen. T och jag skottade, det var mycket att göra för traktorn hade inte varit där ännu. Sedan gick vi till en sandlåda. T envisades med att ta med dockvagnen, men att dockan var kvar inne gjorde inget. Grannens Jakob anslöt sig. Det var en underbart vacker dag, sol, 5 grader kallt och gnistrande snö. Vi gick också till lekplatsen, där barnen gungade och åkte rutchkana som gick i lagom fart för små barn på grund av snön. V hade vaknat och ville också gunga. Men hon kan inte ta sig fram i snön, så hon måste bäras.

Vi gick in igen för lunch. Där satt vi vid köksbordet och beundrade den vackra dagen därute. Det är så vackert, sa jag och det var något som T upprepade flera gånger sedan.

På eftermiddagen hade jag planerat bad. Men det ville inte T, och eftersom förhandlingarna är många i övrigt, iddes jag inte inleda sådana om detta. Istället försökte vi hålla utkik efter traktorn som skulle komma och ploga. Vilken lycka när den var utanför huset. Den körde förbi tre gånger med plogen och en gång med grus. Dagens high light!

Vid 17-tiden ringde det på dörren. "Vem kommer?" frågade jag. "Håkan!" ropade T och ilade mot dörren. Och det var Håkan! "Klä av dig", sa T, orolig att han inte skulle stanna denna gång. Sedan kom mamma hem och vi åkte till Friskis. På lördag fyller V ett år!

Svinkallt också i dag så jag dök upp tidigt eftersom jag åkte med H. Föräldrarna i pyjamas, båda barnen sov fortfarande. När de vaknat och ätit frukost tittade vi på julkalendern, den var bra tycker jag, men kanske svår för riktigt små barn.

Förmiddagen svischade iväg medan jag dammtorkade och barnen lekte. T bad om hjälp med olika saker ett par gånger, och varje gång var han artig och sa "Tack för hjälpen". Det har jag inte hört förut. Strax efter 11 gick vi ut i kylan, fast otroligt vackert var det med solen och snön. V somnade omgående i vagnen. T ville göra snögubbe, men snön var för lös i kylan så vi byggde två små av befintliga snö/isbollar. V sov. Efter en timme var mina tår isbitar, och T hade inget emot att gå in. V sov kvar i vagnen. När hon vaknat åt vi lunch och sedan fick barnen bada, inte för att tinas upp, för frusit hade de inte trots allt.

Plötsligt trampade T i en bajskorv på hallgolvet. Mysterium! Varifrån kom den? När jag hittade en bajsig blöja i T:s rum förstod jag: V hade hämtat blöjan i hinken och på vägen till T:s rum tappat själva korven på hallgolvet. Nåja, bajs är ju inte giftigt.

Vi byggde koja med kuddarna i gästsängen. T dök bland kuddarna, siktade fel och hamnade med en duns på golvet. Slog i pannan rejält, bula. Grät och grät, "mamma, mamma". V å sin sida reste sig för tidigt under matbordet och slog i huvudet där. Tur att barn inte är så mjuka i alla fall.

Vid melliset på eftermiddagen tog jag fram tidningen och bläddrade lite i den. "Har du tråkigt", frågade T då. Jag råkade gäspa lite senare. "Är du trött" var frågan då. Han blir alltmer social.