Lill-T:s mor har fått arbete. På deltid, så fadern är pappaledig på samma deltid.

Alltnog, igår eftermiddag var modern kallad till ett möte, när fadern var på sitt arbete. Mormodern tog alltså ledigt ett par timmar för att "vakta" den lille.

Han var vaken när jag kom, lite allvarlig, lite svårflirtad, men det har han varit de två senaste gångerna. Kanske straffar han mig för att jag inte träffade honom på 11 dagar?

Nåväl, modern gav sig iväg, den lille gnuggade sig i ögonen, lades ner i sin säng, blundade men tittade plötsligt upp och var inte alls nöjd. Mormoderns stod inte ut med oväsendet, tog upp honom och i hennes armar somnade han djupt efter två minuter. Två timmar gick, modern kom hem igen och den lille sov fortfarande.

Ett mycket lindrigt pass, måste jag säga, när jag hela tiden låg i vardagsrumssoffan och slumrade till någon intetsägande sitcom på TV.

Boxning är verkligen inte något jag gillar. Bort, bort, bort med den grenen som sport! Icke desto mindre: i går kväll ägnade jag mig åt detta.

Det kallas ki-box när man gör det i Friskis och Svettis. Vi hade kick-off för funktionärer, det började som alltid med att man fick pröva på något nytt. Valet stod mellan afrikansk dans och ki-box II. Dans inom Friskis är något jag försökt mig på tre gånger och varje gång har jag haft lika tråkigt! En gång var jag till och med tvungen att gå ut innan det var färdigt. Det är något med alla dessa kombinationer i rörelserna, jag fixar inte det. Annars tycker jag det är så roligt att dansa, bugg, vals, foxtrot är så kul.

Så i går bestämde jag mig hastigt för ki-box. Vi var inte så många, men som tur var var vi "jämna par". Där stod jag med boxhandskarna på händerna och slog allt jag kunde mot kudden som min motpart höll i. Sparkar ingick också, och det var riktigt roligt. Det blev en total genomkörare av min hittills semesterlediga kropp och svetten stänkte om oss alla. Efteråt fick jag en öl, Norrlands Guld har nog aldrig smakat så bra.

I dag har jag lite lite träningsvärk. Mest i magen konstigt nog, hmm ... Men lite i den muskel som förbinder bröstkorgen med överarmen. Eller nåt. Sista gången var det i alla fall inte som jag boxades.

"Den ska jag ha när vi gifter oss."

Det har stor-T och mellan-T sagt många gånger den senaste tiden. I lördags var det dags för deras föräldrar att lova att fortsätta att älska varandra i nöd och lust. Under hela veckan innan när mormor och farmor lagade maten till bröllopet regnade det. Och regnade och regnade. I samma stund som deras mamma tog på sig brudklänningen upphörde regnet och sedan lyste solen resten av den dagen! Oj, så fina de var alla fyra när de trädde in i kyrkan. Först kom de små barnen, stor-T i den klänning som mormor sytt i samma tyg som mammans brudklänning, mellan-T i svarta byxor, vit skjorta och väst och rosa slips. Båda hade varsin bukett blommor i handen. När de så kom fram till de främsta bänkarna och fick syn på sina far- och morföräldrar kom de av sig en kort stund men föstes milt av brudparet fram till altaret. Där fanns en liten bänk som de kunde slå sig ner på. Under den hade farmor påpassligt lagt några Pixi-böcker. En av dem handlade om Byggare Bob! Mellan-T:s förtjusning visste inga gränser, han var tvungen att visa upp boken för församlingen. Vigseln gick bra, lill-T som satt med sin mamma på första bänk skötte sig exemplariskt också, och han är ändå bara fyra månader. Stor-T upptäckte att det gick så bra att hoppa hage på mattan bakom sina föräldrar när de knäböjde vid altaret. Och det gjorde hon så diskret att brudparet inget märkte.

Festen som sedan följde blev en rolig tillställning även för mina T:n. På den scen som fanns i bygdegården höll sig stor- och mellan-T, det var jättekul att dansa där till den musik av olika slag som framfördes av bröllopsgästerna. Och nästa morgon, vid frukosten då de nygifta öppnade presenter i en massa gästers närvaro, fanns där till all lycka även presenter till de små. Nu var de verkligen nygifta, alla fyra!

Semestern började i dag kl 16! Tre lediga veckor ligger framför mig. Alltså köpte jag en box rött vin, ett sydamerikanskt som heter Rijk's, gott, verkligen. När jag öppnade kartongen kom jag ihåg mitt barnbarn, mellan-T.

Jag var där och hälsade på. Stor-T, mellan-T, deras mamma och jag gick ut i trädgården till studsmattan. Mellan-T gick snart in till pappa. Trodde pappa och vi, tills pappa kom ut i köket och såg en treåring hastigt avlägsna sig från köksbordet där det stod en box vin och droppade. Nedanför på golvet var en stor pöl och i riktning mot vardagsrum kunde man se röda fotspår, motsvarande en treåring, just det! Pappan ropade till sin son som hade gömt sig under en filt i den vita (!) soffan och frågade om han gjort något vilket han förnekade ivrigt. Nåväl, mamman blev inropad, och tillsammans började föräldrarna torka upp innan det skulle bli vinfläckar för gott på golvet. Mellan-T:s mamma var mycket koncentrerad på arbetet, men när jag kom in i köket hörde jag henne säga sammanbitet: och den kvällen skrev Emils mamma i den blå skrivboken ...

Men vi enades om att han bara var nyfiken. Där fanns en kran, och den kunde man skruva på. Han måste ju pröva! Och han stängde ju av när han upptäckte hur det blev.