Det är en tradition som T:s och V:s föräldrar införde, innan gullungarna ens fanns. Den här dagen var varm och solig, inte tillstymmelse till åska som man förutspått. Men T var förberedd, under kalaset fick han plötsligt för sig att han måste plocka undan på altanen, han sprang runt, runt och ropade "åska och regn, åska och regn" och hans lillasyster och kompisen Mira var inte sena att haka på.

Nu blev det inget sådant. Vi kunde sitta på altanen hela tiden, de flesta av oss klädda i blått och gult. Vi fick den ursvenska grillkorven med bröd och andra tillbehör och till kaffet grädd- och flaggpyntad rulltårtskiva. Då hade H och jag grundat med Rammefors konditoris äkta nationaldagsbakelse på vår balkong, den som förre bagaren designade på 1980-talet.

Annars är det inte mycket man kan inhandla som har med Sverige att göra. Vill man ha blågult, har det med fotboll eller ishockey att göra. Här gnäller vi och klagar över att vi är så dåliga på att fira Sverige och affärsmännen gör inget för att ändra på detta. Här kommer min affärsidé, alldeles gratis: designa T-shirts, blågula med svenska motiv på, ta fram servetter, kepsar, ljus och allt möjligt annat som har med Sverige att göra, utan att det har med idrott att göra. Vi kan istället lova att bli lite patriotiska och stolta över vårt land. Vi kan sluta använda adjektivet svensk i negativ betydelse och osvensk i positiv. Med andra ord: om vi försöker vara glada och stolta över vårt land de andra 364 dagarna kanske vi kan börja fira som norrmän och amerikaner den 365:e.

Gullungarna och deras föräldrar var inbjudna på rabarberpaj, för att vi i all enkelhet skulle fira att mamman fått papper som pedagog. Det var en härlig lördag vad beträffar vädret, så först skulle vi alla på varsitt sätt njuta av det utomhus. H och jag började med ett spinning intervall-pass på Friskis & Svettis   . Efter det gick vi in till stan, där det var vårmarknad. Men det som blev mest intressant var 10-dels triathlon som gick från stadsparken. 380 m simning (i Viskan), 1,8 mil cykling och 4,2 km löpning för 200 deltagare, från de allra spänstigaste med Jonas Colting i spetsen till de äkta blåbären. Jättekul att vara publik, blev nästan sugen på att delta en annan gång. Nu satt vi emellertid på Café Viskan och drack en otroligt god frappe till smörgåsen. Därifrån hade vi en strålande utsikter över tävlingen.

Sedan skulle soffa tittas på. Vi hade sett en annons och styrde kosan mot Mio. Till slut blev det en svängd härlighet i rött och en matta i grått. Leverans om sex veckor. På vägen hem mötte vi gullungarna och föräldrarna som var på cykeltur. V gjorde premiär i röd cykelhjälm bakom sin moder.

De dök upp lite senare hos oss. Tradionellt plockades leksakerna fram, vi fikade och barnen var fascinerade av balkongen. Men lite farlig är den om de klättrar upp på stolarna. "Har ni nya täcken?" frågade T när han gick in i sovrummet för att sitta i sängen och leka med de grekiska husen. Vi hade bäddat med lakan som H haft med sig i flytten hit och som vi aldrig hittills använt. Han lägger märke till detaljer, den gossen, han tyckte till exempel att H:s taklampa i vardagsrummet var jättesnygg, när den kom på plats i höstas. 

Barnen lekte, V med massageälgen i trä och T förstås med de små keramikhusen. Ett av dem gick sönder, men så kan det gå. Inget varar för evigt.

Och sedan åkte de hem, vi plockade upp leksaker, kokade den första färskpotatisen för året som avnjöts med sill. Utan nubbe tyvärr, den är slut, ny måste införskaffas, ju förr dess bättre.

Det här handlar om helgen som var.

Gullungarnas i Småland pappa skulle resa bort. Mamman, som ska föda om ett par veckor ville ha ner sin mamma, för att slippa vara ensam med tre barn. Efter jobbet på fredagen åkte H och jag. Vi hade med oss lite småsaker till barnen, bland annat en pruttkudde. Varför är det så hejdlöst roligt med en sådan? Precis alla åldrar uppskattar den, åtminstone gjorde vi alla det.

Pappan drog på sitt äventyr tidigt på lördag morgon. När vi masat oss ur sängarna och fått frukost lämnade mamman och de stora barnen. T hade fotbollscup inne i stan och M och mamman tänkte lyssna på James Hollingworth som skulle framträda i en park. Mamman ville återuppleva gamla minnen från barndomen när hon lyssnade på Halvfemhuset, en skiva som gick på tallriken gång på gång (ja, det var på vinyltiden). Men marknadsföringen kring hans framträdande var inte särskilt bra, de lyckades inte hitta rätt park förrän showen var slut.

För T gick det bra, hennes lag vann sina matcher, T stod i målet vid den sista och hade så lite att göra att hon kunde lägga sig ner och ta igen sig.

Medan de var borta gjorde jag köttbullar och pannbiff på 2 kg köttfärs, bra att ha i frysen när nya babyn har kommit. Lilla M sov middag i ett par timmar medan jag höll på, och H tog sig en joggingtur. Så jag fick vara i fred i köket.

På eftermiddagen tog T fram sitt nya Monopol som hon sparat ihop till. Det är verkligen modernt, det har inga papperspengar, utan man får ett kreditkort som stoppas i en apparat, som räknar ut transaktionerna. 15 miljoner fick man att börja med. Jag lyckades inte hamna på särskilt många gator som var till salu, så jag hade mest pengar kvar när vi slutade. H hade flest gator.

På söndagen fortsatte matlagningen, nu stod en stor lasagne på programmet. H och stora M gick ut i skogen för att hitta kojan och grisfällan från förra gången, men de gick lite fel. Kanske lika bra eftersom hunden Malva var med, och vi inte ville att hon skulle fastna i grisfällan igen.

T bara läser och läser och läser. Hon har fått hem en hög böcker som ska läsas under sommarlovet och redan innan det har börjat har hon läst en tredjedel av dem. Hon är precis som sin mamma (och som jag var), hon försjunker i sin bok och omvärlden försvinner för henne.

Jag gjorde en äppelkaka på eftermiddagen som vi tog till kaffet. Precis lagom till den kom pappan hem. Stora M var då på födelsedagskalas. Hunden M låg bredvid oss, kanske vi skulle tappa någon smula. Hon morrade lite svagt åt lilla M när hon nästan klev på vovven. Nästa gång när lilla M gick förbi hunden, morrade hon själv, liksom för att markera.

Och sedan var det dags för H och mig att åka hem igen, så att vi skulle hinna i tid till finalen i Mästarnas mästare. Ingemar Stenmark var verkligen outstanding, som han varit i hela tiden. En mästartitel gick verkligen till rätt person!