Vilken tur att H hade åkt i väg på kurs några dagar i våra bil. Det innebar att jag lånade gullungarnas "pappabil", gullungarna själva och deras mamma, att göra några ärenden. Vi åkte till barnens morfar med några grejer, och sedan till gammlamormors grav för att plantera penseer. "Titta häst", ropade T, och sedan rapporterade han om en grävskopa, en taxi och en ambulans. V somnade i bilen, så hon missade helt blomplanteringen på graven. T däremot sprang omkring mellan stenarna, men han var riktigt duktig på att bara röra sig där det var tillåtet. Han hade tagit med sig sin såpbubbelpistol och blåste bubblor över grav och gravsten så det stod härliga till. Gammlamormor i sin himmel njöt säkert, bland det hon gillade i jordelivet är såpbubblor.

Färdiga på kyrkogården åkte vi till en kompis till modern som tillsammans med sin man bygger en villa i närheten. De har en pojke som T ser upp till, ett drygt år äldre än han. Men han hade tyvärr åkt till fjällen med sin mormor och morfar. V hade vaknat och ville bli buren, men bara av mig, berättar jag smickrad. Vi såg oss om både på in- och utsidan, vi tog farväl och åkte vidare hem till mig med ett stopp vid ICA Byttorp för inköp av fikabröd. T var behjälplig att lägga upp brödet så fint på ett fat. Barnens dagis kör med Reggio Emilia-filosofin, och den metoden har gjort att lilla V bland annat är jätteduktig på att dricka i vanligt glas. Men när hon sköt glaset ifrån sig på bordet, bar det sig inte bättre än att glaset välte över duken. Hallonsaften färgade den vackert rosa, men jag är så trött på den duken så jag slängde den. Modern fick mera kaffe, välte muggen och en ny pöl på bordet blötte ner hennes telefon och tygtabletten som alltid ligger på V:s plats. Jag störtade upp, kaffe färgar tyg så bra, och sprang iväg med tabletten. "Ska du slänga den också?" undrade barnens mor, men nej, den sköljde jag snabbt upp istället, den är jag inte trött på alls.

Jag körde hem mor och barn och tog mig en promenad hem i det underbara vädret, hem för att laga påskmat.

Jag pratade med mellanbarnbarnet, M snart 6 år, i Småland i telefon på förmiddagen. I går var det begravning för hans pappas farfar. "Vet du", sa han, "två som satt bakom mig i kyrkan var alldeles röda i ansiktet." Jag sa det nog var för att de var ledsna, de är man på en begravning. "Ja," sa gossen allvarligt, "det är det begravningar är till för".

"Kolla vad jag har på fötterna!"

Det sade inte V när vi dök in på en snabbvisit i går. Men hon pekade på sina fötter när hon glädjestrålande närmade sig oss, där vi stod i hallen och tog av oss på våra fötter.

Det var, som alla vet, en strålande vårdag i går, och föräldrarna hade plockat fram storebrors urvuxna Foppatofflor. Så stolt hon var. Storebror själv hade ett par likadana turkosa, där han körde sin gräsklippare på baksidan.

"Kolla!" ropade också han, när en helikopter flög förbi. Sedan kom ett litet flygplan, och gossens lycka var gjord.

Dagen efter treårskalaset blev det fest på nytt, när K firade sin 65-årsdag och hennes son, K, firade 30 år. Hur många blir vi tror du? frågade min käre sambo. Tja, sa jag, fler än 10 tror jag, eller föresten 15, nä, vi blir nog 20. Och det blev vi. K hade lagat jättegod mat, laxfiléer som var inbakade med pesto i filodeg och en jättegod potatisgratäng. Alla mina barnbarn var närvarande, utom V som blivit sjuk och var hemma med pappa. Barnen gjorde sitt bästa för att få ännu mera fart på tillställningen, och när de kom på att de kunde gömma sig under K:s säng blev det ännu mer spännande. Stora T var mera stillsam och gick luffarschackturnering med de flesta av de vuxna. Lilla M blev så varm så hon var tvungen att klä av sig, ovan som hon är vid lägenhetsvärme. Hon har förresten en väldigt trevlig, ljus, nästan sopranliknande röst och hon sjunger ofta fram sina meddelanden. Före tårtan (jättegod med glass, maräng och jordgubbar) tog de små gossarna upp Ja må de leva, som är en grundmurad tradition i denna familj. Det blev en ganska hög tonart, sopraner som de fortfarande är. Men vi altar kämpade på och födelsedagsbarnen fick sin sång. Och sedan åkte Smålandsbarnen hem med sina föräldrar, lilla V och hennes mor tog bussen hem, och H och jag åkte till Friskis & Svettis. Ännu en dag i paradiset.

Så kom äntligen den stora dagen: Lill-T:s treårsdag! I en strid ström dök gästerna upp, han fick paket, som han öppnade allt eftersom. Det var doktorsväska, såpbubblor, böcker, Converse-skor köpta i Kuala Lumpur, bland annat. Och så var det bilar, bilar. Han har visserligen en miljon, men ännu saknas några. Kusinerna från Småland var på plats, jag försökte få ett foto med alla fem, men det var omöjligt, så länge var de inte stilla. T:s mor hade tillfrisknat som tur var och kunnat göra tårtor, en med jordgubbar och en med godis, jättegoda båda. Det var högt tryck, stim, stoj och precis som det ska vara. Lilla V och hennes jämngamla kusin, lilla M, är så söta ihop så man vill äta upp dem. När kalaset var slut tog H och jag en promenad hem tillsammans med hunden Malva, som är så väluppfostrad. Hon gick utan koppel förstås, men plötsligt när hon fick se ett ungt par med barnvagn på andra sidan, fick hon för sig att gå till dem. Undrar varför. Men hon kom genast tillbaka när vi ropade på henne.

Och nu har lilla M och hennes föräldrar kommit till oss för att sova över, den lilla somnade fort efter vällingen. En jobbig dag för henne som bara sovit en kvart istället för de två timmar hon brukar unna sig normalt.