T som i barnbarn - mormors liv i sus och dus

Min första, främsta och viktigaste roll är att jag är mormor.  Min mamma berättade en gång om hur hon utgjutit sig om sina barnbarns förträfflighet till en väninna. ”Så där säger alla mormödrar om sina barnbarn”, sa hennes vän. ”Ja, kanske det” sa lilla mamma, ”men i mitt fall är det sant”. Det är det i mitt fall också.

De fem små barnbarnen förgyller mitt liv i lagom dos. På ett sätt har tre av dem namn som börjar på T. De två senaste från förra året har dock namn som är långt ifrån T, tyvärr för mitt bloggnamn. Men jag behåller det ändå.

Jag är också mamma, journalist, kompis, träningsentusiast, kocka, resenär, cineast bland mycket annat. Nyligen har jag blivit sambo med Håkan, det är härligt!

Min grundinställning till livet är att jag ska ha roligt. Jag är optimist mycket mera än realist. Och det har hittills inte lett mig in på alltför äventyrliga vägar. Jag är övertygad om att man blir så vänligt bemött och mottagen som man förtjänar. Som jag vill att andra ska vara mot mig, är jag mot andra.

Mitt största äventyr hittills var när jag åkte iväg till USA för att vara nanny i en barnfamilj under ett halvår. Det var 2006 ,och efter det har jag svårt att se hinder för det jag vill göra.

Och nu, när det är 2012, har barnbarnsskaran ökat till sex och det sjunde kommer i oktober!

Pensionär - det är vad jag är från 2014. De första tre veckorna var hemska, men så hittade jag en annons där Erikshjälpen sökte volontärer, så jag anmälde mig. Jag ska också vara volontär under SM-veckan i Borås i juli, röstmottagare under valen samt assisten på högskoleprovet. Däremellan får gullungarna mycket tid. Så tråkigt, det har jag inte längre.