Det är en tradition som T:s och V:s föräldrar införde, innan gullungarna ens fanns. Den här dagen var varm och solig, inte tillstymmelse till åska som man förutspått. Men T var förberedd, under kalaset fick han plötsligt för sig att han måste plocka undan på altanen, han sprang runt, runt och ropade "åska och regn, åska och regn" och hans lillasyster och kompisen Mira var inte sena att haka på.

Nu blev det inget sådant. Vi kunde sitta på altanen hela tiden, de flesta av oss klädda i blått och gult. Vi fick den ursvenska grillkorven med bröd och andra tillbehör och till kaffet grädd- och flaggpyntad rulltårtskiva. Då hade H och jag grundat med Rammefors konditoris äkta nationaldagsbakelse på vår balkong, den som förre bagaren designade på 1980-talet.

Annars är det inte mycket man kan inhandla som har med Sverige att göra. Vill man ha blågult, har det med fotboll eller ishockey att göra. Här gnäller vi och klagar över att vi är så dåliga på att fira Sverige och affärsmännen gör inget för att ändra på detta. Här kommer min affärsidé, alldeles gratis: designa T-shirts, blågula med svenska motiv på, ta fram servetter, kepsar, ljus och allt möjligt annat som har med Sverige att göra, utan att det har med idrott att göra. Vi kan istället lova att bli lite patriotiska och stolta över vårt land. Vi kan sluta använda adjektivet svensk i negativ betydelse och osvensk i positiv. Med andra ord: om vi försöker vara glada och stolta över vårt land de andra 364 dagarna kanske vi kan börja fira som norrmän och amerikaner den 365:e.

Gullungarna och deras föräldrar var inbjudna på rabarberpaj, för att vi i all enkelhet skulle fira att mamman fått papper som pedagog. Det var en härlig lördag vad beträffar vädret, så först skulle vi alla på varsitt sätt njuta av det utomhus. H och jag började med ett spinning intervall-pass på Friskis & Svettis   . Efter det gick vi in till stan, där det var vårmarknad. Men det som blev mest intressant var 10-dels triathlon som gick från stadsparken. 380 m simning (i Viskan), 1,8 mil cykling och 4,2 km löpning för 200 deltagare, från de allra spänstigaste med Jonas Colting i spetsen till de äkta blåbären. Jättekul att vara publik, blev nästan sugen på att delta en annan gång. Nu satt vi emellertid på Café Viskan och drack en otroligt god frappe till smörgåsen. Därifrån hade vi en strålande utsikter över tävlingen.

Sedan skulle soffa tittas på. Vi hade sett en annons och styrde kosan mot Mio. Till slut blev det en svängd härlighet i rött och en matta i grått. Leverans om sex veckor. På vägen hem mötte vi gullungarna och föräldrarna som var på cykeltur. V gjorde premiär i röd cykelhjälm bakom sin moder.

De dök upp lite senare hos oss. Tradionellt plockades leksakerna fram, vi fikade och barnen var fascinerade av balkongen. Men lite farlig är den om de klättrar upp på stolarna. "Har ni nya täcken?" frågade T när han gick in i sovrummet för att sitta i sängen och leka med de grekiska husen. Vi hade bäddat med lakan som H haft med sig i flytten hit och som vi aldrig hittills använt. Han lägger märke till detaljer, den gossen, han tyckte till exempel att H:s taklampa i vardagsrummet var jättesnygg, när den kom på plats i höstas. 

Barnen lekte, V med massageälgen i trä och T förstås med de små keramikhusen. Ett av dem gick sönder, men så kan det gå. Inget varar för evigt.

Och sedan åkte de hem, vi plockade upp leksaker, kokade den första färskpotatisen för året som avnjöts med sill. Utan nubbe tyvärr, den är slut, ny måste införskaffas, ju förr dess bättre.

Det här handlar om helgen som var.

Gullungarnas i Småland pappa skulle resa bort. Mamman, som ska föda om ett par veckor ville ha ner sin mamma, för att slippa vara ensam med tre barn. Efter jobbet på fredagen åkte H och jag. Vi hade med oss lite småsaker till barnen, bland annat en pruttkudde. Varför är det så hejdlöst roligt med en sådan? Precis alla åldrar uppskattar den, åtminstone gjorde vi alla det.

Pappan drog på sitt äventyr tidigt på lördag morgon. När vi masat oss ur sängarna och fått frukost lämnade mamman och de stora barnen. T hade fotbollscup inne i stan och M och mamman tänkte lyssna på James Hollingworth som skulle framträda i en park. Mamman ville återuppleva gamla minnen från barndomen när hon lyssnade på Halvfemhuset, en skiva som gick på tallriken gång på gång (ja, det var på vinyltiden). Men marknadsföringen kring hans framträdande var inte särskilt bra, de lyckades inte hitta rätt park förrän showen var slut.

För T gick det bra, hennes lag vann sina matcher, T stod i målet vid den sista och hade så lite att göra att hon kunde lägga sig ner och ta igen sig.

Medan de var borta gjorde jag köttbullar och pannbiff på 2 kg köttfärs, bra att ha i frysen när nya babyn har kommit. Lilla M sov middag i ett par timmar medan jag höll på, och H tog sig en joggingtur. Så jag fick vara i fred i köket.

På eftermiddagen tog T fram sitt nya Monopol som hon sparat ihop till. Det är verkligen modernt, det har inga papperspengar, utan man får ett kreditkort som stoppas i en apparat, som räknar ut transaktionerna. 15 miljoner fick man att börja med. Jag lyckades inte hamna på särskilt många gator som var till salu, så jag hade mest pengar kvar när vi slutade. H hade flest gator.

På söndagen fortsatte matlagningen, nu stod en stor lasagne på programmet. H och stora M gick ut i skogen för att hitta kojan och grisfällan från förra gången, men de gick lite fel. Kanske lika bra eftersom hunden Malva var med, och vi inte ville att hon skulle fastna i grisfällan igen.

T bara läser och läser och läser. Hon har fått hem en hög böcker som ska läsas under sommarlovet och redan innan det har börjat har hon läst en tredjedel av dem. Hon är precis som sin mamma (och som jag var), hon försjunker i sin bok och omvärlden försvinner för henne.

Jag gjorde en äppelkaka på eftermiddagen som vi tog till kaffet. Precis lagom till den kom pappan hem. Stora M var då på födelsedagskalas. Hunden M låg bredvid oss, kanske vi skulle tappa någon smula. Hon morrade lite svagt åt lilla M när hon nästan klev på vovven. Nästa gång när lilla M gick förbi hunden, morrade hon själv, liksom för att markera.

Och sedan var det dags för H och mig att åka hem igen, så att vi skulle hinna i tid till finalen i Mästarnas mästare. Ingemar Stenmark var verkligen outstanding, som han varit i hela tiden. En mästartitel gick verkligen till rätt person!

Vi hade inte sett på en vecka, men nu skulle T och V hälsa på. Mamman var fortfarande i England på skolresa med sin klass, och pappan ville gärna se blåvitt spela match. Tack för det, då kunde barnen vara med mig och H!

Vi gick för att hämta upp dem, jag samlar steg och H behövde röra sin lite stela kropp efter gårdagens Göteborgsvarv. Till promenaden hem tog vi med oss dubbelvagnen. Vid trappan en bit bort fick barnen kliva ur, och sedan ville V gå själv. Så duktig hon var! T satt i vagnen som H körde som vilken rallyförare som helst. Ut i vägkanten, in på ängen, snurrade runt och T var överförtjust. Men inte V, hon ville inte sätta sig i vagnen igen, usch nej, hon ville bli buren av mig. Det gick bra en bit, men sedan var mina armar trötta. V gick med på vagnen, men bara om jag körde. Då och då vände hon sig om för att försäkra sig om att H höll fingrarna borta från vagnen.

Hemma hos oss var H tvungen att lägga sig en stund, jättetrött. Jag lagade mat, barnen hittade genast leksakerna och hade kul med dem. V ville förstås sitta högt uppe på en barstol i köket och titta på almanackan med alla bilderna på henne och de andra gullungarna. T pratar utan uppehåll, mycket handlar om bajskorvar.

Efter maten gick barnen och jag till lekplatsen, utan vagn. De plockade maskrosor, V:s saknade stjälk, men T plockade "jättestora", som han sa själv. De gungade, åkte rutchbana och lekte på tåget. T slog sin hand på en gren, blev jätteledsen och ville ha mamma. Men han tröstade sig när jag berättade att mamma skulle åka hem med ett flygplan just denna dag. Snart märktes att V skött sin mage, men T ville inte gå hem. Sån tur att vi har en äppelskalare som det länge varit meningen att H skulle demonstrera för T! Med den som lockbete gick vi hem igen. Barnen fick sitt äpple som H gjort till en spiral. Efter en liten stund kom deras farmor, hon och jag skulle åkta till Friskis Indoor walking. Pappa kom också, men barnen ville inte gå hem. T var ganska trött och tack vare att hans pappa upprätthöll ett samtal i bilen om kiss och bajs, lyckades T hålla sig vaken.

T kallade mig mormor flera gånger i dag! Men när han inte tänkte på det blev det Mammamu som vanligt.

Nu har deras mamma kommit hem!

Match på Borås Arena i går kväll, Elfsborg mötte Norrköping. Vi var fyra som köpt biljetter bredvid varann. En höll på Elfsborg (jag), en på AIK, en på blåtvitt och den fjärde på Norrköping. Han var glad en bra stund, men sedan slutade det desto roligare för mig.

Men det var inte det jag skulle berätta.

När vi gick in blev käre sambon (AIK:aren) stoppad. Han bar min väska snällt nog, den innehöll våra jackor samt något hårt som funktionären kände i botten på väskan. H såg säkert väldigt misstänkt ut, iklädd jeansjacka och med snaggat hår, kanske därav detta klämmande på väskan. Jag skyndade till och försäkrade att den innehöll blott mina lunchlådor samt mitt bananfodral. Funktionären såg lite undrande ut inför det sistnämnda, men bestämde sig för att vi var ofarliga och lät oss gå in.

Detta föranledde G att göra följande statusuppdatering på facebook:

Kompisen Huligan-Håkan blir extra kollad i insläppet på Borås Arena. AIK-ränderna syns lång väg.

Men huvudsaken var att Elfsborg vann.

Det är jättekul att gå Linnémarschen. I år var det nionde gången för mig, men nu 14 km. Tidigare har jag alltid gått 21, men nu ville sambon också orka med ett löppass på eftermiddagen (satsning inför Göteborgsvarvet), så vi tog den kortare turen på Rya Åsar.

När man går där får man, vare sig man vill eller inte, ta del av okända vandrarkamraters samtal. Nu gick vi framför tre tjejer, alla i den där åldern då man har små barn.

"Vad säger Andreas om att du ger dig iväg så här och han får passa barnen?"

Tyst 2 sekunder.

"Ja, han är ju pappa, men i alla fall," säger frågeställaren.

Vi får sedan veta hur lat Andreas är och hur han smiter undan hushållsgöromålet. När hans barns mor inte är hemma, kan han till exempel inte tömma diskmaskinen, han har ju barnen. Och så vidare, och så vidare.

"Men han är ju man", säger hans partner förklarande.

Hjälp!

En del har alltså inte kommit längre, man tror inte det är möjligt att pappor fortfarande ser det som att de hjälper till med de gemensamma barnen och hushållet. Hur har det blivit så? Varför ställer hon inte krav på sina barns far, istället för att göra sig själv till ett offer? Om han nu lärt sig från barnsben att hushåll och barn inte ingår i hans plikter, får väl hans fru lära om honom?

Jag ber min sambo att vi antingen skyndar på stegen, eller saktar in så vi får gå efter, jag orkar inte lyssna på klagosången, och det är svårt att komma undan.

En stund senare går två damer bakom, det ena mor till den andra. Nu blir det intressant, den äldre förklarar på ett mycket pedagogiskt sätt hur man agerar om man måste ge första hjälpen. Nu saktar jag nästan in stegen för att få en repetition från hjärt-lungräddningen som jag gick för några år sedan.

Min syster och hennes man var på besök över valborgshelgen. På lördag morgon fick vi en fin, lång och solig promenad på Rya Åsar tillsammans med schnauzern Ella, som så lägligt behövde hundvakt. Vi hade med oss fika och satt vid en solig ladugårdsvägg vid Ramshulan, och Ella skällde på de joggare som sprang förbi. Efter att vi lämnat henne till andra hundvakter, tog vi oss hem till gullungarna, där föräldrarna bjöd på lunch. Våra gäster hade med sig presenter, bland annat ett träbord med en bänk på varje långsida, att använda för fikat på altanen. T var mycket angelägen om att sätta ihop bordet genast, innan vi gjorde något annat. Han bistod med hammarslag, så att inte H behövde göra allt ensam. V fick en spännande bok om bondgårdens alla djur, som hon och jag läste på filten på gräsmattan, då och då tog vi en paus och lade oss ner.

Nästa dag var det bokat bord på Ellagården för brunch för oss alla åtta. Vi åt och åt och åt av den goda maten, barnen också, V smällde nog i sig tre prinskorvar. De var båda så snyggt klädda, V i kjol, kofta och en söt liten brodyrhätta som hennes mamma hade när hon var liten. T hade slips med dödskallar på samt sin hatt från kyrkogårdsbesöket. Succé! Det var det också med alla små flygplan, både motoriserade och med segel som flög förbi hela tiden, eftersom flygfältet ligger så nära.

Vilken tur att H hade åkt i väg på kurs några dagar i våra bil. Det innebar att jag lånade gullungarnas "pappabil", gullungarna själva och deras mamma, att göra några ärenden. Vi åkte till barnens morfar med några grejer, och sedan till gammlamormors grav för att plantera penseer. "Titta häst", ropade T, och sedan rapporterade han om en grävskopa, en taxi och en ambulans. V somnade i bilen, så hon missade helt blomplanteringen på graven. T däremot sprang omkring mellan stenarna, men han var riktigt duktig på att bara röra sig där det var tillåtet. Han hade tagit med sig sin såpbubbelpistol och blåste bubblor över grav och gravsten så det stod härliga till. Gammlamormor i sin himmel njöt säkert, bland det hon gillade i jordelivet är såpbubblor.

Färdiga på kyrkogården åkte vi till en kompis till modern som tillsammans med sin man bygger en villa i närheten. De har en pojke som T ser upp till, ett drygt år äldre än han. Men han hade tyvärr åkt till fjällen med sin mormor och morfar. V hade vaknat och ville bli buren, men bara av mig, berättar jag smickrad. Vi såg oss om både på in- och utsidan, vi tog farväl och åkte vidare hem till mig med ett stopp vid ICA Byttorp för inköp av fikabröd. T var behjälplig att lägga upp brödet så fint på ett fat. Barnens dagis kör med Reggio Emilia-filosofin, och den metoden har gjort att lilla V bland annat är jätteduktig på att dricka i vanligt glas. Men när hon sköt glaset ifrån sig på bordet, bar det sig inte bättre än att glaset välte över duken. Hallonsaften färgade den vackert rosa, men jag är så trött på den duken så jag slängde den. Modern fick mera kaffe, välte muggen och en ny pöl på bordet blötte ner hennes telefon och tygtabletten som alltid ligger på V:s plats. Jag störtade upp, kaffe färgar tyg så bra, och sprang iväg med tabletten. "Ska du slänga den också?" undrade barnens mor, men nej, den sköljde jag snabbt upp istället, den är jag inte trött på alls.

Jag körde hem mor och barn och tog mig en promenad hem i det underbara vädret, hem för att laga påskmat.

Jag pratade med mellanbarnbarnet, M snart 6 år, i Småland i telefon på förmiddagen. I går var det begravning för hans pappas farfar. "Vet du", sa han, "två som satt bakom mig i kyrkan var alldeles röda i ansiktet." Jag sa det nog var för att de var ledsna, de är man på en begravning. "Ja," sa gossen allvarligt, "det är det begravningar är till för".