Mycket tidigt dök jag upp denna dag, åkte med H som jobbar i närheten och som börjar väldigt tidigt. Det var riktigt kallt, det blåste och snöade. Barnen åt frukost när jag kom och blev glada, V sken som en sol. Men hon är alltid glad, ingen unge är lättare att få till skratt tror jag.

T ville att vi skulle leta efter en jeep som ska kopplas till husvagnen, men mamma sa att hon måste prata med mig, så det fick vi göra när hon gått. Och så satte hon igång filmen Pengu. Hon hade inte hunnit stänga dörren riktigt innan T reste sig ur soffan. "Nu ska vi leta jeepen". Pengu är förresten en annorlunda film om en pingvinfamilj, där mamma och pappa har motsatta roller. De sitter vid köksbordet, mamma läser tidningen och pappa vispar en sockerkaka. Och så vidare. De talar inget riktigt språk, men det hörs på tonfallet och syns på gester vad de menar.

Nå, vi hittade inte jeepen, men vi byggde ett legogarage istället. Det blev ett mellanmål och sedan skulle vi gå ut. Det ville inte T. Jag klädde på V, som somnade medan jag gjorde det ... Lade henne i vagnen därute i kylan. Lyckades med förhandlingar få på T kläderna, ut och skotta snö, jag drog honom sedan på boben och sköt vagnen, där V snart vaknade. Sedan skulle vi gå in. Det ville inte T. Förhandlingar. När vi kom in ville han diska, vilket han gjorde medan jag fixade lunchen och gav V. Sedan skulle T och jag äta. Det ville inte T. Förhandlingar varefter han åt nästan ingenting.

Inne resten av dagen. H kom för att hämta mig, ganska sent, så han tänkte inte ta av sig och komma in. Han satt på huk i hallen och då började T klä av honom. Strax därpå var vi tvungna att ge oss iväg, men vi ses på lördag igen!

Nu har M fått min gamla sköna säng, eftersom H och jag ville kosta på oss en ny. Åkte vi alltså ner till Småland med skåpbilen full av säng, gavel, madrasser, passande lakan med mera. Pepparkaksdeg också, som barnen hade beställt.

M har ett stort rum så den 120 cm breda sängen blev jättebra där. På kvällen bakades det pepparkakor i mycket fantasifulla former. Sedan hade vi lördagsmys med paj, åtföljd av exotiska frukter. Inget godis, hurra! Men de har ätit mycket sdant på senare tid, det blev flera kg tror jag efter halloweenfirandet.

T målar med tuschpennor i en bok, där hon också kan rita sina egna figurer. Hon ville ha hjälp av mig, det var riktigt roligt.

Lillasyster M var inte ett dugg blyg för oss, trots att det var länge sedan vi sågs. Hon t o m sträckte sig mot H, fast hon inte sett honom på ett halvår. Vad är det hos honom som tilltalar barn? Jag vet bara vad som tilltalar mig ... Dvs det mesta.

Det var M:s tur att sova bredvid mormor, de har ju stenkoll på det. Så T föreslog att H skulle sova bredvid henne istället. Hennes säng är dock inte särskilt stor, så det slutade med att både T och jag delade sovplats med M, och det gick så bra så.

Vi åkte hem igen efter frukost nästa morgon, hade mycket att göra hemma. Nästa helg kommer de allihopa på Thanksgiving-kalkon, så roligt.

V har börjat sova bara en gång på dagen! Så på förmiddagen hade jag tänkt mig någon timme utomhus. Det hade inte T, han gick inte att övertala. Han och syrran lekte jättefint tillsammans, men när klockan var 11.15 grät V för att hon var så trött. Medan hon sov en liten stund bakade T och jag en ostkaka. Sedan ville han också lägga sig, men då tyckte jag att han borde diska. Han är fantastiskt bra på att hälla vatten. Margareteskålen, medelstor, som vi gjorde ostkaka i, fyllde han med vatten. Sedan hällde han över i en nappflaska med en öppning på max 3 cm. Utan att spilla en droppe!

V vaknade innan vi hade hunnit äta lunch, vrålhungrig förstås.

Efter lunchen lyckades jag övertala T att gå med på en utevistelse. Men hu, vad kallt det var. Sanden var fastfrusen och snön var borta, så vi gick till gungorna. Som tur var kom en man med liten lastbil och borr till ett hus intill, han skulle visst lägga om plattorna. Det var jättespännande. Båda barnen intresserade. Men efter en timme frös vi alla tre och gick in. T orkade inte gå plötsligt, jag fick skjuta vagnen och dra trehjulingen en bit bort, sedan springa tillbaka och hämta honom och så vidare.

Vi gick in för mellanmål, det vill säga ostkakan, fast V fick turkisk yoghurt istället. Plötsligt kom hon ut till mig i köket med något i munnen. Hon såg ut precis som hon tänkte "det här är inte ok, eller hur", och det var det inte. Den runda lilla grejen hade hon inte kunnat svälja, men i alla fall.

T har börjat använda ordet du. "Du kan sitta där" sa han till mig, istället för "mamma mu sitta där".

V vet vat katten säger. När man frågar, ler hon stort och säger "aaai".

Så kloka barn.

Den här torsdagen knackade jag på medan alla utom mamma fortfarande var i pyjamas. Föräldrarna behövde åka till jobbet lite tidigare, och jag passade på att åka med H, som skulle till ett jobb i närheten. T blev lite konfunderad över att jag dök upp i denna tidiga timma, och V sov fortfarande.

Efter frukost blev det bad och barnen plaskade på en bra stund. Jag passade på att öva att fotografera dem med min mobil, som jag inte lärt mig hantera ännu. Det blev en fin bild som jag lyckades skicka till både mamma och farmor, vars mobilnummer jag lyckades hitta. Råkade också ringa upp farmor, förlåt, jag kom åt fel knapp. Man kan inte tro att jag ser mig själv som en modern människa ...

Hela famljen hade varit på Kamratgården, där T fått göra en flagga. Han visade hur han målat dit ett lejon och en elefant, det var tur att han gjorde det, för det var lite svårt att se annars. Sedan gick han runt med flaggan och ropade Heja IFK!

Jag föreslog Heja Elfsborg, men då sa ungen blä. Varifrån har han fått detta, jag bara frågar!

V tog en rejäl fm-slummer och när hon vaknat gick vi ut. Snön var kram och härlig, T gjorde fina kakor med hjälp av sandformar. Sedan gjorde vi en snögubbe, som T med förtjusning välte efter en stund. En snölykta blev det också, och den fick stå kvar. Snön var perfekt för sånt här, verkligen.

Ja, sedan ville inte V sova middag, men det hade T gärna gjort om han fått.

Vi byggde ett tåg i matrummet av stolarna. T körde, V och jag var passagerare som han först tog till kusinerna i Småland, där Tuse-pappan mötte oss. När vi lekt med dem en stund åkte vi till farmor och farfar för fika.

V går runt och väser mamma och pappa, medan hon hela tiden gör precis det hennes storebror gör. Han ville leka med play-doh, det ville också hon, men det hade bara lett till att hon ätit leran, så hon fick roa sig med annat.

Mamma kom hem när H också anslutit sig. Hon gjorde blixtvixit, skulle vidare till en träff med arbetskamrater. Men sedan kom pappa hem, som tur var. T satt som fastklistrad i H:s famn, men vi fick ändå lämna och åka till Friskis.

TV:n hade gått sönder hos T och V, föräldrarna köpte en ny och nu skulle den monteras upp på väggen som planerat var redan med den förra. Laddade med verktyg och en träskiva anlände vi, snickaren H och jag på lördagseftermiddagen. Pappa och H grep sig verket an, medan mamma och jag försökte hålla barnen därifrån. Särskilt svårt var det med T, som har en ny idol i H. Vi gick upp för att mamma skulle montera upp trådbackar som hon köpt till T:s garederob. Behövdes gummiklubba, fanns inte i huset så jag åkte hem och hämtade min. Man kan inte tro att S är min dotter, jag som menar att inget hem är komplett utan en gummiklubba.

V var så otroligt söt denna kväll iklädd en jeansklänning som mammas arbetskamrater uppvaktat med. T var mycket mammig, bortsett från henne dög bara H :(((

När TV:n var lyckligt uppmonterad och trådbackarna inplacerade hade mamma samtidigt lagat mat, hur nu det gick till. Vi åt, V somnade nästan vid maten och innan desserten. Som var glass, maränger, chokladsås och strössel. T fick plötsligt en fantastisk aptit.

Sedan fick han också lägga sig (av mamma). Därefter såg vi filmen Precious, som var mycket, mycket bra, se den.

I dag, dagen efter, ringde mitt andra barn, A. Hon var ensam hemma med sina yngsta, M, som faktiskt ville prata med mig i telefon. Nåja, pratade var det väl mest jag som gjorde. Om två veckor åker vi ner till dem, jag längtar!

Den här veckan blev det måndag istället för torsdag.

Lilla V satt och åt frukost när jag kom, hon hade tagit sovmorgon. Undra på det, så snuvig som hon varit några dagar. Smittat ner mig har hon lyckats med också. Det brukar de små inte kunna göra annars. Det gjorde att hon också sov i en hel timme på förmiddagen. Medan hon gjorde det dök Håkan upp, till T:s stora förtjusning. Vi tog en fika och när V vaknat, fått ny blöja och mellis, gick vi ut. Till lammen var målet ställt, men de var inte där nu heller, så det blev den fina lekplatsen med det mjuka underlaget. Där var faktiskt ett barn med förälder och hund, men de gick snart. Det gjorde vi också, tog en promenad i Hestra Parkstad och mötte en tidigare arbetskamrat till mig och hans fru, som vi pratade med en stund. Håkan behöver komma in i det sociala livet i Borås och lära känna lite folk, tycker jag. På hemvägen blev T plötsligt så trött, så han fick sitta i vagnen och jag bar V. T somnade t o m en liten stund. Håkan ut till bilen, hämtade grejer som det här hushållet ska ta hand om. Jag klädde av V, som fick vänta i hallen medan jag tog mig an T. Då kom grannens nyinköpta valp inrusande, och hade så när vält V. Hon blev inte särskilt bekymrad.

Vi åt lunch, V vägrade burkmaten och fick tortellini istället. T åt massor, fast han verkade lite hängig. Hans kompis M kom och ringde på och sedan lekte de tre så fint.

V sov i en timme till denna eftermiddag.

Och sedan kom föräldrarna hem, och då blev det fest, som vanligt!

Det var inget vidare väder denna torsdag, den första sedan Håkan blev boråsare och flyttade in hos mig. Så han var snäll och skjutsade mig till gullungarna. De var snuviga, särskilt V. T ville inte äta upp frukosten, men ett par timmar senare var han jättehungrig och satte i sig tre (!) smörgåsar medan hans syster sov sin fm-slummer. När hon var klar med det och fått sitt mellis, gick vi ut. T ville ha trehjulingen denna dag. När vi passerade Miras hus visade det sig att hon var hemma med sin mamma och ville komma ut och leka med Thor. Han blev jätteglad. Vi gick till gunglekplatsen, och V älskar verkligen att gunga. Liksom de större barnen. Plötsligt kom H åkande i sin bil! Barnen blev så glada. Så småningom gick vi in för lunch. Efter den ville T bara leka med H, som är mycket tålmodig i det avseendet, kanske han rentav gillar att leka?

Tyvärr regnade det hela eftermiddagen, inte ens katterna ville gå ut. Men vi gjorde vårt bästa med att roa varandra. När lillasyster sov passade vi andra på att fika, varsin chokladmuffins (som vi bakade förra veckan) från frysen blev det.

Thor fick gunga på H:s ben, "jätteloligt". Han var också duktig att hjälpa till med att tömma diskmaskinen. Han lärde sig också säga "blåvitt blä", lätt som en plätt!

V blir inte gladare av sin eftermiddagsslummer, tvärtom. Men i dag var hon ju förkyld också.

Två bulor? De hamnade på V, en i pannan och en i bakhuvudet. Hon lever farligt, trillar många gånger varje dag, men blir stadigare och stadigare. Och bulorna var pyttesmå.

Nu har jag blivit så "vanlig", så nu möts jag inte av riktigt samma jubel när jag dyker upp på torsdagsmorgonen, i alla fall inte från T. Det innebär också att han inte längre blir generad när jag påpekar dumheter som han gör, utan blir istället arg på mig. Hans pappa tycker att jag ska det som att vår relation fördjupats, det är nog sant.

Det var åter en solig dag och efter att lillasyster sovit på förmiddagen gick vi ut. T för dagen i ny overall, som han kallar brandkårskläderna. Den påminner faktiskt om de kläder sådana personer har. Det var jättekallt och efter någon timme när det också snöade (samtidigt som solen lyste) var åtminstone jag frusen och ville in i stugvärmen. Inte gossen dock, han satt i sandlådan och försökte gräva i den frysta sanden. Isen som bildats i hinkar var jättespännande. Inte ville han ha vantar, och inte var han kall om händerna.

Tog jag alltså till mutor. Om vi gick in skulle vi baka. Och det blev chokladmuffins. Efter lunchen, då V åt lika matfriskt som alltid och T tog två tuggor ville han provsmaka bakverket. Men nu var jag ståndaktig: ingen lunch, inga kakor. Gick upp för att byta på V och lägga henne. T gick runt och stängde alla dörrar på andra våning. När jag var klar med mina bestyr hittade jag honom i arbetsrummet, vid mammas skrivbord, mumsande på godis som hon hade i en burk. Tog ifrån honom läckerheterna, han mumsade på, medan han försökte förmå mig att inte berätta för modern. Det glömde jag faktiskt bort att göra när hon väl kom hem.

Han leker så bra med sin syster, och hon är mycket road. Men hon vet vad hon vill, den lilla, så han kan inte göra som han vill. Han försökte ta ifrån henne en bok, oj, vilket illtjut hon gav upp.

Vad V knallar omkring! Hon vill helst inte krypa alls, men ibland går det fortare, för lite vingligt är det på två ben.

På köksbänken låg en påse chips, Blåvitt-puffar kallar T dem. Man äter dem när man ser IFK Göteborg spela match på tv. Jag försökte lära honom säga heja Elfsborg, men det gick inte så bra, han tittade på mig och sa Elsboj blä. Blåvitt blä gick inte att förmå honom att säga. Och AIK ville han över huvud taget inte ta i sin mun. Jag skyller på hans farbror John, som nog är den som lärt honom dumheterna.

T visste var diskmedlet fanns när vi skulle köra diskmaskinen, men vattenfärgerna hittade vi aldrig. Var är de, föräldrar?