Det här handlar om min ohälsa, jag förstår den som inte tycker det verkar så intressant, utan slutar läsa här.

Nu behöver jag alla goda råd och tips som finns, för nu vill jag bli frisk. Det senaste är att jag ätit cortison i några dagar, det skulle svälla av luftrören och göra mig mycket pigg och uppåt. Jag märkte ingenting av detta. Min chefs hund har fått de tabletterna, och vovven gick upp från 25 till 31 kg, hade en fruktansvärd aptit, men inte heller detta gällde mig. Lyckligtvis. Jag tar den där urstarka hostmedicinen varje kväll och då får jag i bästa fall sova. Nästa förmiddag är jag bakis av den, torr i munnen, skakig och trött. Min snälla svärmor har tipsat mig om en gammaldags kur, som jag prövat i några dagar. Jag löser några Vick-tabletter i hett vatten i ett handfat, sitter sedan och andas in ångorna under en handduk. Det där gjorde man jämt när jag var barn, fast på den tiden fanns det Eucalyptus i tablettform, det hade nog varit effektivare.

Som tur är fick jag bli halvtidssjukskriven. Och som tur är är min arbetskamrat som bara jobbar inne sjuk, och jag får ta hennes uppgifter eftersom ingen annan vet hur man gör med dem. Nej, så hemskt det låter, jag tycker förstås synd om Ingela som är jätteförkyld. Fast det räddade mig lite. Hade varit jättejobbigt att träffa folk i intervjuer, när jag hostar som jag gör.

Det handlar mycket om mat när jag bloggar. Det inser jag när jag höll på att döpa detta inlägg till tjockpannkaka ...

Inte mår jag så bra som jag trodde, ett läkarbesök på förmiddagen ledde till att jag blev halvt sjukskriven. Hem på eftermiddagen alltså, somnade på soffan trots att TV:n stod på. Strax innan min käre sambo kom hem fick jag besök av dotter med söta barnbarnen. Vi bestämde att laga tjockpannkaka till kvällsmat för oss alla. T hjälpte till att bereda den som tur var, nu när jag är så skröplig. H kom hem, bytte om och stack iväg på sin miljogg. S strök de nya gardinerna till vardagsrummet och hängde upp dem, barnen lekte och jag tittade på. Pannkakan blev färdig, vi bänkade oss. V fick makaroner och gröna ärter istället, oj vad hon åt. När hennes moder inte tillräckligt snabbt var där med den fyllda skeden, böjde hon sig fram över tallriken och gapade större än jag trodde var möjligt med hennes söta lilla mun. Hon säger fler och fler ord, men många kan förstås bara tydas av hennes mamma.

H kom tillbaka från sin runda innan vi ätit upp all pannkaka. Barnens far kom också, tackade nej till pannkaka med hänvisning till kvällens mumsande framför sporten på TV, COYS, vad är det? Men han packade in sin familj i bilen för hemfärd, V var jättetrött vid det laget, Mamma Mu lite trött också måste tillstås.

Föräldrarna till T och V skulle åka på spaweekend, och barnen lämnades in hos oss. Lilla V sov vid ankomsten, lades i min säng med ytterkläderna på och sov vidare en bra stund. Hon vaknade lagom till lunch, köttbullar, makaroner och gröna ärter, som gick hem hos barnen som åt och åt, liksom vi vuxna.

Efter lunchen satte jag barnen i tvillingkärran och inledde promenaden till deras hem. En ung tjej i bil svängde upp på vår gård."Det var Emma", sa T med hänvisning till H:s dotter. Jag protesterade och försökte säga att Emma var i Stockholm, men det gick han inte på. Han hade redan på vägen till oss berättat för sina föräldrar att han skulle få träffa Emma hos oss.

H tog bilen för att åka och handla, parkerade den vid "T:s hus", och sedan mötte han oss halvvägs, tack och lov, för det var jobbigt att skjuta vagnen uppför kullar beströdda med rullgrus. Vi fortsatte promenaden hem till Lennart, där vi var inställda på fika. Där fick vi också träffa båda hans döttrar samt blivande svärsonen, tur hade vi.

Till kvällsmat blev det hämtpizza, men nu hade barnen ingen vidare aptit. V åt bara pizzadeg, T åt bara ananas. Båda somnade redan vid 19-tiden, T ganska varm. "Jag är sjuk och behöver medicin, det finns i skåpet i badrummet", sa han. Sedan: "jag är dålig". Men han somnade utan medicin, vaknade när vi skulle lägga oss och var brännhet. Då fick han sin medicin, "tack" sa han artigt liksom han sade när han också fick vatten. Han somnade igen, V vaknade och var sedan vaken i två timmar! Jag bar henne runt, trodde att hon skulle somna i mina armar och för att lura henne blundade jag. Då satte ungen sitt lilla pekfinger framför sin söta mun och sa sssss.

Nästa morgon var Vasaloppsmorgon, mitt bästa TV-program, så TV:n fick stå på i många timmar. T var bättre men lite trött och stillsam. Det blev en stillsam inomhusdag, lunchen med potatisgratäng, kyckling och majs gick inte alls hem hos något av barnen. På eftermiddagen kom föräldrarna hem igen efter en trevlig utflykt.

Ett SMS på morgonen från dottern var en fråga om vi skulle träffas när hon hämtade barnen på dagis på em. Promenad? Besök hos mig? Varför inte båda? var mitt svar. Jag var nere på dagis lite före modern, barnen blev jätteglada att se mig. V gick med bestämda steg mot tamburen, den här gången tänkte hon inte låta mig gå därifrån utan henne. När barnen var nästan påklädda dök mamman upp. Hon fick rapport av personalen och sedan gick vi Fjällgatan upp och till Rammefors konditori, semlor hägrade. Mamman ville in på ICA Byttorp och köpa apelsiner. Vi andra väntade utanför. De där barnen är så söta, vilket uppmärksammas av både unga och gamla. En taxi stannade utanför affären, ut steg en äldre dam. Hon såg barnen och semmelkartongen i min hand. "Får jag följa med hem till er och äta bakelse?" frågade hon T. Han blev stum, men efteråt tyckte han att hon gott hade kunna göra det. Men då hade vi fått köpa en till så inte H blev utan.

Oj, vad de åt! V blev jättesur när hennes (halva) var slut men tröstade sig med två leverpastejsmörgåsar. Hennes bror hade tydligen också ätit dåligt på dagis, han åt två portioner youghurt och müsli. När de satt i vår säng och lekte med de grekiska keramikhusen, klev någon in genom ytterdörren och ropade sitt vanliga "ho, ho". En bra dag var fullbordad, när H kom hem, särskilt för T.

Min rehab-promenad i dag gick till det nya dagis, där V och T är inskrivna. Det öppnade i dag, barnen är på avdelning Månstrålen. Gissa om de blev förvånade när jag dök upp där. Rätt tant på fel plats såg de ut att tänka. Men sedan visade T glatt leksakerna och presenterade sina kompisar. Han förklarade också för personalen var jag bor, och de fick av mig veta varför jag kallas Mamma Mu. När jag sedan skulle gå därifrån ville V inte släppa mig. Usch, det är hemskt att höra barngråt när man går från dagis. Ändå vet jag ju att det går över jättesnabbt. Jag trodde att deras mamma skulle komma ungefär då och hämta dem, men så var det inte. Förlåt, barnen, jag ska aldrig mer dyka upp där om jag inte tänker hämta er! 

Den här lördagskvällen var T och V inbjudna till våffelbuffé tillsammans med sina föräldrar. H:s dotter var på besök hos oss över helgen, så det passade bra med en liten familjesammankomst.

"Våfflor, våfflor!" ropade T när han klev in genom dörren. V var lite mera återhållsam, kanske på grund av den conjunctivit (ögoninfektion) som hon drabbats av.

Lördagen var en bra dag för mig, annars är det lite upp och ner med lunginflammationen. Och det var ju bra, när vi var några våffelhungriga. V tål inte ägg så bra så jag hade gjort en sats efter ett recept utan ägg. Som tur var gjorde jag en sats av de vanliga också, för de utan ägg var jättejobbiga att grädda, de fastnade i järnet. Lite var det också att kasta pärlor för svin, för V åt en bråkdel av en våffla, sedan var hon mätt. Jag gjorde desserten, T satt på en stol i köket och konverserade mig, något han utvecklat mycket på senare tid.

"Är du sjuk?" frågade han bland annat. Och så kallade han mig mormor två gånger! Är det slut med Mamma Mu?

Jag vet, det är en publikfriare att bjuda T på tortellini. Men jag är sjuk, det är lättlagat, han tycker om det och bla, bla, bla. Han dök upp här med lillasyster och farmor lagom till lunch. Oj, vad han åt! Han syster, emellertid, höll sig strikt till det vegetariska och åt bara gröna ärter. Men glassen (med strössel), ytterligare fjäsk från Mamma Mus sida, gick ner hos båda barnen. Och när farmor dukat av, var gossen hungrig igen. Nu ville han ha fil och puffar. Men det fick han faktiskt inte, jag sa att han måste leka lite först.

Han hade tagit med sig sin ryggsäck, full-lastad med små bilar. Men han lekte mest med mitt trätåg. Stor succé blev det när han knöt fast ett hopprep i tåget och drog det efter sig.

V tittade på foton, jag hade gjort i ordning ett bildspel i datorn som jag lät gå varv på varv. Och så bar hon på dockorna, av med mössan, på med mössan och så vidare.

Det blev dags för gästerna att återvända hem, mamman ringde och meddelade att hon var på väg från jobbet. Farmor är lika tuff som modern som kör tvillingvagnen i knagglet upp för backarna här. Hon är vältränad som väl är. Det är härligt att vara den äldsta generationen och orka så mycket, som jag också gör i vanliga fall. Jag kommer igen! Hoppas jag.

Min lunginflammation mår sämre och jag mår bättre. Den här sjukskrivningen ger mig tillfälle att allmänbilda mig på olika sätt. Häromdagen kom Riksbyggens tidning Öppet hus, som jag hade tid att läsa från pärm till pärm. Serien Folk & Fä var riktigt igenkännande och rolig denna gång. Den handlar om en tjej som hostar och hostar och hostar. Vänner ringer med tips: te med citron, mjölk, honung och whisky ELLER pepparkorn som ska sväljas med Jägermeister. Hon googlar för fler tips: riven ingefära i konjak, 4 msk Absolut blandat med vitlök och soja, honung nedrörd i varmt rödvin osv, osv. Till slut hamnar hon berusad på akuten. Läkaren: Hon påstår att hon har influensa men jag tror mer på något slags förgifningssymptom. I bakgrunden viskar annan personal: Dessutom luktar hon sprit!

Jag känner igen detta, nästan alla tips man får handlar om alkohol. Tidigare har jag provat, utan att det har hjälpt, kanske det blev lite roligare att hosta, vad vet jag. Men det är intressant, är detta typiskt för Sverige med vår ibland lite märkliga inställning till alkohol. Eller ger man sådana här råd i andra länder också?