TV:n hade gått sönder hos T och V, föräldrarna köpte en ny och nu skulle den monteras upp på väggen som planerat var redan med den förra. Laddade med verktyg och en träskiva anlände vi, snickaren H och jag på lördagseftermiddagen. Pappa och H grep sig verket an, medan mamma och jag försökte hålla barnen därifrån. Särskilt svårt var det med T, som har en ny idol i H. Vi gick upp för att mamma skulle montera upp trådbackar som hon köpt till T:s garederob. Behövdes gummiklubba, fanns inte i huset så jag åkte hem och hämtade min. Man kan inte tro att S är min dotter, jag som menar att inget hem är komplett utan en gummiklubba.

V var så otroligt söt denna kväll iklädd en jeansklänning som mammas arbetskamrater uppvaktat med. T var mycket mammig, bortsett från henne dög bara H :(((

När TV:n var lyckligt uppmonterad och trådbackarna inplacerade hade mamma samtidigt lagat mat, hur nu det gick till. Vi åt, V somnade nästan vid maten och innan desserten. Som var glass, maränger, chokladsås och strössel. T fick plötsligt en fantastisk aptit.

Sedan fick han också lägga sig (av mamma). Därefter såg vi filmen Precious, som var mycket, mycket bra, se den.

I dag, dagen efter, ringde mitt andra barn, A. Hon var ensam hemma med sina yngsta, M, som faktiskt ville prata med mig i telefon. Nåja, pratade var det väl mest jag som gjorde. Om två veckor åker vi ner till dem, jag längtar!

Den här veckan blev det måndag istället för torsdag.

Lilla V satt och åt frukost när jag kom, hon hade tagit sovmorgon. Undra på det, så snuvig som hon varit några dagar. Smittat ner mig har hon lyckats med också. Det brukar de små inte kunna göra annars. Det gjorde att hon också sov i en hel timme på förmiddagen. Medan hon gjorde det dök Håkan upp, till T:s stora förtjusning. Vi tog en fika och när V vaknat, fått ny blöja och mellis, gick vi ut. Till lammen var målet ställt, men de var inte där nu heller, så det blev den fina lekplatsen med det mjuka underlaget. Där var faktiskt ett barn med förälder och hund, men de gick snart. Det gjorde vi också, tog en promenad i Hestra Parkstad och mötte en tidigare arbetskamrat till mig och hans fru, som vi pratade med en stund. Håkan behöver komma in i det sociala livet i Borås och lära känna lite folk, tycker jag. På hemvägen blev T plötsligt så trött, så han fick sitta i vagnen och jag bar V. T somnade t o m en liten stund. Håkan ut till bilen, hämtade grejer som det här hushållet ska ta hand om. Jag klädde av V, som fick vänta i hallen medan jag tog mig an T. Då kom grannens nyinköpta valp inrusande, och hade så när vält V. Hon blev inte särskilt bekymrad.

Vi åt lunch, V vägrade burkmaten och fick tortellini istället. T åt massor, fast han verkade lite hängig. Hans kompis M kom och ringde på och sedan lekte de tre så fint.

V sov i en timme till denna eftermiddag.

Och sedan kom föräldrarna hem, och då blev det fest, som vanligt!

Det var inget vidare väder denna torsdag, den första sedan Håkan blev boråsare och flyttade in hos mig. Så han var snäll och skjutsade mig till gullungarna. De var snuviga, särskilt V. T ville inte äta upp frukosten, men ett par timmar senare var han jättehungrig och satte i sig tre (!) smörgåsar medan hans syster sov sin fm-slummer. När hon var klar med det och fått sitt mellis, gick vi ut. T ville ha trehjulingen denna dag. När vi passerade Miras hus visade det sig att hon var hemma med sin mamma och ville komma ut och leka med Thor. Han blev jätteglad. Vi gick till gunglekplatsen, och V älskar verkligen att gunga. Liksom de större barnen. Plötsligt kom H åkande i sin bil! Barnen blev så glada. Så småningom gick vi in för lunch. Efter den ville T bara leka med H, som är mycket tålmodig i det avseendet, kanske han rentav gillar att leka?

Tyvärr regnade det hela eftermiddagen, inte ens katterna ville gå ut. Men vi gjorde vårt bästa med att roa varandra. När lillasyster sov passade vi andra på att fika, varsin chokladmuffins (som vi bakade förra veckan) från frysen blev det.

Thor fick gunga på H:s ben, "jätteloligt". Han var också duktig att hjälpa till med att tömma diskmaskinen. Han lärde sig också säga "blåvitt blä", lätt som en plätt!

V blir inte gladare av sin eftermiddagsslummer, tvärtom. Men i dag var hon ju förkyld också.

Två bulor? De hamnade på V, en i pannan och en i bakhuvudet. Hon lever farligt, trillar många gånger varje dag, men blir stadigare och stadigare. Och bulorna var pyttesmå.

Nu har jag blivit så "vanlig", så nu möts jag inte av riktigt samma jubel när jag dyker upp på torsdagsmorgonen, i alla fall inte från T. Det innebär också att han inte längre blir generad när jag påpekar dumheter som han gör, utan blir istället arg på mig. Hans pappa tycker att jag ska det som att vår relation fördjupats, det är nog sant.

Det var åter en solig dag och efter att lillasyster sovit på förmiddagen gick vi ut. T för dagen i ny overall, som han kallar brandkårskläderna. Den påminner faktiskt om de kläder sådana personer har. Det var jättekallt och efter någon timme när det också snöade (samtidigt som solen lyste) var åtminstone jag frusen och ville in i stugvärmen. Inte gossen dock, han satt i sandlådan och försökte gräva i den frysta sanden. Isen som bildats i hinkar var jättespännande. Inte ville han ha vantar, och inte var han kall om händerna.

Tog jag alltså till mutor. Om vi gick in skulle vi baka. Och det blev chokladmuffins. Efter lunchen, då V åt lika matfriskt som alltid och T tog två tuggor ville han provsmaka bakverket. Men nu var jag ståndaktig: ingen lunch, inga kakor. Gick upp för att byta på V och lägga henne. T gick runt och stängde alla dörrar på andra våning. När jag var klar med mina bestyr hittade jag honom i arbetsrummet, vid mammas skrivbord, mumsande på godis som hon hade i en burk. Tog ifrån honom läckerheterna, han mumsade på, medan han försökte förmå mig att inte berätta för modern. Det glömde jag faktiskt bort att göra när hon väl kom hem.

Han leker så bra med sin syster, och hon är mycket road. Men hon vet vad hon vill, den lilla, så han kan inte göra som han vill. Han försökte ta ifrån henne en bok, oj, vilket illtjut hon gav upp.

Vad V knallar omkring! Hon vill helst inte krypa alls, men ibland går det fortare, för lite vingligt är det på två ben.

På köksbänken låg en påse chips, Blåvitt-puffar kallar T dem. Man äter dem när man ser IFK Göteborg spela match på tv. Jag försökte lära honom säga heja Elfsborg, men det gick inte så bra, han tittade på mig och sa Elsboj blä. Blåvitt blä gick inte att förmå honom att säga. Och AIK ville han över huvud taget inte ta i sin mun. Jag skyller på hans farbror John, som nog är den som lärt honom dumheterna.

T visste var diskmedlet fanns när vi skulle köra diskmaskinen, men vattenfärgerna hittade vi aldrig. Var är de, föräldrar?

är det visst varje gång det är torsdag nu för tiden. Efter att lillasyster fått sin förmiddagsslummer och vi alla ätit mellanmål gick vi ut. Jodå, dockvagnen skulle med på promenaden, och vid det här laget vet jag vilka risker jag tar, när gossen inte längre vill dra den och helst inte ens gå själv. Men vi gick iväg i det vackra solskenet mot lammen. Som inte var där! Men skogslekplatsen, den fina, låg kvar och V jublade när hon såg gungorna. Hon sattes i babygungan och hennes storebror skulle "ta emot", dvs ge henne fart. Så småningom drog vi iväg på nya stigar och gångvägar. Oj, vad mycket nedfallna löv det finns. T blir överlycklig när jag sparkar ihop till en hög som han kan springa igenom. Efter 1,5 timme ute började åtminstone jag bli hungrig på lunch, men T ville inte gå hem. Sådan tur att jag kunde locka med att de största lövhögarna fanns därhemma. Barnvagnens hjul fick ett utlåtande av honom: det där är larvfötter, sa han när han pekade på de breda rejäla däcken.

T har börjat leka låtsaslekar, det gör han hela tiden. Han bjuder mig på kaffe eller "hambullar". Han ville också gå till affären och "söpa dodis". Det visste jag inte att han åt. Men det var ju inte lördag i dag, så det blev inget med det.

V går flera steg i taget, snart kan man verkligen säga att hon går.

På eftermiddagen ville hon inte somna, med det ville storebror. Fast det får han ju inte så vi tog fram kritorna istället. Kompisen M kom och ringde på, de lekte och sedan fikade vi. T trillade ner från sin matstol, slog i huvudet i katternas keramikskålar och skrek i högan sky en stund. När M gick hem gick vi ut än en gång. T såg ett flygplan, tittade och sade längtansfullt: vill fölla me. Hoppas hans föräldrar tar med honom på en flygning snart, att han flög till Amsterdam när han var 3 månader och till Grekland när han var 6, har han visst glömt.

Och sedan kom föräldrarna hem, och V lyste upp i sitt soligaste leende från barnvagnen. Undrar hur tidigt hon somnade denna kväll, när hon bara sov middag en gång?

Den här veckan blev det en tisdag med T och V. Som faktiskt började redan på måndag kväll, då jag knackade på för att sova över. T var fortfarande vaken, fast klockan var 8, men så hade ju hans mamma varit med på TV, och de båda måste kolla programmet tillsammans. Med snacks. Pappa var iväg på en konferens några dagar och kunde inte vara med ätteläggarna på tisdag fm som är brukligt. Det skulle jag  istället och för att slippa ge mig iväg i ottan, hade jag bett att få sova över.

Kröp alltså ner i gästsängen som står i V:s rum, där hon sov så gott. Kände något hårt vid vaden, ojdå, en liten svart sportbil. Somnade, vaknade till av katten Aslan som hoppade upp och lade sig tillrätta. V vaknade ett par gånger den natten, låg och samtalade med sig själv, och när hon fick fatt på nappen somnade hon om.

Modern rusade iväg på morgonen medan vi andra ännu åt frukost. Sedan vidtog pyssel med påklädning, tandborstning, tömning av diskmaskin och vikning av tvätt. T diskade. Och diskade och diskade. V tog sin fm-slummer, T och jag dammsög, han är verkligen intresserad av hushållsarbete. När syrran vaknat gick vi ut, T ville varken till grävskopan eller lekplatsen, nej nu skulle vi gå till servicebutiken. Det fattade jag inte förrän vi var där, och gossen försökte förmå mig att gå med honom in. Så synd att jag inte tagit med plånboken, för familjen behövde toapapper. Massor av barn var ute och lekte runt dammen och T betraktade dem mycket intresserat. Sedan måste vi gå hem, men oj så trött han blev plötsligt. Måste stå på ståbrädan på vagnen, orkade inte köra dockvagnen själv, utan den fick jag dra.

Han har plötsligt börjat protestera mycket mera mot allt möjligt. Det blir förhandlingar i de mest oväntade situationer. För min del har jag mycket mera fantasi och tålamod än jag minns att jag hade med mina egna barn. Skulle inte drömma om att bli arg, som jag blev på dem.

Det är svaret på gåtan med att vara mor- eller farförälder.

Tänk om man skulle mötas av sådant jubel när man kommer till jobbet som jag möts av när jag har min mormorlediga dag. T kastade sig om halsen på mig och ropade "baka kakor, baka kakor", och V log sitt allra vackraste leende.

De var lite snuviga båda två, men det gjorde inget, själv hade jag lite ont i halsen.

När V hade fått sin förmiddagsslummer gick vi ut, jag hade lockat med grävskopan som jag sett var igång på min väg till barnen. Men T talade bara om lekplatsen "på andra sidan". Det är ett uttryck han använder ofta när han menar "någon annanstans". Dockvagnen skulle med och sedan styrde han bestämda steg bort mot fårhagen. Där ville han ta den lilla skogsstigen, jag uttryckte farhågor om jag skulle kunna köra vagnen med V i, men "det funkar bra" sa 2,5-åringen. Och det gjorde det. Vi gick nästan runt hela hagen, men så tog han till vänster och till vänster igen, och se! Där uppenbarade sig en jättefin lekplats, helt tom på barn förstås men med rejäla gungor och rutschkanor med mjukt underlag överallt.

Vi satte V i en babygunga, hon älskar det. "Ta emot" ropade hennes storebror och menade att vi skulle ge henne mera fart.

Efter en stund luktade det väldigt illa omkring V, så vi fick lov att gå hem. T protesterade men lät sig övertalas.

När jag trodde att V skulle ta sin eftermiddagsslummer startade vi kakbaket. Det vill säga, muffinsbaket. T rörde i smeten och smakade då och då, medan jag hjälpte till med V på höften, för sova, det tänkte hon då inte, när vi hade så kul i köket. Han var jätteduktig med att sleva över smeten i formarna. Sedan diskade T och i dag var jag klok nog att ta av honom strumpor och jeans. Tröjan blev ändå våt, trots förkläde. Men då fick han byta till brandkårströjan till sin stora glädje.

Strax innan föräldrarna kom hem, drog T ut en kökslåda och plockade ut alla redskap, ett efter ett och lade på köksbordet. "Ta bit tårta" förklarade han tårtspaden. Potatismos visste han redskapet för och alla de andra för den delen också.

V går många steg nu. Men när det ska gå fort är krypningen oslagbar. Och hon har riktigt bråttom ibland, när storebror hittar på något kul. Men oj vad hon lär sig av honom!

Ja, alltså den jag hade från mina barnbarn.

Det blev en underbar torsdag med varmt och vackert väder. Lilla V ville inte sova som hon borde, varken på för- eller eftermiddagen. Hennes storebror däremot ville inget hellre än ta en middagsslummer. För att få honom att piggna till föreslog jag att han skulle diska, och det föll i god jord. Han letade upp ett plastförkläde och stod där på en pinnstol och öste vatten fram och tillbaka, blev förstås sjöblöt så stor han var, trots förklädet. När nästa schackningsperiod kom ringde det lyckligtvis på dörren, hans kompis Mira stod där och ville in.

Men highlighten höll jag på att glömma: en grävskopa i aktion! Vi hörde den vid sandlådan på förmiddagen, gick ner och kollade under säkert en halvtimme och på eftermiddagen fick vi ta en förnyad tur dit. Gossen var hellycklig.

Nästa dag, på fredagen åkte barnens mor, morfar, jag och de små ner till kusinerna i Småland. Födelsedagar skulle firas, vi är fyra som fyller i samma vecka. Den viktigaste detta år var lilla M som fyllde ett år. Jag sov över hos hennes farmor och farfar och mellan-T följde med, det var ju hans tur att sova med mormor. På lördagen blev det kalas för nio barn och 13 vuxna med som vanligt fantastiska tårtor. Stor-T var ett av födelsedagsbarnen och hon hade beställt en snigeltårta. Det fanns också en hjärtformad tårta för de riktigt små, men jag såg flera vuxna glufsa i sig av den. Marängtårtan var inte dum den heller.

Stor-T följde med mig hem till farmor och farfar för att sova över. På morgonen öppnade jag ena ögat, såg att hon var vaken, stängde mitt öga i hopp om att hon skulle somna om. Men jag var avslöjad och stor-T viskade "Ja må hon leva" i mitt öra och slutade med ett fyrfaldigt leve för mormor på födelsedagen. För det VAR ju min födelsedag! Jag fick kaffe på sängen av hennes farmor plus en presentbok. Och sedan var det dags att åka med henne till tennisträningen. Stor-T fick använda gympaskorna som hon fått i present av mig och de godkändes.

Sedan försvann min telefon, jag fick fler presenter, lilla V ramlade och fick bula i pannan, jag hittade telefonen och vi styrde kosan hem till Västergötland igen.

Och i morgon är det en ny Thorsdag.