Söndagen bjöd på så vackert väder. Svampskogen lockade, alla säger att det finns så mycket.

Tog jag alltså på mina vandrarskor (eller walking shoes som de hette på Intersport när jag köpte dem förra året), mina vandrarstavar och gick iväg. En liten plastpåse fick plats i bakfickan på jeansen, ifall jag skulle hitta något trevligt på turen.

När jag gick där i skogen slog det mig plötsligt: vad gör jag om jag möter en skum person? Tänk om någon galning kommer där emot mig med en kniv?! Så har jag aldrig tänkt förut under någon enda av de ensamma vandringar jag gjort i skog och på fjäll. Min nästa tanke var att det skulle ju vara synd om det hände något nu när jag snart ska åka till Parga med barn och barnbarn! Men jag fortsatte så kavat, kom ut ur skogen, ut på ett motionsspår och kände mig av någon anledning tryggare där. Efter ett par timmar var jag hemma igen, slocknade på sängen och ville aldrig mera stiga upp.

Men det var jag tvungen att göra för på sen eftermiddag skulle min kompis M och jag åka till Stommens loge på dans. Den började kl 6 och slutade kl 10 och jag dansade hela tiden. Snacka om motion! Men roligt var det, massor av dansanta, trevliga män, alla lika nyktra och ingen raggning. Det där är verkligen en nästan lika rolig form av träning som spinning. Som jag kört i dag, ett intensivpass. Är jag riktigt klok? Ska jag kanske skaffa mig ett liv istället?

Nja, det är väl inte dags för det riktigt än för lill-T. Men han övar! När jag tittade in i går stod där en "lära-gå-stol", som hans farmor och farfar gett honom. Han sitter i den, framför sig på en bricka har han knappar att trycka på, alla med olika ljud. När han sparkar i golvet förflyttar sig det hjulförsedda ekipaget. Oj, så lycklig han såg ut när han nästan kunde jaga katten alldeles själv! Vilken grej!

Farfar hade köpt något mer till honom: ett par solglasögon. Om detta inte vore nätet skulle jag lägga ut en bild på gossen. Han sitter i soffan med solglasögonen på sig och ser väldigt världsvan ut, hans min är egentligen obeskrivlig och obetalbar. Så fin han blir i solglasögonen i Grekland om en dryg vecka.

Lill-T:s mor var jätteglad för att jag dök upp, nu kunde hon röja lite inför att hennes kompis sitter barnvakt hela dagen i morgon. Och nu har vi bestämt att jag tittar in varje tisdag efter jobbet, bra för alla parter!

Har jag skrivit att jag drabbas av det ibland? Så blev det i dag när jag skulle gå hem från jobbet. Så det var bara att titta in till den T som finns här i stan, nämligen lill-T. Hans mamma blev jätteglad, hon behövde jobba lite och T:s pappa var på sitt jobb.

Vi bestämde oss hastigt för att gå ut på stan, lill-T och jag. Jag berättade för honom att jag skämdes för att jag bara tänkt på honom i går när han hade sin femmånadersdag och inte hört av mig till honom, han, som messade till mig för en dryg vecka sedan, kan ju sånt där. I alla fall gick vi ut, T låg i vagnen och det började regna lite. Så vi gick in på Åhléns och där föreslog gossen att jag skulle köpa något käckt åt honom som kompensation för min underlåtenhet dagen innan. Det blev en spännande bok som går att hänga på vagnen och en body med korta ärmar och korta ben. Båda sakerna passar bra på Greklandssemestern som han, jag, hans föräldrar, moster, morbror och kusiner har om tre veckor. Nöjda och glada gick vi hem igen. Håll med om att gossen är tidig för sin ålder!

Lill-T:s mor har fått arbete. På deltid, så fadern är pappaledig på samma deltid.

Alltnog, igår eftermiddag var modern kallad till ett möte, när fadern var på sitt arbete. Mormodern tog alltså ledigt ett par timmar för att "vakta" den lille.

Han var vaken när jag kom, lite allvarlig, lite svårflirtad, men det har han varit de två senaste gångerna. Kanske straffar han mig för att jag inte träffade honom på 11 dagar?

Nåväl, modern gav sig iväg, den lille gnuggade sig i ögonen, lades ner i sin säng, blundade men tittade plötsligt upp och var inte alls nöjd. Mormoderns stod inte ut med oväsendet, tog upp honom och i hennes armar somnade han djupt efter två minuter. Två timmar gick, modern kom hem igen och den lille sov fortfarande.

Ett mycket lindrigt pass, måste jag säga, när jag hela tiden låg i vardagsrumssoffan och slumrade till någon intetsägande sitcom på TV.

Boxning är verkligen inte något jag gillar. Bort, bort, bort med den grenen som sport! Icke desto mindre: i går kväll ägnade jag mig åt detta.

Det kallas ki-box när man gör det i Friskis och Svettis. Vi hade kick-off för funktionärer, det började som alltid med att man fick pröva på något nytt. Valet stod mellan afrikansk dans och ki-box II. Dans inom Friskis är något jag försökt mig på tre gånger och varje gång har jag haft lika tråkigt! En gång var jag till och med tvungen att gå ut innan det var färdigt. Det är något med alla dessa kombinationer i rörelserna, jag fixar inte det. Annars tycker jag det är så roligt att dansa, bugg, vals, foxtrot är så kul.

Så i går bestämde jag mig hastigt för ki-box. Vi var inte så många, men som tur var var vi "jämna par". Där stod jag med boxhandskarna på händerna och slog allt jag kunde mot kudden som min motpart höll i. Sparkar ingick också, och det var riktigt roligt. Det blev en total genomkörare av min hittills semesterlediga kropp och svetten stänkte om oss alla. Efteråt fick jag en öl, Norrlands Guld har nog aldrig smakat så bra.

I dag har jag lite lite träningsvärk. Mest i magen konstigt nog, hmm ... Men lite i den muskel som förbinder bröstkorgen med överarmen. Eller nåt. Sista gången var det i alla fall inte som jag boxades.

"Den ska jag ha när vi gifter oss."

Det har stor-T och mellan-T sagt många gånger den senaste tiden. I lördags var det dags för deras föräldrar att lova att fortsätta att älska varandra i nöd och lust. Under hela veckan innan när mormor och farmor lagade maten till bröllopet regnade det. Och regnade och regnade. I samma stund som deras mamma tog på sig brudklänningen upphörde regnet och sedan lyste solen resten av den dagen! Oj, så fina de var alla fyra när de trädde in i kyrkan. Först kom de små barnen, stor-T i den klänning som mormor sytt i samma tyg som mammans brudklänning, mellan-T i svarta byxor, vit skjorta och väst och rosa slips. Båda hade varsin bukett blommor i handen. När de så kom fram till de främsta bänkarna och fick syn på sina far- och morföräldrar kom de av sig en kort stund men föstes milt av brudparet fram till altaret. Där fanns en liten bänk som de kunde slå sig ner på. Under den hade farmor påpassligt lagt några Pixi-böcker. En av dem handlade om Byggare Bob! Mellan-T:s förtjusning visste inga gränser, han var tvungen att visa upp boken för församlingen. Vigseln gick bra, lill-T som satt med sin mamma på första bänk skötte sig exemplariskt också, och han är ändå bara fyra månader. Stor-T upptäckte att det gick så bra att hoppa hage på mattan bakom sina föräldrar när de knäböjde vid altaret. Och det gjorde hon så diskret att brudparet inget märkte.

Festen som sedan följde blev en rolig tillställning även för mina T:n. På den scen som fanns i bygdegården höll sig stor- och mellan-T, det var jättekul att dansa där till den musik av olika slag som framfördes av bröllopsgästerna. Och nästa morgon, vid frukosten då de nygifta öppnade presenter i en massa gästers närvaro, fanns där till all lycka även presenter till de små. Nu var de verkligen nygifta, alla fyra!

Semestern började i dag kl 16! Tre lediga veckor ligger framför mig. Alltså köpte jag en box rött vin, ett sydamerikanskt som heter Rijk's, gott, verkligen. När jag öppnade kartongen kom jag ihåg mitt barnbarn, mellan-T.

Jag var där och hälsade på. Stor-T, mellan-T, deras mamma och jag gick ut i trädgården till studsmattan. Mellan-T gick snart in till pappa. Trodde pappa och vi, tills pappa kom ut i köket och såg en treåring hastigt avlägsna sig från köksbordet där det stod en box vin och droppade. Nedanför på golvet var en stor pöl och i riktning mot vardagsrum kunde man se röda fotspår, motsvarande en treåring, just det! Pappan ropade till sin son som hade gömt sig under en filt i den vita (!) soffan och frågade om han gjort något vilket han förnekade ivrigt. Nåväl, mamman blev inropad, och tillsammans började föräldrarna torka upp innan det skulle bli vinfläckar för gott på golvet. Mellan-T:s mamma var mycket koncentrerad på arbetet, men när jag kom in i köket hörde jag henne säga sammanbitet: och den kvällen skrev Emils mamma i den blå skrivboken ...

Men vi enades om att han bara var nyfiken. Där fanns en kran, och den kunde man skruva på. Han måste ju pröva! Och han stängde ju av när han upptäckte hur det blev.

I dag har jag varit barnvakt på riktigt. Föräldrarna till lill-T skulle på barndop, och vi kom fram till att det var bekvämt för dem och roligt för mig att han och jag skulle tillbringa några eftermiddagstimmar tillsammans. Sagt och gjort, när föräldrarna gett sig av la jag gossen i vagnen och vi gick ut i sommarhettan. Jag hade tänkt visa honom skulpturfestivalen som pågår just nu, kanske få veta vad han ansåg om Declination, Ute, Pinocchio, Bodhi med flera, men han slocknade så fort vagnen började rulla. Mormor blev hungrig efter en stund och kaféet på Sandwalls plats lockade. Satte jag mig alltså där, lill-T fortsatte sova och jag fick mig en smörgås och kaffe (dock ej latte, jag bara luras med rubriken). Därefter fortsatte vi till stadsparken sedan jag köpt en kvällsblaska. Gossen vaknade och ville inte alls längre ligga i vagnen. Så småningom drog vi oss hemåt och då somnade han igen! Vaknade därhemma efter en stund och en mycket speciell doft (för att inte säga odör) kunde kännas från de nedre delarna på barnbarnet. Jag tog upp honom, bar honom på höften till skötbordet och oj, vad han hade bajsat. Det hade runnit utanför, på mina vita jeans och nästan ner i fickan där min mobil låg. Nåväl, den lille låg där belåtet naket sprattlande medan mormor skötte saneringen.

Sedan somnade han igen, mormor också, och snart kom föräldrarna hem.