är det visst varje gång det är torsdag nu för tiden. Efter att lillasyster fått sin förmiddagsslummer och vi alla ätit mellanmål gick vi ut. Jodå, dockvagnen skulle med på promenaden, och vid det här laget vet jag vilka risker jag tar, när gossen inte längre vill dra den och helst inte ens gå själv. Men vi gick iväg i det vackra solskenet mot lammen. Som inte var där! Men skogslekplatsen, den fina, låg kvar och V jublade när hon såg gungorna. Hon sattes i babygungan och hennes storebror skulle "ta emot", dvs ge henne fart. Så småningom drog vi iväg på nya stigar och gångvägar. Oj, vad mycket nedfallna löv det finns. T blir överlycklig när jag sparkar ihop till en hög som han kan springa igenom. Efter 1,5 timme ute började åtminstone jag bli hungrig på lunch, men T ville inte gå hem. Sådan tur att jag kunde locka med att de största lövhögarna fanns därhemma. Barnvagnens hjul fick ett utlåtande av honom: det där är larvfötter, sa han när han pekade på de breda rejäla däcken.

T har börjat leka låtsaslekar, det gör han hela tiden. Han bjuder mig på kaffe eller "hambullar". Han ville också gå till affären och "söpa dodis". Det visste jag inte att han åt. Men det var ju inte lördag i dag, så det blev inget med det.

V går flera steg i taget, snart kan man verkligen säga att hon går.

På eftermiddagen ville hon inte somna, med det ville storebror. Fast det får han ju inte så vi tog fram kritorna istället. Kompisen M kom och ringde på, de lekte och sedan fikade vi. T trillade ner från sin matstol, slog i huvudet i katternas keramikskålar och skrek i högan sky en stund. När M gick hem gick vi ut än en gång. T såg ett flygplan, tittade och sade längtansfullt: vill fölla me. Hoppas hans föräldrar tar med honom på en flygning snart, att han flög till Amsterdam när han var 3 månader och till Grekland när han var 6, har han visst glömt.

Och sedan kom föräldrarna hem, och V lyste upp i sitt soligaste leende från barnvagnen. Undrar hur tidigt hon somnade denna kväll, när hon bara sov middag en gång?

Den här veckan blev det en tisdag med T och V. Som faktiskt började redan på måndag kväll, då jag knackade på för att sova över. T var fortfarande vaken, fast klockan var 8, men så hade ju hans mamma varit med på TV, och de båda måste kolla programmet tillsammans. Med snacks. Pappa var iväg på en konferens några dagar och kunde inte vara med ätteläggarna på tisdag fm som är brukligt. Det skulle jag  istället och för att slippa ge mig iväg i ottan, hade jag bett att få sova över.

Kröp alltså ner i gästsängen som står i V:s rum, där hon sov så gott. Kände något hårt vid vaden, ojdå, en liten svart sportbil. Somnade, vaknade till av katten Aslan som hoppade upp och lade sig tillrätta. V vaknade ett par gånger den natten, låg och samtalade med sig själv, och när hon fick fatt på nappen somnade hon om.

Modern rusade iväg på morgonen medan vi andra ännu åt frukost. Sedan vidtog pyssel med påklädning, tandborstning, tömning av diskmaskin och vikning av tvätt. T diskade. Och diskade och diskade. V tog sin fm-slummer, T och jag dammsög, han är verkligen intresserad av hushållsarbete. När syrran vaknat gick vi ut, T ville varken till grävskopan eller lekplatsen, nej nu skulle vi gå till servicebutiken. Det fattade jag inte förrän vi var där, och gossen försökte förmå mig att gå med honom in. Så synd att jag inte tagit med plånboken, för familjen behövde toapapper. Massor av barn var ute och lekte runt dammen och T betraktade dem mycket intresserat. Sedan måste vi gå hem, men oj så trött han blev plötsligt. Måste stå på ståbrädan på vagnen, orkade inte köra dockvagnen själv, utan den fick jag dra.

Han har plötsligt börjat protestera mycket mera mot allt möjligt. Det blir förhandlingar i de mest oväntade situationer. För min del har jag mycket mera fantasi och tålamod än jag minns att jag hade med mina egna barn. Skulle inte drömma om att bli arg, som jag blev på dem.

Det är svaret på gåtan med att vara mor- eller farförälder.

Tänk om man skulle mötas av sådant jubel när man kommer till jobbet som jag möts av när jag har min mormorlediga dag. T kastade sig om halsen på mig och ropade "baka kakor, baka kakor", och V log sitt allra vackraste leende.

De var lite snuviga båda två, men det gjorde inget, själv hade jag lite ont i halsen.

När V hade fått sin förmiddagsslummer gick vi ut, jag hade lockat med grävskopan som jag sett var igång på min väg till barnen. Men T talade bara om lekplatsen "på andra sidan". Det är ett uttryck han använder ofta när han menar "någon annanstans". Dockvagnen skulle med och sedan styrde han bestämda steg bort mot fårhagen. Där ville han ta den lilla skogsstigen, jag uttryckte farhågor om jag skulle kunna köra vagnen med V i, men "det funkar bra" sa 2,5-åringen. Och det gjorde det. Vi gick nästan runt hela hagen, men så tog han till vänster och till vänster igen, och se! Där uppenbarade sig en jättefin lekplats, helt tom på barn förstås men med rejäla gungor och rutschkanor med mjukt underlag överallt.

Vi satte V i en babygunga, hon älskar det. "Ta emot" ropade hennes storebror och menade att vi skulle ge henne mera fart.

Efter en stund luktade det väldigt illa omkring V, så vi fick lov att gå hem. T protesterade men lät sig övertalas.

När jag trodde att V skulle ta sin eftermiddagsslummer startade vi kakbaket. Det vill säga, muffinsbaket. T rörde i smeten och smakade då och då, medan jag hjälpte till med V på höften, för sova, det tänkte hon då inte, när vi hade så kul i köket. Han var jätteduktig med att sleva över smeten i formarna. Sedan diskade T och i dag var jag klok nog att ta av honom strumpor och jeans. Tröjan blev ändå våt, trots förkläde. Men då fick han byta till brandkårströjan till sin stora glädje.

Strax innan föräldrarna kom hem, drog T ut en kökslåda och plockade ut alla redskap, ett efter ett och lade på köksbordet. "Ta bit tårta" förklarade han tårtspaden. Potatismos visste han redskapet för och alla de andra för den delen också.

V går många steg nu. Men när det ska gå fort är krypningen oslagbar. Och hon har riktigt bråttom ibland, när storebror hittar på något kul. Men oj vad hon lär sig av honom!

Ja, alltså den jag hade från mina barnbarn.

Det blev en underbar torsdag med varmt och vackert väder. Lilla V ville inte sova som hon borde, varken på för- eller eftermiddagen. Hennes storebror däremot ville inget hellre än ta en middagsslummer. För att få honom att piggna till föreslog jag att han skulle diska, och det föll i god jord. Han letade upp ett plastförkläde och stod där på en pinnstol och öste vatten fram och tillbaka, blev förstås sjöblöt så stor han var, trots förklädet. När nästa schackningsperiod kom ringde det lyckligtvis på dörren, hans kompis Mira stod där och ville in.

Men highlighten höll jag på att glömma: en grävskopa i aktion! Vi hörde den vid sandlådan på förmiddagen, gick ner och kollade under säkert en halvtimme och på eftermiddagen fick vi ta en förnyad tur dit. Gossen var hellycklig.

Nästa dag, på fredagen åkte barnens mor, morfar, jag och de små ner till kusinerna i Småland. Födelsedagar skulle firas, vi är fyra som fyller i samma vecka. Den viktigaste detta år var lilla M som fyllde ett år. Jag sov över hos hennes farmor och farfar och mellan-T följde med, det var ju hans tur att sova med mormor. På lördagen blev det kalas för nio barn och 13 vuxna med som vanligt fantastiska tårtor. Stor-T var ett av födelsedagsbarnen och hon hade beställt en snigeltårta. Det fanns också en hjärtformad tårta för de riktigt små, men jag såg flera vuxna glufsa i sig av den. Marängtårtan var inte dum den heller.

Stor-T följde med mig hem till farmor och farfar för att sova över. På morgonen öppnade jag ena ögat, såg att hon var vaken, stängde mitt öga i hopp om att hon skulle somna om. Men jag var avslöjad och stor-T viskade "Ja må hon leva" i mitt öra och slutade med ett fyrfaldigt leve för mormor på födelsedagen. För det VAR ju min födelsedag! Jag fick kaffe på sängen av hennes farmor plus en presentbok. Och sedan var det dags att åka med henne till tennisträningen. Stor-T fick använda gympaskorna som hon fått i present av mig och de godkändes.

Sedan försvann min telefon, jag fick fler presenter, lilla V ramlade och fick bula i pannan, jag hittade telefonen och vi styrde kosan hem till Västergötland igen.

Och i morgon är det en ny Thorsdag.

Så dök de upp hos mig, V, T och deras mamma, i går som var den första dagen under den sista semesterveckan. T var utlovad en överraskning av sin mamma, och efter lunch gick vi upp på vinden och fick fram den blå dockvagnen som hans mamma körde så stolt när hon var liten. Gossen blev överlycklig! Ändå rörde det sig inte om något motordrivet fordon. Men den hade ju hjul och gick att köra. Medan hans mor letade efter fler användbara ting däruppe, påhejad av mig som vill bli av med saker, körde han vagnen fram och tillbaka i den mörka vindsgången medan han upprepade att man inte behövde vara rädd där.

Vi gick ner igen, T fick en filt att bädda i dockvagnen med och hans mosters docka, Josefine, fick lägga sig där för att sövas. Runt, runt i lägenheten gick dockvagnspromenaden, för nu hade det börjat regna så förfärligt, så en promenad hem till honom var inte att tänka på.

Han leker med sin lillasyster på hennes villkor, han kryper omkring och ropar "kom Vera!" och hon kryper efter. Nu har hon två tänder i underkäken, och nu ställer hon sig upp utan att behöva stöd. Hon kan också lockas att gå några steg.

Den här dagen fyller stor-T 7 år! Hon var mycket meddelsam när jag ringde henne för att gratulera. Det märks att hon ser sig själv som en stor flicka nu. Hon går i "riktiga skolan" som jag valde att kalla den, och hon tycker det är jättekul och jobbigare än förskoleklassen. Hon hade en gåta: vad är ditt men används oftast av andra?

Svara på det om ni kan!

I morse fick jag inga applåder när jag dök upp hos barnen. Men väl ett fantastiskt leende från vackra V. T visade mig en bil som någon annan tagit sönder så att jag inte skulle vara ledsen för kranbilen för en vecka sedan.

Vi lekte och lekte. V intog sin förmiddagsslummer lätt som en plätt och en timme senare när hon sovit färdigt och barnen fått ett mellanmål gick vi ut till det soliga vädret. Samma koncept som förra torsdagen: först lekplatsen där en grävskopa, modell lagom för en en tvååring, finns i sandlådan. Sedan en sväng förbi gungorna, som uppskattades särskilt av V. I dag förstod jag vad det handlar om: det gäller att dra ner tempot så det passar dessa små. Då blir det aldrig tråkigt att hänga vid sandlådan i en timme.

Grannen renoverar, och TVÅ skåpbilar stod utanför deras hus. Till T:s stora förtjusning fick han bli vittne till att båda backade ut!

Mina lammfärsköttbullar föll unge herrn i smaken,"jättegoda" var utlåtandet. Lillasyster stupsomnade efter maten, storebror var på god väg, men piggnade till när jag föreslog baksidan, den älskar han. Ut alltså och körde sin gräsklippare. Sedan skulle vi tävla. Ner på händer, "klara, färdiga, gå" ropade T och iväg stack vi över gräsmattan. Han vann varje gång. 

V vaknade och mycket snart visade odören runt henne att hon behövde saneras. Av med alla kläder, tvätta barnet, ny blöja, nya kläder. Och sedan bajsade T. Jag föreslog potta när jag såg att han tog i, men nejtack. Vid mellanmålet somnade han över bordet. Fick sova i tio minuter, därefter var det inte lätt att få liv i honom.

Också denna dag lämnade spår på T: en rispa på handen (som blödde lite) som katten Sessan gav honom när han inte lämnade henne ifred.

Nu tar jag semester i tre veckor.

Förresten, vilket mottagande jag fick i går morse när jag klev in genom dörren hos de små! V satt på golvet och applåderade när hon fick syn på mig. Det var första gången hon gjorde det, enligt hennes mamma, och den applåden följdes av fler under dagen. Ett annat framsteg: hon ställde sig upp och stod utan stöd, lite vingligt men i alla fall. Hon är ju bara åtta månader.

Framsteg har jag också gjort, äldre har jag också blivit. Nedanstående mejl fick jag av dotter A häromdagen.

"Vet inte hur vi kom in på det men igår pratade mateus om mormor och morfar och undrade om ni var gifta (sickans mormor och morfar är ju det).
"Näe sa jag det vet du ju att de har varit gifta men har skilt sig."
"Ja, just det, men det var väl innan morfar hade skägg och innan mormor hade streck så här i ansiktet." (ritar med fingret i sitt eget ansikte från utsidan av näsan och ner mot hakan."

Det kan inte hjälpas, streck i ansiktet låter gulligare än rynkor ...

Mormorledigheten i dag gick bra. Lite nervös var jag kanske, sov lite oroligt natten innan. Den stora frågan för mig nu i kväll är: hur hinner småbarnsföräldrar göra det vanliga? Då tänker jag på laga mat, dammsuga golv, vika tvätt, gå på toa exempelvis. Är det möjligt att jag hade det så en gång i tiden och glömt hur det var?

Barnen var goa och glada när jag dök upp, föräldrarna gick till jobbet och vi tog det lugnt en stund framför lite Bompa. Sedan hände något tråkigt, T tappade balansen i trappan och kanade ner på ryggen en bit. Han blev jätteledsen, jag släppte V ur min famn långt in i ett rum och trodde att jag skulle hinna ner för halva trappan, ta upp gossen och skynda upp igen, innan hon var framme vid trappan. Och det hann jag. T tröstade sig snart och en bula i huvudet rikare lekte vi, åt mellanmål och gick ut efter att lillasyster fått sin förmiddagsslummer. T på trehjulingen, med hjälm på huvudet, vilket visade sig vara bra. Nerför den svagt sluttande vägen till lekplatsen ville han cykla själv. Allt gick bra tills han vände sig om för att undersöka publiken, som var jag och V, och då bar det sig inte bättre än att han styrde rakt in i ett staket, trillade av cykeln och drämde huvudet i staketet. Men han hade ju hjälm som sagt och slog sig inte alls.

Eftermiddagen gick bra med två barn som nästan somnade vid lunchbordet. Sedan vaknade de pigga och glada.Solen lyste, vi var ute på baksidan, T och jag plockade lite svarta vinbär som vi åt under plockningen. Inga nya missöden inträffade. Om man inte räknar att jag satt sönder en lite gul kranbil. Men T tog det med fattning, och jag tror att jag får komma tillbaka. När vi åt mellanmål dök deras mamma upp! Det var mysigt tyckte vi alla.