Hela fredagen gick åt till att vänta, tror jag. Redan på eftermiddagen började barnen fråga när H skulle komma. Om fyra timmar, trodde jag. Det blev fyra och en halv, men sedan stod han där i hallen. De stora jätteglada: "kom, H, ska du få se!". Lilla M blev så förtjust så hon ställde sig på alla fyra och gjorde en båge av kroppen. Kan hon verkligen minnas H, de har ju inte setts sedan i julas? Det var våffeldag och följaktligen blev det våffelfest på kvällen. Store M sa att det också var "tranedag", då barn skulle lägga ut en strumpa på golvet i sitt rum och nästa morgon skulle tranan ha varit där med godis. Hm, har aldrig hört talas om detta, men snäll mormor såg ändå till att tranan fyllde strumporna till nästa morgon.

Jättetrevlig promenad blev det på lördagen, jag gick så småningom hem med T och lilla M. Stora M, H och vovven gav sig iväg till en stenmur som H måste få se. Till slut fick jag ringa efter dem, eftersom maten var klar. Store M var salig när de kom tillbaka, de hade hittat en koja och vovven hade blivit instängd i en bur, tur att människor var med. Lejon hade de också sett, och natten skulle de tillbringa i kojan. Tänkte H alltså, det tänkte inte M.

Stora T är verkligen en stor flicka, fundersam och klok, men rätt vad det är retas hon med sin lillebror. Plötsligt sitter hon försjunken i en bok, hon läser jättemycket. Lillebror, store M, har varit till sådan glädje för mig de här dagarna, han har visat mig allt som jag inte hittat i köket, och han har hjälpt mig med lillasyster. Och rätt vad det är bråkar han med sin storasyster. Lilla M, 1,5 år, vet vad hon vill. Hela fredagen sa hon ett principiellt nej till allting. Envis som synden, men samtidigt var det mycket lätt att avleda henne.

Oj vad det var roligt att spendera dessa dagar med dessa barn. Det känns att vi lärt känna varandra betydligt bättre. Till helgen kommer de till oss!