En dag att minnas är den 17 mars för åtta år sedan. Då fick jag nyckeln till min lägenhet och mitt nya liv startade. Aldrig kommer jag att glömma känslan när jag satt bland flyttkartongerna och åt hämtmat.

I många år firade jag dagen på två sätt: jag bytte toaborste, och jag åt middag i trevligt sällskap. En sådan middag minns jag särskilt: min yngsta dotter och jag åkte med tidningen Vi på litterär båtsalong. Hon ville lära mig barhäng och bjöd på en Manhattan (eller var det Metropolitan? God i alla fall), men när en man flyttade sig närmare och närmare oss, ville jag fly.

En annan middag åt jag tillsammans med damerna på jobbet, vi samlades hemma hos mig med knytismat, vi pratade, skrattade, åt och drack.

När jag träffade H och han flyttade in hos mig tappade dagen sin betydelse. I dag blir det inget firande, jag jobbar halva dagen och står i Friskis & Svettis reception efter det. På kvällen blir det säkert te, mackor och husjakt på nätet.