Det som är absolut tråkigast att läsa för små barn är serietidningar. En farmor i min närhet vägrar, och jag önskar att jag hade tänkt på att man kunde göra det, men det gjorde jag inte. Man läser pratbubblorna, och man måste peka så att barnet förstår vem som pratar i historierna om Bamse, världens starkaste (och snällaste) björn.

Men i dag var vi på bio och såg honom. Bamse och tjuvstaden hette filmen, och i den fullsatta salongen satt T, 5 år, V, 4 år och jag, 65 år, utrustade med godispåsar, popkorn och apelsin-mer. Filmen var jättebra, både läskig och spännande och naturligtvis med ett lyckligt slut. Och jag slapp läsa pratbubblor!

Bamse är verkligen sådär pedagogisk och trevlig som jag önskar att allt de små liven tar del av vore. Och tänk, deras mamma lärde sig läsa på egen hand genom dessa tidningar när hon var blott sex år. Det innebar att hon kunde läsa flytande när hon började skolan. Så när hennes känsliga fröken var hes, och det var dags för högläsning fick sjuåringen ta hand om det. Det var säkert nyttigt för den unga eleven.