Jag är ett under av tålamod. Det har nu tagit mig 6 minuter att komma hit för att blogga. Är det datorn det är fel på? Den är ju urgammal, tre år, och bör kanske förpassas någonstans.

Nej, någon kickoff på Friskis blev det inte, därtill var jag för sjuk. Men lille Ivars dop lyckades jag samla ihop mig till. Det var en större tillställning med cirka 60 gäster i den stora kyrkan och med måltid efteråt i församlingshemmet. Oj, så uppvaktad den lille gossen blev! Men han tog det lugnt, under dopet såg han mest nyfiken ut, där han betraktade auditoriet.

Ettårige Hannes är hos mig måndagar och tisdagar tills han får sin dagisplats i februari. Vi hostar ikapp, i går blev det ingen utevistelse alls, mormor var för dålig. I eftermiddag hoppas jag vi kommer ut en liten sväng.

Han är en charmör, plötsligt vill han bara pussas. Solig och glad dessutom, jättelätt att ha hand om. Nu har han börjat äta igen efter att ha matvägrat i förra veckan. Men han har lite att ta av, så det gjorde inget. Till mellanmål fick han rysk yoghurt med roslagslingon. Han är obetalbar när han efter att ha svalt säger "mmmm" och ser nöjd ut.

Han talar långa meningar med satsmelodi, men ingen förstår vad han säger. Det låter ibland som jäjädädedö, och kan kanske betyda "har du sett att det har blivit ljust ute?"