Att ta sig fram till barnen denna torsdagsmorgon var att likställa med ett jympapass. Snön låg djup och oplogad, och när jag skulle lämna skogsstigen hade man tidigare plogat upp en snöhög ett par meter hög. Upp kröp jag, ner åkte jag, hej och hå!

Bara V var vaken, glad och mätt av frukosten. Storebror sov till kl 8!

Efter förmiddagens mellis gick vi ut, och V somnade omgående i vagnen. T och jag skottade, det var mycket att göra för traktorn hade inte varit där ännu. Sedan gick vi till en sandlåda. T envisades med att ta med dockvagnen, men att dockan var kvar inne gjorde inget. Grannens Jakob anslöt sig. Det var en underbart vacker dag, sol, 5 grader kallt och gnistrande snö. Vi gick också till lekplatsen, där barnen gungade och åkte rutchkana som gick i lagom fart för små barn på grund av snön. V hade vaknat och ville också gunga. Men hon kan inte ta sig fram i snön, så hon måste bäras.

Vi gick in igen för lunch. Där satt vi vid köksbordet och beundrade den vackra dagen därute. Det är så vackert, sa jag och det var något som T upprepade flera gånger sedan.

På eftermiddagen hade jag planerat bad. Men det ville inte T, och eftersom förhandlingarna är många i övrigt, iddes jag inte inleda sådana om detta. Istället försökte vi hålla utkik efter traktorn som skulle komma och ploga. Vilken lycka när den var utanför huset. Den körde förbi tre gånger med plogen och en gång med grus. Dagens high light!

Vid 17-tiden ringde det på dörren. "Vem kommer?" frågade jag. "Håkan!" ropade T och ilade mot dörren. Och det var Håkan! "Klä av dig", sa T, orolig att han inte skulle stanna denna gång. Sedan kom mamma hem och vi åkte till Friskis. På lördag fyller V ett år!