Den här dagen skulle änglarna komma till mig och det var väl en himla tur, för mig alltså. Det hade snöat hela natten, så det hade väl blivit ännu jobbigare än förra torsdagen att ta sig till dem.

De dök upp, pigga och glada långt innan det blivit ljust. Det tog inte särskilt länge innan leksakerna kommit fram, t o m V kom ihåg var de fanns. Jag tänkte att vi skulle se julkalendern i lugn och ro, men den hade redan gått, när idén dök upp. Gullungarna hade fått med sig paket nr 16, och det innehöll ätbart.

Vi lekte, åt mellis och väntade på att det skulle sluta snöa, för fortfarande trodde jag att vi skulle kunna gå ut. E-B ringde, skulle kanske komma och hälsa på på eftermiddagen om det var möjligt att ta sig ut. Då och då hördes traktorn därute som plogade, och varje gång fick vi störta fram till fönstret, för att båda barnen skulle få titta.

V böjde sig fram lite för hastigt och slog pannan ganska hårt i det vassa hörnet på ett lågt bord. Usch, det gjorde ont och vilken bula! När de lite senare stod i köksfönstret och beundrade traktorns framfart, böjde hon sig fram lite för snabbt igen och slog i en annan del av pannan, stackars lilla hon.

V somnade så småningom mellan kuddarna i vår säng, och sov en dryg timme. När hon vaknade åt vi lunch, den föll båda i smaken (köttbullar och potatismos). Och sedan dröjde det inte länge innan E-B dök upp. När jag öppnade för henne ropade T "FIKA!", för det hade jag sagt att det skulle bli när hon kom. V ville till hennes famn innan hon fått av sig kläderna. Vi hade så trevligt med lussekatter och te, (barnen fick vatten) och sedan lekte de och E-B och jag fick prata. Och någon utevistelse blev det inte, E-B som inte ens kunde köra in på vår p-plats avrådde, att köra vagn ute skulle bli alltför jobbigt liksom det var för en 2,5-åring att gå i snömassorna.

E-B lämnade oss och sedan kom H hem. Vilken lycka hos T när H klev in genom dörren och ropade ho ho, som han brukar. Sedan följde han H vart han gick. "Var är du H?, vad gör du?" så fort han inte såg honom. Mamma kom för att hämta, pappa fick vänta i bilen som stod i vägen för traktorn var den än stod.

Så roligt det var att vara hemma hos mig för en gångs skull. Lite vemodigt att det var sista torsdagen. Men jag anar att jag får fortsatt förtroende som barnvakt.