Det är en tradition som T:s och V:s föräldrar införde, innan gullungarna ens fanns. Den här dagen var varm och solig, inte tillstymmelse till åska som man förutspått. Men T var förberedd, under kalaset fick han plötsligt för sig att han måste plocka undan på altanen, han sprang runt, runt och ropade "åska och regn, åska och regn" och hans lillasyster och kompisen Mira var inte sena att haka på.

Nu blev det inget sådant. Vi kunde sitta på altanen hela tiden, de flesta av oss klädda i blått och gult. Vi fick den ursvenska grillkorven med bröd och andra tillbehör och till kaffet grädd- och flaggpyntad rulltårtskiva. Då hade H och jag grundat med Rammefors konditoris äkta nationaldagsbakelse på vår balkong, den som förre bagaren designade på 1980-talet.

Annars är det inte mycket man kan inhandla som har med Sverige att göra. Vill man ha blågult, har det med fotboll eller ishockey att göra. Här gnäller vi och klagar över att vi är så dåliga på att fira Sverige och affärsmännen gör inget för att ändra på detta. Här kommer min affärsidé, alldeles gratis: designa T-shirts, blågula med svenska motiv på, ta fram servetter, kepsar, ljus och allt möjligt annat som har med Sverige att göra, utan att det har med idrott att göra. Vi kan istället lova att bli lite patriotiska och stolta över vårt land. Vi kan sluta använda adjektivet svensk i negativ betydelse och osvensk i positiv. Med andra ord: om vi försöker vara glada och stolta över vårt land de andra 364 dagarna kanske vi kan börja fira som norrmän och amerikaner den 365:e.