Den här lördagmorgonen, när H och jag kom till Friskis&Svettis för ett spinningpass träffade vi T och hans mamma, på väg in på familjejympan. Men oj så blyg han blev för oss! Fel människor på fel plats, såg han ut att tänka. Det tog en bra stund vid inpasseringsmaskinerna innan han tinade upp någorlunda. Efter vårt spinningpass, när jag, som vanligt högröd i ansiktitet och med det svettiga håret på ända, dök upp i damernas omklädningsrum, var han där, nyduschad och med skjorta och slips, så fin han var! Och stolt över att han såg ut som pappa brukar göra när han går till jobbet. Hans mamma berättade att outfiten var en present från tant Maria till T på hans 2-årsdag, och som han nu vuxit i. Han var med rätta uppklädd, han skulle gå på ettårskalas. Och nu var han inte ett dugg blyg, fast jag såg så konstig ut. Han hjälpte mig låsa upp mitt skåp och såg till att jag fick mitt badlakan, schampo och duschkräm ur ryggsäcken, han visste ju hur det skulle gå till vid det här laget.

Till all lycka hade han sedan tid att vänta på H vid skohyllorna så att denne också fick beundra honom.