Det blev alltså ingen inskolning i dag heller. Nu var det V:s tur att vara sjuk. Hon var sig verkligen inte lik. Väldigt kinkig, men det är klart, med all den snuvan rinnande och den där otäcka hostan, som till all lycka inte var torr i alla fall. Men hennes fascination för foton fascinerar mig! Hon får aldrig nog, vill titta och titta och titta. På köksväggen hänger en almanacka som vi fick av hennes moster med familj. Där finns bilder på alla fem godingarna, och V tröttnar aldrig på att bläddra i den. Mellan-T:s babybok är också spännande läsning. Förresten, tänk vad många bilder jag samlade på stor-T i ett album när hon anlände till oss. Mellan-T fick också ett, betydligt mindre, och resten av skaran har inte fått något. Nåväl, bilder finns det på allihopa. Jag satte igång datorn och lät bilder rulla, och V tittade och tittade och tittade men helst i mitt knä.

Till föräldrarna: hon sov en stund på förmiddagen. Drack vatten en del också, men bäst gick det att mata med vatten i sked, muggen avvisade hon ibland.

Vi byggde koja i köket och stora bollen (pilatestyp) skulle in där också. T åt lunch (makaronpudding) med god aptit. V fick burkmat som hon normalt gillar, men som hon nu refuserade. Däremot gick de gröna ärterna ner, som T och jag åt till puddingen. Till dessert fick jag och T blåbärsglass, jag trodde att V skulle nöja sig med en burk fruktpuré, men hon såg ju att vi åt något annat, så jag gav henne några skedar glass.

T såg i bildspelet en snutt om att han diskade, så nu ville han göra det. Oj, vad duktig han är, spiller nästan inget.

Man kan säga att dagen blev ett styrketräningspass. När T hade diskat klart klädde jag på barnen för en tur utomhus. De stod och väntade på att jag skulle klä mig själv, och plötsligt knuffade T sin syster så att hon föll baklänges. Hon slog sig inte, därtill var hon alltför väl påpälsad, men hon blev ledsen, och jag blev arg på honom. Då blev han ledsen och slog sitt mössförsedda huvud i väggen några gånger, aj, så ont han hade plötsligt.

Vi tog oss ner för trapporna, jag satte båda barnen i vagnen, för det är isigt ute och så gick vi en tur. Men jag gav snart upp, det var så besvärligt att ta sig fram i halkan. På vägen hem somnade båda, väl framme fick jag upp T ur vagnen, bar upp honom och lade honom på hallgolvet och gick ner och hämtade V som jag lade på sängen och klädde av lite. Jag väckte T, lockade med pepparkaka och mjölk, tog själv lite kaffe och vi satt där och samtalade om människor vi tyckte om. "Jag tycker om du", sade gossen och mormorshjärtat blev varmt.

Det började bli dags för farfar att komma och hämta, så vi städade. "Jag är jätteduktig på att städa", sade T, och det var sant.