Talade med mellan-T i telefon i går. Han berättade om den stora dramatiken när han tappade bort sin mamma och sin syster på gympan tidigare på kvällen. "Jag gråtade, jag trodde att mamma hade åkt i väg", sa han. Hans mamma berättade sedan att gossen hade gått ut med någon han trodde var mamma, sedan var han utanför byggnaden bland bilarna alldeles ensam! Undra på att han blev rädd. Men då berättade hans mamma om när hon var lika gammal och var i en affär med mig. Så här var det: plötsligt kunde jag inte hitta henne, jag sprang ut och tittade panikslagen åt alla håll på trottoaren utmed den trafikerade gatan. Så fick jag se att hon kom gående, hållande en äldre man i handen. Han hörde nog till stadens A-lag, han hade hittat henne lite längre ner och han såg till att hon kom tillbaka till sin mamma. "Tappa inte bort henne mera, gå och köp en glass åt henne" uppmanade han mig. Mellan-T:s mamma hade alltså gjort precis som hennes son gjorde i dag, följt efter någon hon trodde var mamma.

I dag tittade jag in hos lill-T. Han var jätteglad och pigg, men ville bara bli buren. Jag har lite ont i ryggen just nu, så jag satte ner honom i "gåbilen". Där satt han bara om han fick jaga mig på parketten. Och det fick han.

Han säger nästan pappa nu. Och han går jättebra med hjälp av den lilla trävagnen. Han klappar katten så fint, om han inte drar henne i svansen. Idel framsteg, med andra ord!

Något helt annat: kolla detta!

http://www.zatzy.com/media/339488-gammal-traktor-agerar-musikkomp.html