Nu är det gjort! Väggarna och taket i mitt vardagsrum lyser vita som nyfallen snö. Själv är jag totalt slut. Jösses, vilken styrketräning jag har ägnat mig åt i dag.

B, S och M var här i går kväll och hjälpte mig montera ner bokhyllan i vardagsrummet och upp igen i gästrummet. Där ska den stå framgent. Vi åt paj och drack vin också, men vi var mycket måttliga, hyllan krävde sin tribut av oss och inte förrän bortåt midnatt var vi klara.

L kom hit på morgonen, tog ner taklampan, den ärvda av farmor som inte ska upp igen, och han kontrollerade också att skruvar var ordentligt åtdragna i bokhyllan. De var de inte, så även där fick han göra en insats.

Det var dags att inleda själva målandet när han gick. Min första motgång var att jag inte fick upp färgburken till takfärgen. Sablar också! Men min snälle granne ovanför, J, kom gärna ner och hjälpte mig! Sedan satte jag igång. Det var jobbigt, kan jag säga. När taket var klart ville jag bara sätta mig i ett hörn och gråta, det är så synd om mig som är så ensam :-((!

Efter lunch var det dags att fortsätta med väggarna, det gick mycket bättre.

Nu sitter jag i soffan och njuter nästan. När jag inte är så trött längre kommer det att kännas bra. Måste köpa en längre kabel till TV:n, jag vet inte hur jag fogar ihop stereosladdarna och gullrankan kan jag inte bära in utan hjälp. Men det jobbigaste är gjort!

Aldrig mera ska jag måla!