Tisdag i går och mormors dag att titta in hos lill-T. Hans pappa visste att det var jag som ringde på dörren, öppnade bara en liten springa och gossens ansikte sprack upp i ett soligt leende när han fick syn på mig. Oj, vad mormorshjärtat smälter av sådant.

Han har fått sin första tand! I söndagsmorse (nåja) när jag satt vid frukostbordet kom ett SMS, som nästan skrämde slag på mig, måste verkligen sänka volymen på den signalen ... Meddelandet berättade att anledningen till lill-T:s ovanliga kinkighet de senaste dagarna nu kändes som något litet vasst som brutit fram i underkäken. Äntligen, jublar hans omgivning, lite sen känns han i det avseendet.

Stor-T log också mot mormor på ett mera sublimt sätt i måndags. När jag kom hem från jobbet ganska sent på kvällen såg jag att någon ringt från hennes familj. Ringde upp, hennes pappa berättade att det var stor-T som ringt men nu låg hon och sov. Hon ville berätta att hon hört mig på radion! Jag visste inte själv att jag varit med, bara att någon från Sveriges Radio ringt mig på jobbet under dagen. Det var ett program som heter Pang Prego eller något sådant, P3 var kanalen. Så jag gick fåfängt nog in på sr.se och lyssnade igen. Märkvärdigare uttalanden har jag hört i radio förut, kan jag säga.