"Den ska jag ha när vi gifter oss."

Det har stor-T och mellan-T sagt många gånger den senaste tiden. I lördags var det dags för deras föräldrar att lova att fortsätta att älska varandra i nöd och lust. Under hela veckan innan när mormor och farmor lagade maten till bröllopet regnade det. Och regnade och regnade. I samma stund som deras mamma tog på sig brudklänningen upphörde regnet och sedan lyste solen resten av den dagen! Oj, så fina de var alla fyra när de trädde in i kyrkan. Först kom de små barnen, stor-T i den klänning som mormor sytt i samma tyg som mammans brudklänning, mellan-T i svarta byxor, vit skjorta och väst och rosa slips. Båda hade varsin bukett blommor i handen. När de så kom fram till de främsta bänkarna och fick syn på sina far- och morföräldrar kom de av sig en kort stund men föstes milt av brudparet fram till altaret. Där fanns en liten bänk som de kunde slå sig ner på. Under den hade farmor påpassligt lagt några Pixi-böcker. En av dem handlade om Byggare Bob! Mellan-T:s förtjusning visste inga gränser, han var tvungen att visa upp boken för församlingen. Vigseln gick bra, lill-T som satt med sin mamma på första bänk skötte sig exemplariskt också, och han är ändå bara fyra månader. Stor-T upptäckte att det gick så bra att hoppa hage på mattan bakom sina föräldrar när de knäböjde vid altaret. Och det gjorde hon så diskret att brudparet inget märkte.

Festen som sedan följde blev en rolig tillställning även för mina T:n. På den scen som fanns i bygdegården höll sig stor- och mellan-T, det var jättekul att dansa där till den musik av olika slag som framfördes av bröllopsgästerna. Och nästa morgon, vid frukosten då de nygifta öppnade presenter i en massa gästers närvaro, fanns där till all lycka även presenter till de små. Nu var de verkligen nygifta, alla fyra!