Den här veckan blev det en tisdag med T och V. Som faktiskt började redan på måndag kväll, då jag knackade på för att sova över. T var fortfarande vaken, fast klockan var 8, men så hade ju hans mamma varit med på TV, och de båda måste kolla programmet tillsammans. Med snacks. Pappa var iväg på en konferens några dagar och kunde inte vara med ätteläggarna på tisdag fm som är brukligt. Det skulle jag  istället och för att slippa ge mig iväg i ottan, hade jag bett att få sova över.

Kröp alltså ner i gästsängen som står i V:s rum, där hon sov så gott. Kände något hårt vid vaden, ojdå, en liten svart sportbil. Somnade, vaknade till av katten Aslan som hoppade upp och lade sig tillrätta. V vaknade ett par gånger den natten, låg och samtalade med sig själv, och när hon fick fatt på nappen somnade hon om.

Modern rusade iväg på morgonen medan vi andra ännu åt frukost. Sedan vidtog pyssel med påklädning, tandborstning, tömning av diskmaskin och vikning av tvätt. T diskade. Och diskade och diskade. V tog sin fm-slummer, T och jag dammsög, han är verkligen intresserad av hushållsarbete. När syrran vaknat gick vi ut, T ville varken till grävskopan eller lekplatsen, nej nu skulle vi gå till servicebutiken. Det fattade jag inte förrän vi var där, och gossen försökte förmå mig att gå med honom in. Så synd att jag inte tagit med plånboken, för familjen behövde toapapper. Massor av barn var ute och lekte runt dammen och T betraktade dem mycket intresserat. Sedan måste vi gå hem, men oj så trött han blev plötsligt. Måste stå på ståbrädan på vagnen, orkade inte köra dockvagnen själv, utan den fick jag dra.

Han har plötsligt börjat protestera mycket mera mot allt möjligt. Det blir förhandlingar i de mest oväntade situationer. För min del har jag mycket mera fantasi och tålamod än jag minns att jag hade med mina egna barn. Skulle inte drömma om att bli arg, som jag blev på dem.

Det är svaret på gåtan med att vara mor- eller farförälder.