Vilka dagar vi hade!

Det började så fint med att stor-T ropade "äntligen" när jag dök upp hos henne. Hennes bror däremot verkade inte lika angelägen. När jag körde in på gården och tutade allt jag kunde, som jag alltid gör, öppnade han ytterdörren, kikade ut, drog in huvudet och stängde igen. Ja, ja, man får inte vara känslig.

Stor-T mådde mycket bättre, men hade några gånger kvar av penicillinet. Med mormors godispåsar gick eftermiddagens och kvällens doser ner, kanske inte lätt som en plätt, men ner.

De hade öppnat kafé i lekrummet. Pappa har satt upp en halvvägg med en lucköppning, funkar bra både som kiosk och kafé. Nu fick mormor fika, kaffe och verkligt hembakade kakor. Mamma och pappa slog sig också ner vid samma fikabord, ja det var de som bjöd, för riktiga pengar skulle det vara. Stor-T sparar till en "riktig doktorsväska" och har hittills fått ihop lite över 40 kronor.

Stor-T kunde inte vänta med experimenten, det var så spännande. Om ni visste hur stora geléråttor blir när man lägger dem i vanligt vatten över natten! Och hur lite de växer när man lägger dem i sirap.

På måndag när båda föräldrarna hade åkt gjorde mormor köttbullar till lunch. "Lyxmiddag", ropade stor-T när hon satte sig vid bordet. På tisdag morgon när vi vaknade var hela världen vit. Barnen skyndade sig ut för att leka i snön, mormor skulle komma efter när köket var klart efter frukosten. Men hon hann inte, barnen kom in igen, det var för kallt. Ändå är det barn som är vana från dagis att vara ute väldigt mycket.

På kvällen var det jympa för mellan-T. Mormor fick delta med liv och lust, och gossen förstod snabbt hur extra kul det var att springa iväg och bli jagad av mormor.

På onsdag morgon var det dags för mormor att åka hem till Borås igen och jobbet. Men så bortskämd jag blivit med allt möjligt. En varm liten unge som kryper ner bredvid mig på natten eller tidig morgon. Och alla mellan-T:s pussar och kramar! Tänk att just jag fått världens gulligaste barnbarn!