Kommer ni ihåg Sven Ingvars låt, som gick som rubriken? Nu har vi det, hurra! Jag har alltid sagt att jag gillar vintern, men det var nog bara för att göra mig märkvärdig, tänker jag när jag sitter i solen på altanen, proppmätt efter lunch på gräddstekt salt sill. Kaffet efter blev lite tunt tyvärr, det tog slut. Men jag får låtsas att det är söndag efter gudstjänsten i Lombard, Illinois, och vi ska dricka svagt kaffe med kakor till i församlingshemmet.
Hoppas i alla fall att jag piggnar till om en stund och kan fortsätta med trädgårdsarbetet och tvätten. Lakanen är så fina där de hänger på linor mellan björkarna. Det är gott att leva, och jag önskar att min vän Birgit hade fått bli äldre. På onsdag ska jag gå på hennes begravning.