För en pensionär finns nästan lite för mycket att göra, för många aktiviteter uppenbarar sig, och det är bara att välja och vraka.

I dag gjorde jag debut som assistent vid högskoleprovet. 80 hugade deltagare hade anmält sig, av dem dök alla upp utom tre. Vi var en provledare och två assistenter, som skulle se till att allt sköttes enligt alla reglementet. 

Men så unga de var! Själv skrev jag högskoleprovet för 12 år sedan, jag var visserligen äldst då, men det var ändå några som var minst 40. Nu var hälften av de 30, som jag skulle ägna uppmärksamhet, födda 1995, och ingen var född tidigare än 1991. Det var en samling allvarliga, diciplinerade unga människor, mycket fokuserade och som tog uppgiften på yttersta allvar. Jag hade trott att det skulle vara lite långsamt att sitta där och "vakta", men dagen gick mycket fortare än vad jag tänkt mig. Ibland följde jag med i ett provhäfte (som blev över för att några inte kom) och insåg att hade jag gjort provet idag hade jag inte fixat matten, inte på långa vägar. Ordförståelsen, däremot, skulle jag inte haft så stora problem med.

Det var i alla fall en ny och spännande erfarenhet, som jag till och med får betalt för i pengar.