Nummer tre i barnbarnsskaran fyller år i dag. Oj, vad vi väntade på honom för sex år sedan. han var planerad till mitten av mars, men han hade inte bråttom. Det är något som hållit i sig, tänker jag när jag förmanar honom att fortsätta klä på sig för att vi ska gå ut till exempel. Alla mina sju barnbarn är speciella på sitt sätt, liksom alla andra. Den här nybakade sexåringen är mycket fundersam, utvecklar gärna sina teorier och har en otrolig fantasi, när det kommer till att berätta de mest osannolika historier. Vi firade honom i söndags, alla hans närmaste är ju inte daglediga, och hans mamma bjöd på ett fantastiskt vackert fat med grönsaker, frukter, ostar med mera. Den ena tårtan hade spindelnät och två spindlar, jag fotade och fick cirka 20 gilla på Facebook för den bilden. Han fick förstås presenter, den största var cykeln, "jag har fått en jättecykel", berättade han för nytillkomna gäster. Av oss fick gossen förkläde, kockmössa och diverse bakattiraljer, han tycker mycket om att baka och laga mat.

Det är något som också hans storkusin gillar, den tre år äldre M. De båda gossarna har mycket gemensamt och leker så bra tillsammans, åren till trots. För några månader sedan ringde M till mig och ville att jag skulle vara med honom i skolan en dag. Bäst att passa på, det vill han inte om bara några år, tänkte jag och för ett par veckor sedan var det dags. Vi åkte skolbussen, det var gympa först och under rasten visade han mig runt på skolgården. Musiklektion kombinerad med fruktstund följde, gossen hade omtänksamt nog tagit med sig en morot till mig. Jag fick skollunch, och dagen avslutades med massage samt att fröken fick en fredagskram. Och sedan tog vi skolbussen hem.

En flicka tyckte det var så mysigt för M att ha sin mormor där, och en annan skulle be sin mormor komma. Många barn frågade hur gammal jag var och jämförde sedan med sina mor- och farföräldrar som var ungefär lika gamla. Någon berättade lite sorgset att hans mormor var död.

Detta handlar om en liten skola på landet, och jag hoppas få chansen att följa med mina stadsbarnbarn till deras skola. Själv älskade jag att gå i skolan som barn, men det hade varit ännu roligare att gå där nu, de får så intressanta och roliga uppgifter. Pedagogiken har gått framåt!