En sån härlig högtid som jag tog med mig från USA för fyra år sedan! Kalkonen var jättestor, den gratinerade sötpotatisen lika god som vanligt, trots att färgen inte var lika vacker som tidigare. Pecanpajen, som avslutade måltiden, smakade som den skulle. M, 5 år, hade längtat efter kalkonen i flera dagar och backade innan alla hunnit ta första gången.

Det var liv men inget kiv runt matbordet, där människor mellan 11 månader och 62 år bänkat sig. Vilken tur att H flyttat hit med sitt stora matbord! Efter maten vidtog fotografering i soffan, olika konstellationer ställde upp, en del mycket samarbetsvilliga, andra inte alls.

V och lilla M som är ungefär ett år båda två och kusiner är intresserade av varandra, men det handlar inte om lek med utan bredvid. T följer sin stora idol, M, vart han går och gör vad han gör. Stor-T håller sig för sig själv, hon är ju sju år, går i riktiga skolan och tycker nog att de andra är småbarn.