Lill-T:s föräldrar var uppbokade på annat denna onsdag kväll när mormor hämtade gossen och tog med honom hem till sig. Denna dags framsteg, berättade hans fader, var att han börjat peka och ropa dä! Det ville han nu inte när pappa ville demonstrera men från sin utsiktsplats i vagnen på vägen hem till mormor blev det många utrop: dä!, dä! dä! Men inget pekande. Vi kom hem, vi gick ut på balkongen, som tycktes fascinera den lille mycket, vi hittade mormors leksakslåda. Och mormors varma tofflor, rosa som Nasse och med Nasses huvud, oj så roliga de var. Mormor lade sig ner på golvet och gjorde den gymnastik som kiropraktorn ordinerat, lill-T tyckte det var jättekul och började genast klättra upp på henne. Och nu pekade han med hela handen till varje dä!

Han går med en lite nonchanlant stil nu, ofta på tå, det märks att han inte behöver koncentrera sig så mycket längre.

Det blev dags för kvällsgröten, mormor bytte blöja på honom och tog på honom pyjamas. (Men det är inte lätt, plötsligt blir ettåringen en ål!) Sedan på med jackan, spänna fast honom i vagnen och ner för backarna för att återbörda honom i sitt hem. Han somnade på vägen, vaknade i hissen, pappa tog av honom jackan och bar in honom till sängen, varpå gossen omedelbart somnade igen.