Det har kommit en till! Nu har jag sju barnbarn, det är ju fantastiskt.

Han heter Hannes och såg dagens ljus (mörker) sent en måndagskväll. Jag var hemma med hans storasyskon och nästa morgon kunde jag meddela den glada nyheten att de fått en lillebror. Efter frukost tog jag dem till förskolan, och under promenaden dit frågade jag dem vad de tyckte att brorsan skulle få för namn. "Fridun", sade den treåriga systern bestämt. Hon viftade bort mina lama protester om att det kanske mera var ett flicknamn. "Fridun", sa hon igen och tonfallet visade att det här var bortom all diskussion. Nå, jag frågade storebror, 4,5 år."Karlsson" föreslog han. "Ja, jättesnyggt" försökte jag. Men då ändrade han sig till Karl.
Vi kom överens om att det faktiskt är föräldrarna som bestämmer namnet på sina barn och knallade vidare.

Men Hannes är alltså namnet. Jag har träffat honom och fått säga "hallå" till honom på det mormoriga vis jag gjort till alla gullungarna när de varit nykomna. Undrar om han kommer att kalla mig mormor eller Mammamu, hans storebror har börjat säga mormor istället. Men han säger det med småländska r, precis som sina kusiner därifrån.